Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 4. Den 22 januari 1925 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
10
MISSIONSFÖRBUNDET.
Predikanternas spalt.
J. A. LINDBLADS FÖRLAG, UPPSALA.
Kristustro och Gudstro av Carl Stange, prof. i
Göttingen. översatt från tyskan av Anna Bohlin.
Häft. 2: 50.
Denna lilla bok på 150 sidor behandlar kristendomens
huvudproblem såsom Kristi persons egenart, hans
uppståndelses historiska verklighet och uppståndelsens
betydelse, Jesu död och hans makt att förlåta synder
samt tron och den historiska forskningen. En för
predikanter just nu nästan oumbärlig bok. Den oro,
som nu skakar den kristna församlingen, känna i
allmänhet predikanterna mest. Mången säger: Det gamla
håller inte och det nya räcker inte. Även här ligger
nog som oftast sanningen i mitten. Prof. Stange synes
mig mer än de flesta vara skickad att förena det
omistliga gamla med det ofrånkomliga nya.
Förf. är en jämförelsevis ung teolog, förtrogen med
den historiska, kritiska forskningen och det moderna
teologiska tänkandet, men vi finna hos honom
uttalanden som dessa: »Det är två historiska fakta, som
utgöra den kristna trons grundval: Jesu persons
egenart i dess religiöst-sedliga beskaffenhet och
uppståndelsens faktum. Först då dessa båda fakta äro givna,
är den kristna trons uppkomst möjlig.» — — — —
»Genom Jesu uppståndelse har följaktligen Gud
betygat, att Jesu död har en annan betydelse än alla
andra människors död.» — ■—• ■—■ — »Jesu sedliga
egenart är ett historiskt bevisat faktum; men likaså har
också Jesu uppståndelse betydelsen av ett historiskt
bevisligt faktum.» —- — — — »Den kristna trons
fulla begrepp är likväl ännu icke uppnått, så länge
det blott rör sig om att erkänna vissa historiska
händelser — men lika litet är också tron möjlig utan
erkännandet av dessa historiska händelser.» Med anl.
av den liberala teologiens hypotes, att berättelsen om
Jesu övernaturliga födelse uppstått ur församlingens
dogmatiska intresse, skriver förf.: »Under förutsättning
av att denna berättelse endast uppstått ur det
dogmatiska intresset, skulle man alltså finna det
egendomliga sakförhållandet, att i omedelbar närhet till Jesu
historiska framträdande har bildats en formulering av
den dogmatiska tanken, som för all framtid visar sig
lämplig till orientering för det dogmatiska tänkandet.»
_ — — .—. »Denna berättelses egendomliga betydelse
består i att den absolut säkerställer trons dubbla
intresse ifråga om Jesu Kristi person, så att det varken
kan vara tal om ett försvagande av den gudomliga
sidan eller ett försvagande av den mänskliga sidan.»
Med avsende på den kristna trons ställning inför den
historiska kritikens vetenskapliga arbete är förf.
mycket optimistisk. En spänning mellan tron och forsk-
Avslulning.
Betänk det allvarliga uti att leva. Vi stå i ansvar
för hur vi leva vårt liv. Vandra vi i umgängelse med
Gud eller vandra vi efter köttets lusta?
Minnesvers: 2 Petr. 3:13. G. Blomberg.
ningen uppstår blott då, när forskningen står under
inflytande av sådana tankar, som äro bevis på
otillräcklig sedlig och religiös insikt. — Där hotar dock ett moln,
som kan komma att förmörka mycket i den kristna
församlingens tro. Tecken därpå saknas icke.
Aug. R.
Luther och det sedliga idealet. Samma förf. Bemynd.
övers, från tysk. av O. Nygren. Häft. 1:50.
Vi protestanter se alltid tillbaka på
reformationstiden med tacksamhet för de oförgätliga gåvor den gav
oss. Litteraturen över detta tidsskede är ju mycket rik.
Men förf. vägledning bland detta skedes filosofiska
och kristliga tänkande är att hälsa med glädje och
intresse, särskilt därför att den har Luther som
medelpunkt. Aug. R-
Spiritismens bländverk och själsdjupets gåtor. Av H.
Martenssen-Larsen. Tvenne delar. Pris häft.
7: 50.
Föreliggande arbete av den kände danske författaren
hör till de mest upplysande med avseende på den
svår-utredda spiritistiska frågan. Första delen utgör en
mera principiell utredning av hithörande problem,
medan andra delen redogör för en hel mängd seanser,
som ägt rum i Roskilde under ledning av en fotograf
därstädes, Carolsfeld-Krausé, vilken ställt sin
redogörelse för dem till förf. förfogande.
Särskilt i den senare delen träda den gamla tidens
spökgestalter och trolldomskonster oss på nytt till
mötes, även om detta sker under något moderniserade
former. Det är också i så måtto skillnad, att den
gamla tidens trollkarlar en och en vandrade in på den
förtrollade marken, medan i denna tid man går i
större sällskap och tar saken mera som nöje eller
utnyttjar den i strävan att komma i förbindelse med
sina hädangångna vänner. Vilken än förklaringen till
ifrågavarande fenomen må vara, torde dock den saken
stå fast, att en person ej utan stor fara för sig själv
kan frammana de spiritistiska makterna.
Arbetet utgör en den kraftigaste varning mot
spiri-tismen, som undertecknad läst. Den spritistiska faran
är även så stor, att man blott av detta skäl känner
sig manad att råda folk att inköpa de båda böckerna.
Även om de ej precis äro lämpliga som barnmat, hava
de mycket att bjuda en vuxen, tänkande människa.
Undertecknad vill i alla fall med tacksamhet erkänna
det goda, som genom dem kommit mig till del.
A. A-n.
Predikantkåren.
Följande predikanter kava antagit tjänst:
P. E. Lindblom, Gustafs, i Tierps
Friförsamling ;
Aug. Svedlund, Vallsta, i Skogs
Friförsamling;
Gustav Björkman, Sil, i Silleruds Övre
Missionsförening.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
