- Project Runeberg -  Selim Mirza /
24

(1906) Author: Henryk Sienkiewicz Translator: Alfred Jensen
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Knappt hade morgonrodnadens första strimma
framträdt, förrän vi hörde det första hanegället, och genom
dimman, upplyst af solens bleka strålar, sågo vi taken
på några hus och kyrktornet i en liten by, som
ockuperats af fransmännen. Ett högt "Qui vive?" af
soldaten, som stod på vakt, hejdade våra steg. Vi måste
vänta, tills patrullen kom för att inspektera
vaktposterna.

Det förundrade oss, att herr generalen, som
inkvarterat sig i borgmästarens hus, icke ögonblickligen väcktes,
fastäm vi talade om att vi medförde viktiga depescher
från Paris. Vi fingo nattkvarter i en stuga, hvars golf
var beströdt med halm, och vakt ställdes utanför. Vi
kastade oss ned på våra halmbäddar och somnade tungt.

Först klockan tio nästa morgon kallades vi till
generalen, hvars namn fallit mig ur minnet. Med sina
gröna ögon och sitt fiskliknande hufvud såg den tjocke,
pussige generalen snarare ut som en goddagspilt och
landtpatron än som en militär.

Några högre officerare omgåfvo honom i respektfull
tystnad. Herr Vaucourt hof upp sin röst och begynte
vältaligt skildra alla äfventyr på vår färd, hvilka skulle
ha förefallit högst osannolika, om han ej kunnat intyga
sanningen genom att peka på de preussiska utankaskarna
och hästarna, hvarpå vi ridit.

Herr Vaucourt talade sanning. Dock glömde han
att tala om, hurusom jag riktat bössmynningen mot hans
öra för att tvinga honom att öppna ballongens ventil.
Dessutom sade han alltid "vi" i stället för "de", då
han beskref ridt och blodutgjutelse.

Hela tiden han pratade, stodo Selim och jag sida vid
sida lutade mot våra bössor. Officerarna betraktade oss
under tystnad, men när herr Vaucourt ändtligen hunnit
till slut, reste sig generalen och talade sålunda:

— Mina herrar! Här får jag för er presentera denne
Frankrikes krigiske son — härvid pekade han på herr
Vaucourt. — Om alla fransmän ginge i hans fotspår — hur
heter han? — så skulle vårt land redan vara fritt från
fiender. Denne krigare — hur heter han? — vill ej
skryta, men genom kulor och dylika faror har han kommit
fram till oss. Och därför, mina herrar, därför...

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Oct 7 21:17:03 2017 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/mirza/0024.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free