Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Till och med i dag ha vi varit soldater, men i
morgon bli vi, hvad Gud täckes. Visa oss vägen och fråga
inte mer!
En af bönderna inföll: — Jag skall följa med er.
Vi gingo på den breda byallén. Det var så mörkt
där, att vi inte kunde se hvarandra. Efter ett par
hundra stegs vandring veko vi plötsligt af åt höger. För
våra ögon skymtade där borta en liten kyrka, omgifven
af en hvit, låg mur, och framför den syntes en tät
träddunge, genom hvars grenar några upplysta fönster
glänste fram. Bonden sade:
— Det där är Sankt Huberts kyrka, och här bor La
Grange.
Vi letade oss fram genom en park, som var så
öfvervuxen, att trädgrenarna skuggade både allén och
gångstigarna. Parken föreföll att vara alldeles ödslig. I
midten stod ett vackert hus i schweizerstil, men det var så
betäckt med vildvin eller andra klängväxter, att de
upplysta fönsterna sågo ut som ett par ögon tittande fram
bakom en mask.
Dörren till förstugan stod öppen, ooh vi gingo
därför in utan att träffa eller tilltala någon. Det fanns intet
ljus i förstugan, men månen sken in genom rutorna och
lyste så klart, att vi kunde urskilja allt. Midt i rummet
stod ett bord, vid väggarna skåp och på dem buketter
med vissnade blommor.
Marx bultade med bössan i golfvet. Steg hördes,
dörren till det angränsande rummet öppnades, och en
kvinna — förmodligen pigan — visade sig på tröskeln,
men försvann genast, som om hon blifvit skrämd. Marx
bultade nu ännu hårdare.
Efter en liten stund visade sig samma varelse med
en lampa i handen ooh bakom henne en gubbe med
mjölkhvitt skägg. Han närmade sig, skuggade ögonen
med handen och frågade med långsam och klar, något
höjd stämma:
— Hvarför gör ni sådant väsen, mina vänner?
Därpå satte han handen för örat och tillade:
— Hva’ sa’?
Fast vi hade varit så bullersamma, tycktes den
stendöfve gubben ej ha hört något tydligt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
