Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
med oss att göra. Hans kallblodighet stod i jämnhöjd
med hans strategiska skicklighet. Midt i natten och
kulregnet såg jag honom vid skenet af gevärselden stå på
slagfältet med cigarren i munnen och utan vapen, med
sina gråa ögon flegmatiskt följande stridens lopp.
Han skonade ej folket, var hjärtlös och ofta otroligt
grym både mot sina egna män och mot bönderna, men
han skonade ej heller sig själf. Som jag ofta gaf akt på
honom, fick jag en tydlig uppfatttning af hans karaktär.
Denne man med de våldsammaste lidelser af naturen
hade ursprungligen uppfostrats af jesuiterna och hade
kanske ämnat ingå i det andliga ståndet. Denna
uppfostran gaf emellertid åt hans temperament och väsen en
viss lugn, stel och behärskad hållning, som dock gjorde
ätt hans lidelser togo sig så mycket fruktansvärdare
uttryck. I Paris hade han förlorat all religiositet och
efterhand lärt sig att förakta människorna. Han var
fattig, och därför sällade sig hat till detta förakt. Detta
gjorde honom till aristokrat icke blott af princip, utan
ock af vana och umgänge med andra. Titeln markis,
som med hänsyn till hans fattigdom klingade nästan
löjligt, dref honom ännu längre i aristokratiska tendenser.
Af alla krafter understödde han Henrik V, ty han
visste att under dennes regering sådana män som han
kunde blifva allt och komma i tillfälle att trampa andra
under fötterna, något som för honom var en af lifvets
största njutningar. Trots sina legitimistiska böjelser
var han skeptisk icke blott i sin religiösa åskådning, utan
ock i sitt lif. Han hyste så långt ifrån kärlek till
Frankrike, att han fastmer föraktade det. Krig förde han för
krigets egen skull. I Paris’ skämda atmosfär hade han
förlorat känslan för godt och ondt. För honom var allt
likgiltigt. Med hans våldsamma lidelser gjorde detta
honom till en af de farligaste personer i världen, så
mycket mer som han var handlingens man, icke reflexionens.
Med denne man brottades Mirza nu på lif och död.
Jag var från början säker på att han skulle förlora i
denna tvekamp, men jag blef också snart öfvertygad om att
Mirza var lika farlig. Till det yttre hade det hittills
rådt den bästa endräkt mellan dem. De hade slagits
mot preussarna med framgång, och till denna framgång
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
