- Project Runeberg -  Selim Mirza /
41

(1906) Author: Henryk Sienkiewicz Translator: Alfred Jensen
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


— För att säga henne ett sista farväl för denna gång.
Stackars liten, hon sitter ännu och väntar på mig.

Han tog sin bössa och gick. Jag blef ensam kvar med
den sofvande Marx. Genljudet af drabbningen hade icke
tystnat, utan tvärtom blifvit ännu tydligare. Men
brandskenet hade försvagats, ty det led mot dagbräckningen.
Fönsterrutorna ljusnade, och de svarta konturerna af
trädgrenar framträdde allt bestämdare.

Lutad mot armen, försjönk jag i funderingar, men
tänkte ej på hvad som nu passerat eller förestod. I min
natur låg en viss likgiltighet, som gjorde att jag tog
hvarje faktum såsom något afgjordt, såsom ett turkiskt
kismet (fatum). Det var en viss passivitet, som dock
ofta i denna period tjänade mig till tröstekälla. Lifvet
tycktes mig icke värdt ett öre. Jag befann mig i ett
skede af lefnadsskepsis. Allt för länge hade jag left blott
ett inåtvändt lif, och därför ville jag nu tömma det till
bottnen. Därför sökte jag då också sådana intryck, som
inneburo något farligt och tändande, ty de ryckte mig
bort från mina ändamålslösa grubblerier.

Jag funderade blott på Mirza, på hans
öfversvallande tro på lifvet och på sig själf och på huru det sjöd och
svallade öfver af lifskraft hos honom. Han slogs,
älskade, hatade och var fullt och fast öfvertygad om att allt
var mödan värdt. Han hade ej en enda droppe af
Hamlets blod i sina ådror. Sådana människor kallas
handlingens. Det utströmmade från honom en lifsvärme, som
också tinade upp min förstelnade själ. Och just i detta
ögonblick tog han afsked af den vackra unga damen och
glömde hela världen under kyssar. I hans ställe skulle
jag tyvärr ha känt, att jag endast kysste ett par läppar,
som förr eller senare skulle vara liflösa.

Natten förled och dagen hade grytt. I La Mare
begynte tupparna gala och den ena signalen besvarades
af den andra. Jag gick fram till det öppna fönstret för
att se ut öfver landskapet ooh varsnade det matta
skenet af en lykta, som trädde fram ur mörkret. Till mina
öron trängde ett hastigt slamrande af träskor, som
begagnas af bönderna i Frankrike.

Kort därpå kom en liten barhufvad bondpojke med
rufsigt hår springande fram till vårt nattlogis, lyfte upp

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Oct 7 21:17:03 2017 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/mirza/0041.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free