Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 8. Den 19 februari 1925 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
124
MISSIONSFÖRBUNDET.
FRISKA VINDAR.
På det andliga området blåsa friska
nådes-vindar fram både bär ocb där över vårt land i
dessa dagar. De väcka ocb uppfriska den
troende skaran, de föra syndare fram till honom,
som av Guds nåd smakade döden för alla.
Nå-desvindarna beröra äldre oöh yngre, de
förmärkas i det dagliga livets umgänge, i större
och mindre möten och konferenser. Gud lever
ooh tänker ännu på sin barmhärtighet, ooh
ännu finnes även i Sveriges land ett folk, vars
hjärta i bedjande längtan är öppet för
strålarna av Guds nådesflöden som blommans kalkar
stå öppna för den naturliga solen.
Även nu har förmärkts vad som alltid sker,
då nådens vindar komma från ovan: Guds folk
har på ett särskilt sätt givits nåd att blicka
inåt, att blicka uppåt odh att gå framåt.
Wyss var jag på ett predikantmöte i
Värmland. Där drogo friska vindar fram — i
överläggningar, i predikan, i bön, i sång, i
umgängeisen. Och särskilt en talare
förklarade, r.tt han av Gud blivit uppväckt över
vikten av att själv, att alla Herrens vittnen, att
alla hans trogna framför allt annat beträda
stigarna till hjärtats fördolda och ofta glömda
värld för att i stilla bön förbida förnyade
nådesflöden från ovan. Och förvisso är clet ett
ord att taga vara på. Det är ioke den kristliga
verksamhetens yttersida, som trons folk i våra
dagar förnämligast skall fånga i sin blick.
Det är till hjärtat, till det inre livet som det i
första hand bör ställa sina vägar. Då var och
en tager vård om sitt eget hjärta, bliva vi alla
frälsningssökare framför allt. Ooh först när
sanningssökaren på fullaste allvar är en
frälsningssökare, är han en ärlig sökare av
sanningen, ooh först då skall ban finna den.
Den som på allvar tagit itu med sig själv,
drives av sin nöd, sina skriande behov att från
allt i världen vända sin blick uppåt. Sker icke
detta, står endast förtvivlan åter. Men en
ödmjuk själ, som i all sin brist och tomhet står
som ett enda stort bebov inför sin Gud,
behöver icke förtvivla. Över den är himmelen
öppnad, ooh den gudomliga nådens krafter skola
frälsande ooh ljuvligt hugsvalande
genomströmma hjärtats alla vinklar och vrår. Vin-
darna från ovan rensa luften därinne och fylla
den med himmelsk väldoft, ooh strålar av
Herrens härlighet skingra allt mörker.
Vad Gud är, vad ban har i sin outsägliga,
eviga kärlek beslutat om människan ooh för
henne utfört i enfödde Sonen framträder då i
levande klarhet för trons blick. Ooh just detta,
just denna blick ut över de oändliga vidderna
av Guds nåds outsägliga rikedomar är vår
trötta, ofta utpinade tids största behov. Ej
minst behöver Jesu Kristi församling, som ser
sig stå inför så många problem, som får sig så
många uppgifter förelagda — ej minst den
behöver den vila odh salighet, som därigenom
skänkes. Den behöver fatta, hurudant hopp
det är, vartill den är kallad, och huru rik
arvets härlighet är ooh huru översvinnligt stor
Guds makt. Med blicken uppåt kommer också
längtan till Guds stad, till boningarna i vår
Faders hus — en längtan, som för Guds
församling alltid behöver vara levande, om den
annars skall stå i ett rätt förhållande till sin
Herre ooh Mästare.
Då det kommit därtill, att människan fått
blicken öppen över sitt eget hjärta ocb över
härligheten av Guds nåd, har hon därmed ioke
stängt sig inne i maklig ro för sig själv, icke
blivit en verklighetsfrämmande drömmare.
Hon betraiktar då ock livet och människorna
omkring sig, men hon gör det nu på ett annat
sätt, ser på världen med utgångspunkt från
vad hon själv erfarit både av syndens ve och
av nådens salighet. Och endast så är det, som
vi utan att förtvivla om världen och till någon
evighetsnytta för människorna kunna blicka
omlkring oss. Det varder då vår högsta
angelägenhet att gå fram med det budskap, som
allena kan rädda och hjälpa, och som Herrens
församling mottagit såsom ett arv att förvalta.
Världen har nog av människor, som
uteslutande från tidslivets synpunkt och dess förvärv
och lust spanande se sig omkring härnere. Det
är de kristnas höga äreställning att med Guds
salighet i ett renat hjärta draga fram genom
världen såsom himmelens friska vindar.
Så give då Gud att himmelska vindar av liv
ooh salighet alltfort må draga fram i vårt land !
__J. H.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
