Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 7. Den 12 februari 1925 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
112
MISSIONSFÖRBUNDET.
I
MISSIONÄR FRU ELSA BURELL.
Hennes sjukdom och frånfälle.
Såsom vi i förra numret
meddelade, avled missionär fru Elsa
Bureli den 24 januari å Romanäs
sanatorium i Småland. Från den
avlidnas make, missionär Oscar
Burell, som så snart miste sin
trofasta maka, hava vi mottagit
närmare meddelande om hennes
sjukdom och frånfälle. Han skriver
bland annat om sin stora sorg:
Så bar det oundvikliga kommit!
Nog har jag alltsedan vi lämnade
Kongo förstått, att vi snart måste
skiljas, men ändock kom det så plötsligt. Jag
kan ännu ej fatta, att min älskade maka gått
ifrån mig. Ocili dock är detta en verklighet.
Då vi kommo hem i jnni månad, bosatte vi
oss i Dala-Järna. Hon var den första tiden
ganska kry, och vi började hoppas, att Gud ville
göra ett under med henne. Herren hade dock
andra planer. I slutet av juli blev hon svagare,
ooh vi förstodo, att sanatorievård var
nödvändig. Hon var nu därför sedan i början av
augusti intagen på Komanäs sanatorium i
Småland.
Under julhelgen var hon rätt kry, odh vi
fingo då glädjen att fira högtiden
tillsammans. Nu var det dock meningen, att hon
skulle få vårdas i hemmet och jag hade just nu
vår lilla lägenhet möblerad. Så reste jag och en
sjuksyster ned för att taga hem henne. Men
Herren hade en annan resa i beredskap åt
henne jxist samma dag. Då vi anlände fredagen den
23 januari på e. m., hade de redan börjat
frukta, att jag ej skulle hinna fram. Det var
hjärtat, som var utarbetat. Dock gick det åter över,
så att hon var rätt kry på kvällen och natten
ända till lördagsförmiddagen kl. 11.30, då hon
avled efter en kort dödskamp. Fridfullt
insomnade hon. Hon hade intill slutet full sans
och ingen fruktan för döden. Hon vilade så
■ii-
tryggt som barnet i
modersfamnen. Allt var så ljust ooh fridfullt
för henne. Hennes sista hälsning
var: »Klippan håller att vila på».
»Jesns, endast Jesus.» »Hälsa alla,
alla, att av nåd får jag gå hem.»
Hennes krafter hava de sista
åren varit mycket nedsatta, men
hennes själ har varit sä mycket
starkare. Hon har burit även mig
under dessa smärtfyllda år. Nu
känner jag mig därför så
gränslöst ensam. Jag har har gjort den
största förlust — mist en sällsynt god och
ädel hustru. Men hon har ju gjort den största
vinst. Ooh därför måste jag tacka Gud för allt,
om det ock sker under tårar.
Hon stannade bos mig så få år, men hon
hann dock lämna så rik fond av kärlek och
ljusa minnen kvar hos mig. På sanatoriet fick
hon genom sitt vittnesbörd, sin ljusa, fasta tro
på Gud och sin frimodighet inför döden lämna
ett mäktigt intryck hos både läkarna och
sköterskorna.
Så långt den sörjande maken.
Fru Burell var född den 11 februari 1894
i Nyköping och var sålunda vid sin död nära
31 år gammal. Efter genomgångna fem
klasser vid elementarskola i sin hemstad var bon
åren 19131—1915 elev i Örebro
Missionsförenings missionsskola och sedermera under tre
terminer åren 1917—1918 i Missionsskolan på
Lidingö. År 1918 utreste hon som Svenska
Missions-Förbundets missionär till Kongo ooh
ingick där 1920 äktenskap med missionär
Oscar Burell. Återkommen 1921 utreste hon för
andra gången påföljande år. På grund av
försvagad hälsa måste hon dock återvända till
hemlandet förliden sommar.
Kort, mänskligt sett, blev hennes arbetsdag.
Men i ljus strålar hennes minne.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
