- Project Runeberg -  Missionsförbundet : illustrerad veckotidning för Svenska Missionsförbundet / Fyrtiotredje årgången. 1925 /
56

(1925)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 4. Den 22 januari 1925 - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

10

MISSIONSFÖRBUNDET.

När lektionen var slut, gingo -den andra byns
folk hem till sitt för att återkomma till mötet
på kvällen vid halv åttatiden. Genom det
beck-evarta mörkret lyste de sig fram med
eldbränder. På tal om lyse hade läraren konstruerat
en lampa av en anjovisburk, vilken .han hade
fyllt med palmolja. Ett stycke tyg av en
gammal soldatrock tjänade som veke. Det lyste
väldeliga emellanåt i den lilla skolsalen.

När vi följande dag sagt dem farväl och
kommit ett par hundra meter ner i dalen,
tonade en väldig sång från höjden som ett tack och
en avskedshälsning från de tillgivna
kimpoka-borna.

Under färde» gjorde vi en avsticka re till
Sunde-Lutete för att hälsa på våra kamrater
Sonnell och Eeinholdsson i deras ensamhet.
Kärt, mycket kärt att träffa »bröderna i
gräset». Arbetet är redan i full fart som på en
gammal station. Skolan med 140 elever är i
full gång. En kyrka (i lera) är uppförd,
vilken väl rymmer T0’0—800 svartingar.
Bröderna bodde också de i lerhus.
Samma dag jag kona, sjuknade Sonnell
mycket allvarligt i feber. Det såg ut ett tag,
som han skulle få hembud. Glädjen var därför
stor, när vi fjärde dagen sågo en avgjord
förbättring, då krisen var över. Det kändes rätt
underligt att så där ställas ansikte mot ansikte
med döden — fullkomligt isolerad i ödemarken
utan möjlighet att kunna få läkarhjälp på
mindre än fem à sex dagar. Yi sände bud till
Kingoyi efter en sjuksköterska, men när hon
kom fram — fyra à fem dagar sedan budet
gått — var krisen redan över.

På hemvägen från Sunde-Lutete stannade vi
i ett par tre byar. Den första var Masangi.
Där åhörde vi en lektion i byskolan på kvällen.
Det var läraren Mahiola, som hörde sina
dis-ciplar om Jesu bergspredikan. Det gick bra
för de flesta. De läste bibelspråk, så det stod
härliga till. Själva medaljhövdingen var
lärjunge och en varm kristen. Då ett av »barnen»
— en man i 40-årsåldern — skulle läsa ett
bibelspråk »knöt det sig» dock alldeles för
honom. Det var svårt att så där för ögonblicket
kunna anföra ett bibelställe på rak arm. Men
han visste på råd. Han »gjorde» ett bibelspråk

i en handvändning, vilket lät så här:
»May-angi mena ye balekilanga minu kansi bena
kiadi». Ett »fnysande leende» spred sig över
klassen och det var verkligen inte lätt att låta
bli att le, ty i översättning blir det ungefär så
här: »Saliga äro de som tro men äro olyckliga.»

I Lundu hade vi »storsöndag» igen. Här
fann jag en gosse i tio à tolv-årsåldern nästan
halvdöd av den svåraste vanvård man kan
tänka. Händer och fötter samt stora delar av
kroppen voro totalt fullsatta av jordloppar.
Fingertopparna voro som små klubbor.
Kroppen var mager som ett skelett. Och då var det
själva bycihefens barn. Jag sade honom, att om
han ej snarast sände pojken till Kingoyi för
att få vård, skulle jag sända soldater efter
gossen och sedan låta honom, byöhefen, betala
kalaset. üSTågra dagar senare kom det stackars
barnet till sjukhuset här mera död än levande.
Själva medicinmedhjälparna sade sig aldrig
hava sett ett sådant fall av vanvård.

Det skulle föra oss för långt att gå in mera
i detalj om vad vi sett och1 hört i varje by. Men
dessa tre veckor ute bland folket ha varit
mycket intressanta. Katolicism och hedendom
söker att göra allt för att sänka detta arma folk
i hedendom och synd igen. Vi tro dock på
evangelii segertåg genom världen. Missionens
Herre, som kallat oss till missionens gärning,
skall själv föra missionens verk till seger
bland detta folk.

Med en kär hälsning från kamraterna.

Karl Aldén.

Kingoyi, Congo Beige, i november 1924.

Prenumerera i dag



MISSIONSFÖRBUNDET!

Kostar för 1925 endast kr. 3: 60.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 17:07:50 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/missio/1925/0062.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free