- Project Runeberg -  Selim Mirza /
58

(1906) Author: Henryk Sienkiewicz Translator: Alfred Jensen
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

berömd motståndare, och han bröt därför upp i riktning
mot stora landsvägen.

Det var natt, och öfver skogen låg en dimma så tät,
att man knappt kunde se ett par steg framför sig. Vi
slogo oss ner bland snåren på båda sidor af vägen och
tillbragte två timmar i en så spänd tystnad, att jag kunde
höra mitt eget hjärtas slag. Vid dödsstraff var det
förbjudet att säga ett enda ord. Såsom officer måste jag
vaka öfver manskapet, särskildt öfver Wolak, som
endast med största ansträngning kunde sitta stilla. Vi
hade noggranna instruktioner: ett pistolskott af Mirza
skulle ge signalen till angrepp. Äfven andras
hjärtklappning tyckte jag mig höra i dessa spännande
ögonblick. Det finnes intet så pinsamt, till och med för
gamla krigare, som att vänta från ett bakhåll.

Ännu en halftimme förgick, men så hörde vi på
afstånd knarrandet af hjul och taktfasta fotsteg. Det blef
nu så dödstyst, att jag hörde suset af hvarje blad på
trädet. Stegen närmade sig. Slutligen stack en lansspets
fram, och sex ulaner blefvo synliga. De rökte pipa i
smyg, och då de redo förbi oss, närmade sig en till en
annan. I mörkret hörde vi deras röster:

Bruder! Ge mig eld!

— Eld får du nog af fransmännen, blef svaret.

De redo förbi, och åter blef det tyst. Men så kom
hufvudtruppen. I spetsen red kavalleriet, därpå följde
fotfolket, dock icke i ordnade led. De misstänkte
tydligen ingenting och iakttogo ej ens den enklaste
försiktighet. Under marschen markerade de takten på tyskt
manér genom att upprppa och skarpt betona hvarje
stafvelse: "Fünf — paar — lederne —
Strümpfe
!"

Och under tiden lurade döden på dem från ömse
sidor.

Då de passerat midten af bakhållet, smällde plötsligt
midt i tystnaden ett pistolskott, som besvarades af en
dånande gevärssalfva från vänstra sidan af vägen.

Det uppstod en obeskriflig förvirring, hvari man
blott hörde skotten af bössor, kommandoropen:
"rättning!" och den tyske befälhafvarens lugna, stolta
stämma, som stundom höjde sig öfver de andra. Fienden

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Oct 7 21:17:03 2017 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/mirza/0058.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free