Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 4. Den 22 januari 1925 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
10
MISSIONSFÖRBUNDET.
en tand utdragen. Jag tittade på den och
•—-bävade. Den var stor som —• en häettand och
värkte så att svetten rann av gubben. Här gick
åt all den kraft jag hade. Gubben blinkade
inte en gång. Kallblodigt i sanning.
I Bukaba — en av byarna vi besökte — är
fältet mycket hedniskt och fullkomligt obrutet.
Läraren berättade mig, att i denna by och den
närliggande hade han börjat dopskola med 51
elever. Av dessa 51 hade 50 lämnat honom1,
lämnat Gud, dopskolan, kristendomen och gått
att bli och förbli hedningar. Gummorna hade
pinnar i näsa ooh öron och sågo verkligen ut
som »riktiga hedningar». På kvällen hade vi
möte. Då kommo de alla med. Men man märkte
tydligt det fullkomligt ofostrade, hänsynslösa
ooh hedniska i deras beteende. Det var något
av »vilden i levande liv» man här såg.
I Kinsumbu — medaljhövdingens by — var
stormöte utlyst med predikan, nattvardsgång,
vigsel, barns välsignande etc. Vi kommo dit
på lördagsförmiddagen och hälsades med ett
ljudligt »Mau» som svar på ordet »mavimpi»
(frid.) En kvarts timmes väg från byn låg
marknadsplatsen och gummorna stodo just
»lastade» för att gå dit. Jag blev ombedd att
följa med ooh »lära Guds ord» en stund för
dem, vilket jag gärna gjorde. Mycket folk var
samlat för att först bedja ooh sedan göra
affärer. Det var en väldig sång, sedan följde
Märta och Karl Aldén på verandan vid Londe.
djup stillhet under den korta bönestunden.
Men när det väl var slut, blev det med ens liv
i torggummorna. Alla skulle nil köpa
palmnötter och bära antingen till Mayumbe eller
Thysville. Kvinnorna ooh barnen göra
palmnötterna i ordning hemma i byarna — skalet
skall krossas och själva nöten tagas fram.
Sedan blir det en synnerligen begärlig och
eftersökt vara för såväl vita som svarta handelsmän.
Intressant var att se den oerhörda energi som
utvecklades. Ack, när det gäller att samla
några fattiga slantar — vilken kamp, ävlan,
ansträngning till det yttersta!
Skolan i Kinsumbu var dock det mest
intressanta av alltsammans. På kvällen hade de
räkning, ej på svarta tavlan eller på
griffel-tavlor medi siffror utan i huvudet, division ooh
multiplikation. Gummorna stodo upp så fint
som små skolflickor och klarade T-ans, 8-ans
ooh 9-ans tabeller som ett navs. En tog för
säkerhets skull: 1X1 = 1 etc. Jag tyckte det
var riktigt försiktigt gjort. Hon klarade sig
också. Läraren hade en väldig disciplin över
lärjungarna. Stakade sig någon och en annan
hjälpsam »broder eller syster» ville hjälpa till,
tittade läraren upp ett ögonblick och sade
endast: »Bwedi» (hur) med skärpa och udd i
rösten. Tystnaden var genast absolut. Det var
intressant att se, huru han lät eleverna arbeta
själva. Här voro inga svarupprepningar ooh
kommentarer från läraren för
varje fråga ban sände ut. Kort,
korrekt, rakt på sak kommo de
allra flesta frågorna och
eleverna måste arbeta intensivt. Ett
nöje var att se dem och höra
vad1 de kunde. På
måndagsmorgonen strax efter klockan
fem dånade trumman på nytt
och kallade till skolan igen. Vid
upprepad signal en stund
senare kommo svartingarna ut ur
sina hus nymornade och gjorde
»armar uppåt sträck» med en
väldig gäspning. Voro de
sömniga på vägen till skolan, då de
gingo genom bygatan —■ i
dörren till lerskolehuset tappade de
alldeles kontakten med sömnens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
