Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 3. Den 15 januari 1925 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
10
MISSIONSFÖRBUNDET.
de surrogater söker ersätta den allvarliga
förkunnelsen. Men denna må i görligaste mån få
en dräkt, som verkar tilltalande på åhörarna.
Sanningen från Gud skall bliva stor och helig
för min egen själ. Då komma orden helt visst
att få en i god mening suggestiv makt, som
väcker och manar åhörarna.
Bland barnen betyder omväxlingen ännu mera
än bland vuxet folk. Med enkla medel kan man
dock skapa trevnad och stämning. Sången bör
särskilt vårdas. Låt den bli hurtigare, än vad
som vanligen är fallet! Sjung ej för långa
sånger! Körläsning är också ett golt medel, om
man vill ernå en allmän uppryckning.
Till sist en liten historia, som jag hörde i
somras av en mamma. Hennes gosse kom en
dag hem från skolan och sade då med gråtmild
stämma: »Mamma, det. är så tråkigt i skolan.»
»Varför det då», frågade hon litet överraskad.
»Jo, fröken är ledsen jämt. Aldrig skrattar
hon.» Modern upplyste sin gosse, att lärarinnan
var sjuklig.
Så fingo barnen en annan fröken. Redan
första dagen kommer den nämnde gossen hem och
ropar med stark röst: »Mamma, vi har fått en
ny fröken! Och vet mamma, hon kan skratta.»
Den som är litet van vid barn, kan förstå
något. av vad den gossen kände inför båda dessa
lärarinnor.
Skall det bli himmelsk stämning i våra
kyrkor och lärosalar, skola vi förnimma fläktar av
andliga vårar, behöva vi utan tvivel mera av
den ande, som besjälat Kristi stridsmän i gångna
dar. Mera frejdigt mod, större fröjd över
gudsgemenskapen och varmare hjärta behöva vi alla.
Och så få vi inte ge allt förlorat, om vi måste
arbeta långa tider av bara plikt. Säkert skall
Gud giva åt den trogne tjänaren
vederkvickelsens tider i en eller annan form.
VEM VILL?
Om någon eller några av denna tidnings läsare ville
giva ett bidrag till prenumeration av Missionsförbundet
oeh Ungdomsvännen för att få dessa välförsedda och
goda tidningar något mera spridda i norra Jämtland
och Hallviken, så vore det tacksamt. Inom vår lilla
församling och ungdomsförening kunna endast några
hålla sig med någon av dessa tidningar. Och jag
känner många utomstående troende, som med tacksamhet
skulle prenumerera på våra tidningar, om de hade råd.
Jag tror, bröder oeh systrar, som äro i stånd att giva
pengar vare sig till skulden å vårt missionshus eller
till spridande av missionslitteratur å dessa mörka
trakter, att Ni därmed gör en god missionsgärning. Jag
åtager mig att prenumerera oeh redovisa därför.
Fridfulla hälsningar.
]lallviken i januari 1925.
Eder J. F. Jonsson.
Från Malå i Lappland.
En Lappmarkens predikare har mer än andra
orsak att sjunga med sångaren: »Vi bo ej här,
vi blott här nere gästa». För beständigt får han
vara på, »vandring», från den ena byn till den
andra och får ej heller länge dröja på varje
plats. Han finner likväl till sin ledsnad att han
ej hunnit på långt när dit han vill hinna. Ack,
skörden är mycken!
Vi känna oss dock glada och tacksamma till
Gud, därför att vi numera hava möjligheter till
att få arbeta. Nu stå inte längre partiernas och
fördomarnas skrankor hindrande. Marken är
bruten och vi få så den ädla säden. Och även
om detta sående många gånger måste ske under
tårar, bida vi dagen, då skörden skall bärgas med
jubel. Vi söka även här uppe i Lappmarken
anordna större möten, s. k. »missionsmöten», då,
ibland åtminstone, folk från både när och
fjärran samlas i så stor myckenhet, att våra
lokaler inte längre vilja räcka till. Många hava
vid sådana tillfällen att färdas fem à sex mil
över berg och sjöar. Ett sådant »stormöte»
firade vi här i Svidjan-Malå den 5—7 december.
Det var alltigenom ett av Gud rikt välsignat
möte. Redan från första stunden erforo vi
Herrens förnimbara närvaro.
Såsom främmande talare medverkade A.
Lindström, Lycksele, och G. Ångman, Ornäs.
Söndagen var den »sista stora dagen» i högtiden.
Förutom tvänne offentliga möten hade vi även
ett enskilt möte för troende, då ett femtiotal
deltogo vid firande av Herrens nattvard.
Särskilt gripande och även glädjefull var
denna stund. I mångas ögon glimmade glädjetårar,
då åtta av våra unga troende vänner intogos i
församlingen. Det var jubel i tonen ocli känsla
i sången när vi efter intagningen sjöngo:
»Skriv i mitt hjärta in,
Att jag är evigt din.
Hjälp att jag gör din vilja,
Flyr vad oss kan åtskilja.
Och sist det liv får njuta,
Som ingen död skall sluta.»
Yi känna oss trots allt glada och tacksamma
till Gud, för vad som genom evangelii predikan
är vunnet. Och vi bedja fortfarande, hoppas och
tro, att större ting skola ske.
En fridens hälsning till alla Jesu vänner! Kom
ihåg oss och vårt arbete i Lappland!
S. B. Hellgren.
Har du prenumererat på
Missionsförbundet 1925?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
