- Project Runeberg -  Selim Mirza /
67

(1906) Author: Henryk Sienkiewicz Translator: Alfred Jensen
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Han mottog mig emellertid, icke blott med oväntadt
lugn, utan till och med artigt. Då jag skulle aflägsna
mig efter att ha utfört det sorgliga uppdraget, sade han:

— Jag visste, att ni skulle rösta mot dödsstraffet,
min herre. Om er röst hade fällt utslaget, skulle ni ha
begått don största orättvisa mot mig.

Då jag gick ut, mönstrade jag vakten än en gång.
Två soldater stodo vid dörren, den ene under fönstret
till trädgården. La Rochenoire skulle på inga villkor
kunna rymma.

Jag återvände till högkvarteret, men det var mig
ej förunnadt att få hvila i denna natt. Emedan straffat
skulle verkställas inför alla La Rochenoires soldater,
fick jag order att hämta hit den afdelning, som La
Rochenoire lemnat kvar där borta. Det skulle kräfva
minst två dygn. Jag ville icke bege mig dit, men ännu
mindre hade jag lust att be Mirza att få skicka någon
annan i mitt ställe.

Jag utvalde därför några dussin soldater af
Corbeau’s kavalleri och begaf mig i väg.

Strax bortom La Mare träffade soldaterna vid
kyrkan på en karl, som ville gömma sig bakom
kyrkogårdsmuren. Han greps och fördes fram till mig.

Jag kände nu igen min forne vägvisare Hugo.

— Hvad gör du har? frågade jag i barsk ton.

Hugo var drucken eller låtsade åtminstone vara det.

— Jag känner hvarenda buske, lallade han. — Med
ers nåds tillstånd ämnade jag mig till villan. Där är
fullt af soldater. Jag hade smugit mig genom
humlegården och gömde mig, ty jag trodde, att tysken ville
spetsa mig på bajonetten. Men det är ju en landsman
och tysken är ingen landsman...

Här brast han i gråt.

— Gå och lägg dig! Dü är ju dödfull.

— Det kommer sig af fattigdomen, ers nåd, af
fattigdomen... I dag är man hjälpt, i morgon stjälpt... I
går voro soldaterna rädda för den där, men i morgon
ska de skjuta honom.

En misstanke flög genom mitt hufvud.

— Har du sett La Rochenoire? frågade jag.

— Där är fullt af soldater, ers nåd. Ingen släpper

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Oct 7 21:17:03 2017 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/mirza/0067.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free