- Project Runeberg -  Missionsförbundet : illustrerad veckotidning för Svenska Missionsförbundet / Fyrtiotredje årgången. 1925 /
39

(1925)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 3. Den 15 januari 1925 - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

10 MISSIONSFÖRBUNDET.



LJUSA SPÅR PÅ MÖRKA STIGAR.

Där Kongos ungdom undervisas.
Brev från fröken Hildegard Nilsson.

Älskade missionsvänner!

Nar han giver lugn, vem kan då vålla oro?
Job 34: 29. Så lydde ett minnesord, som en
väninna lämnade mig i avskedets stund
hemma i Sverige.

Ångaren, som förde oss allt längre och
längre bort från älskat fosterland, tåget som ilade
genom Tyskland, Holland, Belgien, och
kongoångaren, som väntade i Antwerpens hamn,
buro missionärerna allt längre ooh längre
söderut emot resans mål: missionsfältet i Kongo.

Åter talas det egendomliga språket, som
förett ovant öra låter sam en samling
oregelbundna ljud1, åter mötes ögat av den mörka
hudfärgen, de oklädda människorna, de råa sederna,
som påminna oss om, att vi befinna oss bland
hedningarnas skaror. Men vad se vi mer? Jo,
vi märka, huru missionen lämnat ljusa spår
på hedendomens mörka stigar. Lovsånger
ljuda till Gnids ära. Bön ’höjes i Jesu namn.

»Jesus, vår Frälsare, två våra hjärtan rena
från synden», bedja så ofta våra små
skolflickor här i flickklassen vid seminariet. — Man
skymtar vackra drag av ärlighet här och var.
Tacksamhetens blommor börja ej bliva så
sällsynta. »Igenom Kristus kommer liv, himmel,
glädje och ro oss till del», yttrade vid ett
tillfälle en av våra evangelister.

Liv, himmel, glädje, ro–—. Därom

visste dock ej ännu den lille gossen, som jag
häromdagen mötte på stigen ned till
elevhusen. »Yar bor du?» frågade jag. »Jag
bor ingenstädes» svarade han. »Vart skall
du gå?» frågades vidare. »Det vet jag ej»,
fortsatte den lille. »Varför är du här ?» spordes
åter. »Jag är sjuk», kom det så sakta. »Var
är din mor ?» ljöd åter frågan. »Jag har ingen
mor, jag har intet hem», ljöd det så sorgset,
och de stora ögonen blickade sig så hopplöst
omkring. — — — Var finnas de
självuppoffrande infödingar, som ivrigt åtaga sig

vården av de arma, de små, de glömda, de
föraktade, de sjuka, som ingen hjälpare ha?

—–– Ännu ha de ej hunnit fram ur de

djupa folklagren, som århundraden dvalts
bland hedendomens mörka sknggor.

Det är blott kristendomen, som kallar fram
de ädla, självuppoffrande personligheterna.

Under innevarande läsår undervisas nitton
elever i seminariets manliga avdelning. Dessa
lärare gå sedan ut för att sköta missionens
skolverksamhet, varjämte de även äro
evangelister bland sitt folk. Visst behöva de vara
åtföljda av missionsvännernas varma förböner.
De äro föregångarna ibland sina egna. En
mindre gossklase finnes ook här. Den
undervisas i franska språket och tjänstgör även såsom
övningsklass för eleverna. I den kvinnliga
avdelningen finnas 46 elever. 40 av dem äro
flickor, som genomgå fyraårig skola, och sex
äro lärarehustrur. De senare åtnjuta
undervisning här under den tid deras män vistas
vid seminariet. Flere av dessa ha efter
hemkomsten till sina byar i all enkelhet fått
meddela undervisning där, ooh några tjänstgöra
även i skolan såsom lärarinnor.

Huru gärna önska vi ej, att denna unga
tanke må få utvecklas så, att vi i en ej så
avlägsen framtid må kunna få till stånd en
utbildningsanstalt för erhållande av infödda
lärarinnor och fostrarinnor, av vilka folket är
i så stort behov.

Kära missionsvänner! Tagen denna sak till
böneämne, ooh bura glada skulle vi ej bliva,
om någon kände sig särskilt kallad av Gud för
detta uppdrag.

Mina kamrater, missionär och fru Karlman,
bedja om sin varma hälsning till missionens
vänner. Så ock eder tillgivna

Hildegard Nilsson.

Seminariet, Kingoyi, den 24 november 1924.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 17:07:50 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/missio/1925/0045.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free