Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
honom att stiga upp. Det föll honom icke ens in att en
preussare näppeligen kunde ha tilltalat honom på
franska.
— Herr Vaucourt! Det är vi. Det finns inga ulaner
här. Det är vi, edra kamrater.
Herr Vaucourt lyfte hufvudet och stödde sig mot
armbågarna, men låg fortfarande kvar och stirrade på mig
med stel blick, som om han ej trodde sina egna ögon.
Selim, som stod vid sidan af hästarna, gapskrattade.
— Ja, så är det. Det finnes inga preussare mer,
upprepade han.
Herr Vancourt tittade än på oss, än på ulanhästarna,
än på de döda kropparna, men så föll han i en sådan
paroxysm af glädje, att vi fruktade det värsta för hans
förstånd.
— Eh bien! Vous êtes donc des diables!
skrek han alldeles utom sig.
Alltsammans har han gjort, sade jag och pekade på
Selim.
— Hvad? Den där unga herrn med flickansiktet?
— Nej, nej! Vi voro två om det, svarade Selim.
Herr Vaucourt skrattade, dansade och frågade oss om
allt möjligt; därpå dansade han på nytt och tycktes
totalt förlora besinningen. Därpå sprang han bort för
att titta på de stupade. Men när han stötte på liket af
den närmaste preussaren, som med af konvulsioner
förvridet ansikte, med blodigt skum på läpparna och
hoppressade tänder stirrade på honom med sitt brustna öga,
blef den stackarn så blek och klen, att vi trodde han
skulle svimma.
Selim uppmanade honom att undersöka fickorna på
de fallne, men denne vågade ej göra det. Vi båda togo
endast kaskarna, satte oss upp i sadeln och redo vidare.
— Jag tycker ändå mer om att färdas så här än i den
där helvetesmaskinen, sade Selim, då vi redo förbi
ballongen, som låg i gräset alldeles hopsjunken oeh erbjöd
en jämmerlig anblick.
Under tiden hade det mörknat, ocn inom kort var
natten inne. Vi hade kommit in på en okänd stig —
kanske den ledde till någon by, full af preussare. Den
största försiktighet måste iakttagas, ty faran var ännu icke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
