- Project Runeberg -  Missionsförbundet : illustrerad veckotidning för Svenska Missionsförbundet / Fyrtiotredje årgången. 1925 /
72

(1925)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 5. Den 29 januari 1925 - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

genom bön av en intresserad
missionsförsamling. Detta visade ock de varma bönemöten, som
vi hade här varje dag kl. tolv. Programmet var
uppgjort ungefär som i Falun med
huvudsakligen nya ämnen. Missionärerna voro, utom
undertecknad och fröken Pettersson, fröken Stina
Mårtensson och kongomissionär Lindgren. Vid
den ena filmförevisningen var det så mycket folk,
att en del måste gå hem. Avskedsmötet på
söndagskvällen var särskilt varmt och innerligt.
Många hjärtliga ord uttalades då till
missionärerna, vilka ord visade förståelse för dem och
kärlek till det verk, som de offrat sina liv för.
Sången ljöd varm och skön, när församlingens
sångkör sjöng sina missions- och
hemlandssånger. Och rörande var det att få ett särskilt tack
av en söndagsskolledare för söndagsskolan, att
barnen icke blivit glömda under missionsveckan.

Under veckans lopp hade vi varit ute på flera
ställen och hållit missionsföredrag för att
uppmuntra vännerna på de mindre platserna. Jag
hade nöjet att besöka Lit och där visa
Kinabilderna. Det är i Lit en av våra
kinamissionärer har en son, som är predikant. Hans namn
är Joel Kullgren. På de rörliga bilderna fick
han se både far, mor och sin lille yngste bror.

Så fort sista mötet var slut och vi fått litet
mat, måste vi bryta upp från de kära vännerna
i Östersund och med nattåget ge oss iväg till
andra platser. Nattåget till Stockholm var
försenat 1 1/2 timme, men denna tid kördes in
under natten. Det kändes ibland, som om tåget
skulle urspåra, och det smällde i växlarna, som
om dessa höllo på att slitas i stycken av
vredgade jättars händer.

Efter några dagars vistelse i Stockholm för
ordnandet med den tredje missionsveckan, bar
det iväg till Torsby i Värmland. Denna plats
ligger vid änden av Frykensjöarna. Jag
skildes från mina vänner i Sunne, där jag skulle
stanna ett par dagar och hålla tvänne
förevisningar. På söndag f. m. skulle jag även predika.
Under själva predikan började brandsignaler
höras. En del av åhörarne gingo ut, men de
flesta sutto kvar, varför jag fortsatte att predika.
Somliga av dem, som gått ut, kommo tillbaka.
Det var hos frälsningsarméns officerare, det
hade börjat brinna, under det de höllo ett möte.

Förevisningarna i Sunne voro bra besökta.
Denna församling har just fått en ny, ung
predikant. Han har en stor uppgift att fylla, och
mycket arbete väntar honom.

På tisdagen kom jag till Torsby. Möttes vid
stationen av pastor Erik Nordgren och fröken
Ida Pettersson. Gjorde en kort titt till Torsby
utmärkt trevliga missionskyrka, där
missionskursen hölls. Missionär Lembke hade hållit sina
föreläsningar och fortsatte under veckans lopp
att hålla missionsföredrag och
skioptikonförevisningar på andra platser. Fröken Ida
Pettersson deltog med honom i möten på en del platser.
Fru Sigrid Högberg och missionär Sarwe voro
kvar till missionsveckans slut.

Som vännerna i Torsby hade begärt, att de
skulle få en »församlings- och missionsvecka»,
hade vi den stora glädjen att få till föreläsare
pastor Fritiof Karlsson från Degerfors och
redaktör Hellström. Den förre höll tre intressanta
och givande föredrag över ämnet: »Andens
gåvor i församlingen.» Redaktör Hellströms båda
föredrag hade till ämne: »Kristus och
människan» samt »Kristus och församlingen.» De
voro båda fulla av djupa, bibliska sanningar och
mycket inspirerande. Han höll även ett annat
föredrag över ämnet: »Tre månader i Kongo.»
Detta senare visade, att han varit en vaken
iakttagare, och den intressanta framställningen var
olik missionärernas i allmänhet, då de hålla
missionsföredrag. Missionär Sarwe illustrerade
tvänne av sina målande missionsföredrag med
skioptikonbilder. Pastor Nordgren hade
arbetat mycket för att göra missionsveckan så
framgångsrik som möjligt, och en missiönsveckas
verkliga resultat beror ofantligt mycket på det
förarbete, som blivit utfört. Han kände sig
också tacksam för det goda resultatet i alla
avseenden.

Under det näst sista mötet fingo vi den stora
glädjen att få övervara en bibelskoleavslutning.
Det var en gripande stund. De unga svarade med
stor reda och klarhet på de många frågor, som
deras lärare framställde. Svaren visade tydligt,
att en god kristendomskunskap inhämtats under
bibelskolans gång. Det allra bästa var, att de
unga under denna tid kommit till en levande tro
på sin Frälsare.

Vid sista mötet hade församlingen inbjudit
alla troende i Torsby och omnejd till en liten
avskedsfest. Kyrkan var till stor del fylld. Fru
Högberg, missionär Sarwe och undertecknad
talade vid detta samkväm. Det kändes svårt att
skiljas. En liknande veckas samvaro förenar
missionärerna och missionsvännerna mera än
mycket annat. De känna att de ha många
gemensamma intressen och behov.

Vi tacka innerligt alla våra vänner, som vi
under dessa veckor varit tillsammans med, för
all mot oss visad vänlighet och ett särskilt tack
vilja vi bringa våra kära och uppoffrande
värdfolk.

De församlingar, som önska att få
missionskurser förlagda till sin ort, torde därom göra
anmälan till Svenska Missions-Förbundets
Expedition, Stockholm C.

                        Tillgivne brodern i Herren
                        K. W. Engdahl.


<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:39:01 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/missio/1925/0078.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free