Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 1. Den 2 januari 1925 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
10
MISSIONSFÖRBUNDET.
Om årsmöten och
styrelseval.
När många andra frågor, som röra vår
verksamhet, ägnas uppmärksamhet i tidningen, torde
några ord om årsmöten -och styrelseval m. m. ej
vara ur vägen.
Klart är att en god ledning i församlingen är
av största betydelse för framgången, då däremot
en dålig ledning är hinderlig för framgångsrikt
arbete. Men en god ledning beror i huvudsak på
styrelsen och hur -den arbetar. Kunna
styrelseledamöterna i enig och målmedveten anda leda
verksamheten i församlingen, går allt bra, men
om stridigheter uppstå där, skadas det hela. Och
orsaker till störande av enheten saknas ej. Om
till exempel någon ledamot vill vara
allenarådan-de verkar detta ej gott. Att, som på en del
platser praktiseras, en medlem i styrelsen innehar
alla befattningarna, är till exempel både
föreståndare, ordförande, sekreterare och kassör,
söndagsskol- och juniorföreståndare, är icke att
rekommendera, där flera och lämpliga krafter
finnas att tillgå. Om denna person därjämte
innehar andra allmänna uppdrag, som kräva tid
och kraft, är det givetvis ej möjligt att hinna med
allt. Något uppdrag blir lidande på de andras
■bekostnad. Ingen av oss må anse sig oumbärlig,
och vi må vara villiga att fördela arbetsbördan
oc-h ansvaret. Församlingens verksamhet skall
uppbäras icke av några enskilda utan av alla
dess medlemmar, var och en efter sin gåva. Och
just -detta må ihågkommas vid årsmöten, icke
minst då val äga rum till de olika tjänsterna.
Medlemmarna böra ej utebli från årsmötet, och
val av styrelseledamöter och andra funktionärer
må ej försiggå slentrianmässigt för att sedan
kanske yttras missnöje över ledningen. Ett
uppvaknande här behöves nog i mången församling.
Allt skall ske med tanke på församlingens bästa.
Ingen skall väljas endast därför, att han förut
innehaft tjänsten, såsom heller ingen skall
förkastas av sådan orsak. Att nya yngre krafter
esomoftast tillföras styrelsen är ur flera
synpunkter att rekommendera. De gamlas större
erfarenhet är värdefull. Men ålderdomen vill i
många stycken stanna kvar i svunna tider och
har svårare för att inrätta sig efter nyare tiders
förhållanden. För detta må den ej klandras.
Val av styrelse och andra ledande krafter i
församlingen bör därför ske under mycken bön;
till Gud om hans ledning och ej vanemässigt.
Förhållandena i verksamheten äro nu så krävande,,
att varje underordnat hänsyn bör vika för den.
stora heliga sak det gäller. En praktisk,
målmedveten ledning i församlingen bör vara
mottot, och varje medlem må sträva därefter. Ett litet
ombyte nu och då i ledningen, skadar nog ej, och
att yngre krafter tränas i församlingsledningen’
skall bevara oss från att möta den dag då ingen
är van vid ledningen vid de äldres bortgång. Att
fördela arbetet på så många händer som möjligt,
är ock till stort gagn. Därmed uppodlas
medansvarskänslan i arbetet, samtidigt som ledningen
icke göres beroende av någon eller några blott.
I mindre församlingar är det ju alltid svårt att
få krafter till allt. I de större ordnas nog saken
lättare.
Årsmötet bör vidare ordnas så, att det blir en
riktig högtidsstund i församlingen. Att förena
det med andra möten är ej till båtnad, då de
därigenom lätt bliva som en bisak.
Ungdomsföreningen och juniorerna böra inbjudas, och
samvaron göras fridfull och familjär. Därigenom
stärkes samhörigheten hos alla och deltagarna
föra med sig goda värmande intryck. Klagan att,
årsmötena äro så fåtaligt besökta skulle säkert
mångenstädes upphöra, om litet mer gjordes för
att få dem värmande och givande samt bättre
förberedda. Särskilt böra vi öva mycken bön om
Guds ledning. Årsmötets stämning sätter i vissa
fall prägeln på verksamheten under hela året.
Hölls det i stridens tecken, gingo många sårade
hem. De påminna sig sedan årsmötet och känna
ingen hänförelse för verksamheten. Därmed
förhindras framgången. Bliva de däremot
»Elims-stunder» — vilket ljuvt hänförande intryck giver
ej minnet från dem!
De uppbygga församlingen i sammanhållning
och kärlek och sätta den i stånd att värdigt
representera Kristi sak i världen. Må varje
församling vid nu stundande årsmöten göra allt för
att förbereda dem och få dem goda samt göra allt
för att i ledningen inväljas ödmjuka och för
Kristi sak och församlingens välfärd nitiska
personer, dessa må nu vara äldre eller yngre till
åren! Det är detta som vi behöva. Ske så i
Herrens namn! B—.
4. Gud är allsmäktig.
Vilken oerhörd makt måste icke den äga, vilken
förmår att skapa himmel oeh jord. Vår Gud är ju i
himmelen; han kan göra allt vad han vill, Ps. 115: 3’.
Han sade, oeli det vart, han bjöd och det stod där.
5. Gud är allvis.
Han skapar allt i den ordning, att allt kan bestå,
det ena hjälper det andra. Det är ingen slump, som
ligger bakom det hela, utan den allvise. Huru
mångfaldiga äro icke dina verk, o, Herre. Med vishet liar du
gjort dem alla, Ps. 104: 24. Gud är ordningens Gud.
Avslutning.
Naturen vittnar städse till oss om Gud. Lägga vi
märke till dess vittnesbörd?
M-innesvers: Hebr. 11: 3.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
