Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
II.
Ända fram till departementet Haute-Saône redo vi
genom trakter, som till största delen voro bosatta at
fransmännen, ehuru de i norr opererande bayrarna
lyckades bibehålla förbindelsen med preussarna, som
belägrade hufvudstaden. Verklig fara hotade oss blott
från franska marodörers sida, af hvilka det var fullt på
landsvägarna och som här och hvar ej skydde att
plundra och råna. Vi hyste dock ingen fruktan för dem, så
mycket mindre som vi åter voro tre, ty ehuru herr
Vaucourt, "Frankrikes krigiske son", på en annan väg
begifvit sig till Bordeaux, hade vi redan på andra
dagen fått i ressällskap en viss Jean Marx, bördig från
Elsass, en 18-årig bondpojke, som ej fruktade något i
hela världen och redan efter första dagens bekantskap
var färdig att gå i elden för oss.
Landet bar öfverallt spår af kriget. Här och där
träffade vi på nedbrända byar, hvilkas invånare gömde
sig, då vi nalkades; åkrarna lågo vanskötta; hopar af
utsvultna och aftärda stackare smögo som spöken
omkring på potatisfälten och letade rester af fjolårets
ruttnade rotfrukter. Kriget låg i luften öfverallt, och
oupphörligt förföljdes vi àf ett vidrigt brandos. Nattetid
rödfärgades synranden ofta af mordbrandens flammor, och
från hedarna hälsade oss hundarna med sitt ömkliga tjut
i månskenet. Ett par gånger passerade vi slagfält, där
det ej längre fanns kvar några lik af människor och
hästar, men som ändå kändes igen på mängden af svedda
pappersbitar från de afskjutna laddningarna. På sina
ställen var marken såsom snöhöljd af dessa
papperstussar.
En gång kommo vi till en by, som var alldeles öde.
Utom några magra höns, som med gälla pip flaxade bort
vid vår åsyn, fanns det endast en gammal gumma, som
var fjollig. Hon satt på trappan till en halft förstörd
stuga och pratade högt för sig själf. Af hennes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 17:07:30 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/mirza/0026.html
