Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 1. Den 2 januari 1925 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
10
MISSIONSFÖRBUNDET.
EN BLICK TILLBAKA.
Ett nytt år har brutit in. Det höves oss att
se tillbaka på vår levnads väg, att granska våra
verk. Hava vi i någon mån fattat livets allvar,
skola vi vid en återblick på det gångna året
framför allt tänka på vad det haft att betyda
för vår själs frid och salighet. Det viktigaste
för oss blir då, icke v a d vi själva genomlevat
av glädje eller sorg eller huru det allmänna
livets förlopp har tett sig därute i den stora
världen på olika områden. För oss själva bliver
det framför allting annat av vikt att eftertänka,
h u r u vi levat och huru vi mött det ena och
det andra och vad inverkan händelserna i
världen haft på den stora frågan om Guds rike och
dess ankomst. Har Gud fått någon makt i vårt
liv, tränges allting annat tillbaka inför detta?
Då vi med ett inför Gud stillat hjärta se
tillbaka på det flydda, skola vi förvisso finna
mycken synd och ofullkomlighet hos oss
själva. Detta skall bringa oss i bot och bön om
förlåtelse för vad vi felat. Och endast så och
icke på grund av några våra goda verk och
gärningar skola vi finna ro vid tanken på det
flydda. Har det flydda året kanske tagit ifrån
oss det käraste vi ägde i livet och grusat våra
bästa förhoppningar, skola vi likaså endast i
Jesu gemenskap finna ut någon mening i detta
och förstå, att vår himmelske Fader har låtit
oss göra denna i sig själv så bittra erfarenhet
med tanke på vårt sanna och eviga väl. Ty
huru än vårt liv gestaltar sig och går fram i
ljus eller mörker — lämnat åt sig självt är det
meningslöst, är det utan frid.
Med ett inför Gud stillat hjärta skola vi vid
en blick tillbaka förstå, att livets stunder icke
komma för att spårlöst gå förbi och försvinna,
såsom om det att födas, leva och dö härnere
vore sitt eget ändamål och ingenting har att
betyda. Vi vandra icke fram här såsom i en
cirkel, denna må vara trängre eller vidare.
Vårt liv har en början, en utgångspunkt och
är en vandring framåt, framåt mot ett mål. Vi
leva icke blott utan vi hava något, för vilket
vi leva, och vi möta det ena och det andra i
livet i ett syfte, ett särskilt syfte. Och skola
vi vid allt detta icke förtvivla utan finna oss till
rätta och vara vid gott mod, hava vi att skönja
Guds fotspår på vår levnadsstig.
Detta innebär, att vi se oss vara utgångna
ur hans hand, att han leder oss fram genom
världen och att hans famn öppnar sig för oss,
då vår vandring härnere har en ände. Vi veta
då, varifrån vi hava kommit, varför vi äro här
och vart vi ställa våra steg. Med Gud och
hans vänskap lyser ett himmelskt, ett
förklarande ljus över vår levnadsväg.
Det är ock i detta ljus vi hava att se det
allmänna världsloppet. Gud är icke borta ur
världen, även om det stundom kan te sig så
för våra ögon och huru än det finnes
människor, som hålla så före, ja tro och göra sig all
möda för att tro, att ingen Gud finnes. Om
Gud, den allsmäktige, tiger, under det att
stoftets barn i sin fåfänglighet bullra och
larma, såsom om de vore herrar i världen, vakar
dock hans öga över oss alla, och hans tanke
går, trots allt, eller om vi så vilja säga det,
genom allt som sker.
Utan detta vore det ock tröstlöst i världen,
tröstlöst att vara människa. All den
utveckling vår moderna tid erbjuder oss, all den
erövring av nya, obekanta områden som
uppfinningar av varje slag kunna uppvisa, kan
icke ersätta Gud och hans hand över världen,
skänker icke den själens vila och frid, som
alltid, i vilka förhållanden vi än leva, är vårt
största behov. Mer och mer varder ock detta
klart för tänkande andar.
Då vi sålunda i ljuset från ovan se tillbaka
på gångna dagar, kunna vi ock med glad
förtröstan se framåt mot tider som komma.
Herren som härintill har hjälpt oss, ska 11 ock
hjälpa hädanefter, vad som än må ske. Ja just
i detta att Gud varit oss nådig är en borgen
för att han alltfort skall upplyfta, bära och
hjälpa.
Framåt alltså, framåt i Jesu namn! Han är
oss nära alla dagar. J. H.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
