- Project Runeberg -  Missionsförbundet : illustrerad veckotidning för Svenska Missionsförbundet / Fyrtiotredje årgången. 1925 /
114

(1925)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 7. Den 12 februari 1925 - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

114

MISSIONSFÖRBUNDET.

efter han hjälpes på benen igen. Vi äro nu så
glada att för så billigt pris hava kommit över,
och vi hysa ingen önskan att än en gång göra
bekantskap med denna flod. Synnerligen
glada-fortsätta vi färden till sarajet, som ej ligger långt
därifrån.

Sarajet är det trevligaste, vi hittills sett. Här
få vi nu vila ut efter strapatserna. Våra hästar
äro också i mycket stort behov av vila. Vi söka
att använda tiden så vä.1 som möjligt. Det
första vi ha att göra är att se till att Ingrids
kläder bli torra. Men sockerbitarna torka inte utan
smälta bort inför våra ögon. Här skall också
vårt proviantförråd kompletteras, ty detta är
sista platsen före bergbestigningen, där man kan
köpa något. (Får kan man få köpa högre upp.)
Vi skaffa oss här ett förråd av ägg, valnötter,
äpplen och vindruvor. För våra hästar köpa vi
några säckar korn och halm. Detta skall
levereras några dagsleder högre upp i bergen.

Folket här uppför sig mycket vänligt mot oss,
och gör på oss ett mycket gynnsamt intryck.
Jämfört med folket nere i Jarkend verkar det
mera behagligt och intelligent. Vi komma osökt
att tala om möjligheten att hä-r anlägga en
missionsstation, när vi sågo det godmodiga folket
och det härliga landskapet. Måtte denna önskan
en dag gå i uppfyllelse, och Herren även här
finna sanna tillbedjare!

Här tvingas vi dock att stanna längre, än vi
önska, ej mindre än fyra dagar. Vi komma ej
härifrån, förrän vi tvinga vår man att fortsätta.
Han är nämligen opierökare och tycker att han
har det så bra här. Han har legat här flera
veckor, men inte förrän nu har han kunnat förmå
sig att iordningställa sin karavan. Hans män
äro dock trevliga och pigga, och utan dem, skulle
det blivet förtvivlat på vägen. Särskilt duktig
är Eollem-Kader, som alltid finner på råd. När
inte något annat hjälper för att få bukt med de
elaka mulorna — biter han dem i örat. Men
detta är visst ett bra sätt, ty det lugnar mulorna
betydligt.

Dagen för uppbrottet är åter inne. Det är den
6 september. Nu är vilotiden slut för
karavan-hästarna, och de få åter gå ut att slita ont på
världens svåraste karavanväg. Av somliga skall
det, när de komma fram till Leh, endast vara
skelettet kvar. Flera av hästarna söka att bliva kvitt
sina bördor. Några lyckas därmed men bli snart
infångade och få åter de tunga bördorna på sig.
Lillan har dock fått en lugn och präktig häst.
Vid avfärden följer oss sarajägaren och några
andra för att se, att allt- går väl. Under vår färd
vända vi oss om flera gånger för att fånga en
skymt av den vackra oasen. — Härefter möter oss
endast öknar och berg under en tre veckors
tid.

Nu äro vi inne på den stora karavanvägen. Som

hästarna äro utvilade och pigga, skynda de
framåt, och karavanmännen löpa efter hästarna, som
om de aldrig skulle bli trötta. Särskilt lustig är
Rollam-Kader, som, då han inte har något
annat- att kasta, tar sin mössa eller piska och
kastar efter djuren.

Klockan fem äro vi framme vid vad vi må kalla
Röda stallet. Platsen ligger förtjusande vackert
vid en flod och just vid inträdet till Karakorum
=r Svarta muren. Här sätta vi för första gången
upp vårt tält. Det kännes riktigt skönt att vara
ute i vildmarken. Luften är här mild. Vi äro
lagom trötta för att kunna njuta av vilan
framför lägerelden (här finnes ved), och vi äro så
tacksamma till Gud, för att vi få vara friska och
krya. Vildmarken är härlig. Vårt tält är helt
litet, men vi trivas så gott i det ändå. Det är
»möblerat» med två sängar och två kappsäckar,
dessa senare tjänstgöra också som bord. Det är
en utmärkt sovplats. Det enda, som oroar, är att
hästarna vilja titta in till oss samt allt
emellanåt rycka upp tältgluggarna. Vid sex-tiden på
morgonen vakna vi och börja, strax med
förberedelserna till avfärd igen. Frukosten intaga vi
framför den härliga lägerelden och tycka, att vi
ha det så storartat.

När så alla hästarna blivit lastade, sätta vi
oss åter i sadeln. Färden går i en floddal, som
blir allt trängre och trängre. Dagsleden är i dag
ganska lång, och naturligtvis med ständig
stigning. Ej förrän vid fem-tiden på e. m. äro vi
framme vid Kök-besch. Det ä-r en otrevlig plats,
ty här blåser det från alla håll, och det är med
stor svårighet, vi här lyckas få upp vårt tält. Vår
stackars Nähmet finner det svårt att få elden att
brinna, varför vi också få vänta på att få mat i
dag. På platsen bo två familjer. För att
skydda sig mot köld och de isande vindarna bo de i
jordkulor. Vildmarken har tryckt sin stämpel på
dem, och de förefalla att vara ganska
otillgängliga. Här sammanträffa vi också med resande,
som komma från Tibet. De äro nästan
svartbrända i ansiktet, så vi förstå, att väderleken
däruppe på Karakorum inte är alltför behaglig.

På vår förfrågan om snö fallit på passen,
lugna de oss med, att snön ännu ej bereder någon
svårighet vid överstigningen. Detta är goda
nyheter. Det stormar allt fort, och mörkret har
fallit på. Under våra varma fällar finna vi dock
skydd, fastän sömnen ju inte kan bli den bästa.
Vi äro nämligen inte fullt säkra på om tältet
skall falla på oss eller ej.

På morgonen när karavanen åter är i ordning,
äro vi synnerligen belåtna med att lämna denna
plats. Vi börja nästan omedelbart uppstigningen
av vårt första pass, Tjudja-Davan. Det är inte
högt, något över tio tusen fot endast. Vi
försöka att få lillan att »rida» i sin korg, men det
går inte, ty det är alldeles för brant, och vid var-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 17:07:50 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/missio/1925/0120.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free