Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 6. Den 5 februari 1925 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
95 MISSIONSFÖRBUNDET.
Predikanten i
studiekammaren och predikstolen.
Föredrag vid predikantmöte i Enköping.
Vad söm nu här följer är ingalunda en
uttömmande behandling av ämnet ifråga lika litet
som det är avsett att vara sista ordet i ett
spörsmål, som med all säkerhet kommer att dryftas,
så länge det finns predikanter och predikstolar
i världen. Hellre vill jag kalla det några strödda
tankar, ägnade att i sin mån belysa den alltid
aktuella frågan.
Predikanten är en himmelrikets ambassadör
med ett utomordentligt budskap till
människorna från konungarnas konung. Han är en
kurir som utan rast eller ro jagar framåt, är den
andlige skaffaren, som skall giva husfolket i
rätt tid den bestämda kosten.
Heligt, ansvarsfullt och krävande är lians
uppdrag, som för att kunna fullgöras på ett rätt
sätt fordrar en omsorgsfull och allvarlig
förberedelse. Förberedelsen är i regel mycket
påkostande. Olycklig den predikant som här faller
för frestelsen att taga dèt lätt. Här’är det i
sanning nödvändigt att göra sitt allra bästa. Väl
kan man någon gång få höra den tanken
framkastas, att ingen förberedelse behövs, ty säger
man; Anden skall giva i den stunden, vad man
skall tala. Men den nitiske predikanten känner
till den andliga fattigdom, den nöd och vånda,
som han mångà gånger har att utstå, innan
ordets dörr öppnar sig. Anden och studiet stå icke
i motsats till varandra och icke heller kan det
ena utesluta det andra. En grundlig och
omsorgsfull förberedelse gör predikanten
tillgänglig för den Ande, som leder till hela och fulla
sanningen.
Av stor betydelse vid förberedelsen är bönen,
Bönen är nyckeln till Guds förrådshus. Allt
vad I bedjen i mitt namn det skall jag göra, säde
Jesus — vilka möjligheter öppna sig ej här för
den andlige skaffaren åt Guds husfolk! I
bönen gives oss den kraft och välsignelse, som
riktar vårt eget andliga liv och sätter oss i stånd
att bliva till största möjliga välsignelse för
andra. Profeterna, apostlarna och alla dessa, som
blivit till stor välsignelse för sin Gud och Guds
rikssak på joTdeh, ’isha varit bönemänniskor.
Frälsarens liv var ett^öneliv-.
Apostlarna i den första kristna församlingen
insågo bönens avgörande betydelse i sitt
ämbete. För att få tid att bedja tillsatte de
särskilda personer att ha omsorg om de fattiga, så att
de skulle obehindrat och helt få ägna sig åt
bönen och ordets tjänst. God teoretisk kunskap i
förening med uppnådd färdighet i utövandet av
den andliga administrationen kunna lätt bli en
frestelse för predikanten att .ej känna det
ödmjuka beroendet av Gud i bönen.
Predikantens studiekammare bör, som någon
har sagt; vara ett Betel, ett altare, en syn och
en stege, så att varje tanke kunde stiga upp till
himmelen, innan den går ut itll människorna.
Till förberedelsen hör även studiet av.
litteraturen. Bland den myckna litteratur, som står
predikanten till buds, intar böckernas bok
den främsta platsen. Ur bibeln skall ban
hämta sina texter och för att rätt förstå
och rätt dela sanningens ord måste ban
vara väl förtrogen med den. Predikanten har
att predika Guds ord utan att låta
främmande synpunkter eller meningar göra yåld på
detsamma. Han har att troget hålla sig till ordets
mening och innehåll. Predikanten bör givetvis
med förkärlek studera den teologiska
litteraturen, men det har också sin betydelse, att ban
icke står främmande för den profana
litteraturens värld utan har kontakt med de tankar och
idéer, som röra sig på djupet av den värld, där
man lever utan Gud. Naturen, historien och
människolivet äro källor, från vilka predikanten
kan erhålla synpunkter och lärdomar till stor
nytta för den offentliga förkunnelsen. Genom
iakttagelser och reflexioner, varhelst han går
fram, bör han söka fånga sådant, som kan
bliva honom till hjälp i den stund, ban med fördel
kan använda det. Predikanten måste studera den
tid, vars barn han är. I annat fall förlorar han
förutsättningen att på ett framgångsrikt sätt
möta tidens behov,
Den predikant, som i Guds namn går till
förkunnelsens värv, går säkerligen med ett gott
samvetes vittnesbörd upp i sin predikstol, och
hans predikan kommer då icke att framställas i
övertalande Ord av mänsklig vishet utan i
Andens och kraftens bevisning. Hur oändligt
betydelsefullt är det ej att som ett Herrens vittne stå
inför människorna, dessa evighetsvarelser, som
vända sina ansikten mot predikstolen och
därifrån vänta ljus, hjälp och ledning på sin väg
mot evigheten! De sitta där med sin nöd och
sina bekymmer, sin fridlöshet, sin längtan och
sitt hopp.
■ Folket står inför frågan: Till vem skola vi gå?
Predikanten skall med sitt budskap visa dem till
honom, som har det eviga livets ord. Orden från
predikantens mun måste vara ord, som ge liv.
Det måste ske något, under det han talar. Ordet
från Gud kan icke återkomma fåfängt.
Predikan måste vara framfödd ur
predikantens egen frälsningserfarenhet, ett levande
vittnesbörd om Jesus Kristus, andligt befryndat
med det apostoliska ordet, Vi kunna då icke
förtiga vad vi hava hört och sett. Den personliga
upplevelsen ger åt förkunnelsen något
verklighetstroget och övertygande.
Predikanten skall hjälpa människorna att
finna Gud. Det är svårt att finna Gud, sade redan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
