Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
minnen och gick till officerarna, som samlat sig i matsalen,
drickande vin och rökande pipor.
Innan jag lade mig att sofva, gick jag ut med
patrullen för att öfvervaka vaktombytet. Natten var kall och
mörk. I skogen bortom humlestånden tjöt en varg, och
de ilskna skiftningarna i detta läte ljödo underligt
ömkliga. I dalsänkan hördes från byn rösten af en bonde,
som ropade på sin hustru eller dotter:
— Rosalie! Rosalie!
Jag återvände genom trädgården. Fönsterna i
Lydias rum voro upplysta. Sannolikt var Selim ännu kvar
därinne.
Jag trodde, att jag skulle ertappa honom försjunken
i svärmerier, men fann honom lutad öfver en karta.
— Tyskarna äro blott en dagsmarsch härifrån, sade
han till mig. — De äro tämligen starka, men i
öfvermorgon skall jag angripa dem.
— Hvem vet, om du inte i morgon träffar La
Rochenoire, svarade jag.
Han gjorde en afböjande rörelse med handen.
— Det är inte bara fråga om honom nu. Det är
tid att göra upp affärerna med honom, fast det för mig
inte är en motståndare, som lönar mödan.
— Du öfverskattar dig.
— Det skall framtiden utvisa.
Då han uttalade ordet framtiden, såg han på
kartan och slog näfven i bordet.
Tidigt nästa morgon gick jag ut med honom för att
utdela order. Han hoppades på drabbning. Men
"kismet" (ödet) ville, att han skulle råka den, som jag
förutsagt. Klockan tre, då vi sutto vid middagsbordet,
öppnades dörren häftigt, och in trädde La Rochenoire.
På trettiosex timmar hade han tillryggalagt en väg,
som eljest kräfde tre dagar. Han var öfverhöljd af
damm och såg dödstrött ut. Hans ansikte var lugnt,
ögonen orörliga, och intet tydde på att han var upprörd.
Han såg snarare ut som en präst än som en militär.
Då han steg in, hade hans forna officerare ofrivilligt
rusat upp.
Mirza såg oafvändt på honom och hans ögon glänste,
men han förblef lugn. Han tycktes till och med vara
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
