Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 4. Den 22 januari 1925 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
10
MISSIONSFÖRBUNDET.
FÖRSAMLINGEN I BÖN.
Till nu pågående böneveclcor.
Att det kristliga livet med sin ställning ock
kallelse i världen icke är ett verk av
människor utan av Gud varder icke minst
påtagligt av det förhållandet, att det är ett liv i bön,
i bön till Gud. Bönen är på samma gång från
människans sida en förklaring, att hon icke
kan reda eller hjälpa sig själv, och en därav
uppkommen vädjan till den allsmäktige, till
Gud om hans ingripande, ett överlåtande
alltså åt honom av vad man själv ser sig nr
stånd att utföra. Trons liv har sin
upprinnelse, sin tillväxt’ i bön ooh i bön eller under
bön är det verksamt i världen. Vi kunna fälla
träd i skogen eller skriva lärda verk men icke
leva trons liv, icke utföra trons verk utan
bön. Är bönen varm och uthållig, är också
livet friskt; är den slö och glömmes jn mer
och mer, tynar ock det andliga livet av för
att slutligen dö. Ingen form odh inga goda
verk kunna ersätta bönen- Såsom kärleken
så skall även bönen genomtränga det kristliga
livet och allt i detta, om trons verk skall vara
förbanden och kunna bestå. Och vad som här
gäller den enskilda gäller på enahanda sätt
en kristen församling.
Den kallelse, som är församlingen given,
har den sålunda att utföra under bön.
Därmed förbindes andligt med andligt, erhålles
en andlig syn på andliga ting, ett andligt,
ett evigt syfte med andlig verksamhet. Och
det är detta, som den kristna församlingen
städse behöver påminna sig, emedan faran att
glömma det städse är för handen. Och under
det att bönen så kan försvagas, kan formen
och verksamheten med dess olika
förgreningar stå kvar och fortgå, såsom om allt vore som
det skulle. Det förnimmes kanske mera än det
synes att icke den varma ooh brinnande
bönens ande vilar över det. bela. Predikan,
sången, barmhärtighetsverksamketen, arbetet
bland barn ooh ungdom — allt pågår och är
formellt riktigt. Men andligheten,
innerligheten ooh den rätta kraften finnas icke däri,
ty de gudomliga livsströmmar, som bönen
förmedlar, flyta ej längre fram som en levande
själ i alla dessa verk.
De kristna församlingarnas största behov
för närvarande är icke en i flera detaljer
utvecklad organisation, icke vackrare kyrkor,
icke en annan mera utsmyckad form för sina
gudstjänster och möten eller något annat, som
berör den yttre ringen eller det mera formella
av kristen verksamhet, hur riktigt ooh viktigt
detta allt i och för sig kan vara. Vad vi
framför allt behöva är stillhet inför Gud, ett
förnyande av det inre livet, ett förökat mått av
andlighet, av gudomlig vishet och kraft.
Detta väsentliga för en kristen församling
vinnes endast och allenast på bönens väg. Ty just
så är det som den övre världens, som
himmelrikets fördolda krafter förmedlas till oss
bär-nere och varda verksamma i församlingen.
Vi stå nu i den tid av året, då evangeliska
möten, möten för bön, förbön ooh tacksägelse
dagligen hållas. Dessa böneveckor hava hos
oss från början medfört rik välsignelse till
förnyelse av trons liv i församlingen och
många till frälsning. Ooh under dessa veckor
får mycket annat, som hör till vad man
kallar församlingens löpande verksamhet, anstå,
för att både äldre och yngre må bliva i
tillfälle att deltaga i bönemötena ooh med1 hela
sin själ samla sig i det väsentliga i tron och
i all kristlig verksàmhet, samla sig till
för-innerligande av bönelivet. Också var det över
den i endräkt samlade första lärjungaskaran,
som den Helige Ande blev utgjuten.
Det är i en sådan bön, som vi i stillhet förbida
Herrens hjälp ifråga såväl om vår egen som
andras frälsning. Det ligger ej sällan något
oroligt, något ansträngt över våra dagars
kristliga verksamhet, och vi tänka kanske
mera på att denna är vårt arbete än därpå att
det är Guds verk. Vi se människor omkring
oss leva i synd och bortkommenket från Gud
och huru jämförelsevis få vinnas för honom
ooh hans rike, se detta ooh bereda oss för nya
ansträngningar. Men skall församlingens
mission icke bliva ett lika mödosamt som
fruktlöst arbete utan som ett ljuvligt ok och
en lätt börda, behöva vi därvid i stilla bön
lyfta vår själ upp till Gud och vila i det hug-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
