- Project Runeberg -  Missionsförbundet : illustrerad veckotidning för Svenska Missionsförbundet / Fyrtiotredje årgången. 1925 /
71

(1925)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 5. Den 29 januari 1925 - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)









På missionskurser
i Sveriges bygder.



Av K. W. Engdahl.

Att Sverige är ett stort land, det finner man,
då ens kallelse bjuder att ofta vara på resande
fot. Vore vårt land ej större än till exempel
Belgien, skulle många, känna sitt land i alla
vrår och vinklar. Belgien och Småland äro
ungefär lika stora i ytinnehåll. Och att Svenska
Missions-Förbundets församlingar äro många,
finner man ut, när man i flera år rest och
besökt en stor del av dem och likväl har den
känslan, att de flesta ännu ej fått ett besök. Att
besöka 1548 församlingar med 1912 missionshus
och missionskyrkor, andliga hem för 111,409
församlingsmedlemmar, 1,238
ungdomsföreningar med 58,233 medlemmar, 531 junioravdelningar
med 17,251 medlemmar och en
söndagsskolverksamhet med 10,334 lärare och 126,773 barn —
det är mera än någon i Svenska
Missions-Förbundet ännu gjort eller troligtvis någonsin
kommer att göra. Men nog finnes det arbete nog
för den inre missionens ansvariga män, om en
så vidlyftig och utomordentlig viktig verksamhet
skall på ett fullt tillfredsställande sätt kunna
skötas.

Min lilla insats i det stora verket hemma har
varit att genom missionsföredrags hållande,
förevisning av missionsfilmer och deltagandet i
missionskurser arbeta och intressera för
yttre missionen bland våra många tusen
unga och gamla missionsvänner. Det har
varit ett mycket tacksamt arbete, och
kinamissionären har fått röna mycken uppmuntran
bland missionsfolket. Först i höst fick jag resa
ensam och besöka några platser för att visa
missionsfilmerna. Dessa senare ha fått en god
tillökning, i det vi fått över 1,000 fot ny, utmärkt
bra, film från Kina samt flera hundra fot från
Ost-Turkestan. Jag fick besöka Norrtälje,
Knivsta, Krylbo och Hedemora. I Norrtälje fick man
höra något av de glada tonerna från sista stora
väckelsen därstädes. Vilken nåd, då en plats på
detta sätt besökes av Guds Ande! »Det är
Anden, som gör levande». Det är ock en glädje att
se huru på många, platser församlingar och
ungdomsföreningar arbeta i gott samförstånd med
varandra. I Knivsta finnes en liten kraftig
ungdomsförening, som på omkring tre år bidragit
till församlingens utgifter med något över 4,000
kronor.

I Krylbo sammanträffade jag med många
vänner, som jag lärde känna under missionskursen
i våras. Hedemora är en av de platser, som jag
känner bäst, ty där har jag varit
»sommarpredikant» för några år sedan, och de vänner, som
jag då fick, hålla ut i sin vänskap. Det såg jag
många bevis på. Bland andra fick jag hälsa på
f. d. predikant Öberg i Tviksta. Han har de
senare åren varit klen och förlorat mycket av sina
kroppsliga jättekrafter, men hans andliga
människa har icke tynat av utan tvärtom. Han sade
med en skalk i ögat, att han under många år
sysslat med »bibelkritiken». »Men det är icke
jag, som kritiserat bibeln utan bibeln mig, och
detta slags kritik har drivit mig närmare min
Frälsare.» Hans ögon strålade av glädje, när
han fick tala om vad han under ett långt livs
bibelstudium funnit i denna den underbaraste av
alla böcker.

Missionsveckor.



Vi ha under hösten haft tre missionsveckor.
Den första hölls i Falun och var anordnad av
ungdomsföreningen. Redan från början kände
man sig hemma. I den stora missionskyrkan
kändes det varmt och gott. Där fingo vi vara
tillsammans med församlingens både gamla och
nya predikant. Pastor Granath har varit
församlingens predikant i 33 år, vilket är en
ovanligt lång tid för svenska förhållanden. Somliga
tro, att en predikant måste vara »utpredikad»
efter fyra fem år, och om församlingen upphör
att bedja för och understödja sin predikant, så
kan han bliva det långt tidigare. Den unge
predikanten, G. Rimdal, kändes varm och
intresserad. Missionsveckan började med en
missionsstund för söndagsskolbarnen, då fröken Ida
Pettersson från Kina talade. På f. m. talade
missionär Lembke, på e. m. undertecknad och på
kvällen fru Sigrid Högberg. Härmed äro
föreläsarne under missionsveckan presenterade.

Varje dag kl. 11 hade vi en kort bönestund,
som dock ibland räckte en hel timme.
Missionens heliga sak framlades av intresserade
missionsvänner i varm bön. Kl. en kvart före åtta
höllos föreläsningarna. Dessa voro två varje
kväll. Tisdagen och torsdagen kl. två var det
möte för endast kvinnor, då våra två systrar
talade. Torsdag och lördag kväll var det
förevisning av missionsfilmer. En kväll hade jag
förevisning på Soldathemmet, där jag hade nöjet att
välkomnas av vår solige soldatmissionär, P.
Persson. Söndagen var den stora dagen i högtiden,
då det hölls fyra möten under dagens loppp. Här
äro några av ämnena vid föreläsningarna:
Missionens kulturella betydelse, Vår
skolverksamhet i Kina, Erfarenheter av glädje och sorg i
missionsverksamheten, Något om hednakyrkans
martyrer, , Yttre missionens återverkan på
hemförsamlingen, Vad bör vara den drivande
kraften i vårt missionsarbete?

Andra missionsveckan hölls uppe i Östersund.
Församlingens pastor där är min gamle vän
Oscar Nilsson från Stockholm. Det kändes från
början, att denna missionsvecka var förberedd

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:39:01 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/missio/1925/0077.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free