- Project Runeberg -  Selim Mirza /
31

(1906) Author: Henryk Sienkiewicz Translator: Alfred Jensen
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


— Kommer ni inte ihåg mig ? — skrek Mirza i hans
öra.

Gubbben såg på honom, funderade en stund ooh
sade slutligen:

— Ah, är det ni, herr grefve?

Därpå mumlade han för sig själf, men ändå hörbart:

— Hvad har han att göra i dessa trakter?

— Jag tänker träda in i armén — sade Mirza.

— Hjärtligt välkomna!

Selim presenterade mig och Marx, och gubben bad
oss stiga in, men vi måste först kläda om oss, ty vi sågo
ut som landstrykare. Pigan anvisade oss ett särskildt
rum.

Under det vi gjorde toalett, sade Mirza:

— Han har åldrats som en räf och har blifvit fjollig
som ett barn.

— Hvad har du för otaldt med honom? Han har ju
inte ens reda på sig själf längre.

— Du ska få veta alltsammans i natt.

Därpå gingo vi in i våningen igen. Gubben väntade
oss vid ett dukadt bord, och kort därpå inträdde en ung,
vacker dam med hög, smärt figur och svart hår. La
Grange presenterade henne såsom sin brorsdotter.

Jag gjorde en stum, tämligen stel bugning, men
plötsligt märkte jag något, som öfverraskade mig i hög grad.
Då fröken La Grange fick se Mirza, bleknade hon som
ett lärft, och han såg icke mindre upprörd ut.

— Nu förstår jag anledningen; hvarför han kom hit,
tänkte jag för mig själf.

Vi satte oss till bords och åto under tystnad. Under
dessa krigiska tider spillde man ej ord i onödan, och
samtalen fördes med dämpad röst, som om man varit
tveksam och orolig.

Det var tydligen något hemligt förhållande mellan
Selim och fröken La Grange. Hon undvek hans blick,
men när han ej såg på henne, betraktade hon honom på
ett underligt sätt. Han försökte fåfängt att få ett
samtal i gång. Tystnaden blef allt pinsammare, och först
vid slutet af kvällsvarden tittade gubben upp och började
prata för sig själf:

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Oct 7 21:17:03 2017 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/mirza/0031.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free