- Project Runeberg -  Missionsförbundet : illustrerad veckotidning för Svenska Missionsförbundet / Fyrtiotredje årgången. 1925 /
125

(1925)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 8. Den 19 februari 1925 - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

MISSIONSFÖRBUNDET.

125

PÅ VÄG TILL KINA.
Hälsning till missionens vänner.

Från missionär fröken Lciila Persson.

Fastän jag är obekant för de flesta av eder,
vågar jag ändå såsom en blivande arbetare i
Svenska Missions-Förbundets mission i Kina
bedja om att få ta eder uppmärksamhet i
anspråk genom att berätta ett och annat om min
utresa ooh ankomst till Mittens rike.

Efter en tids språkstudier i England
lämnade jag London den 7 november med ångaren
Maeedonia. Jag trodde att jag skulle bli
»alldeles ensam», som det heter, hela vägen. Men
några få dagar, innan jag for från England1,
fick jag till min stora glädje veta, att fil. mag.
Sam. Sköld skulle komma ombord i Marseille
för att fara till Svenska Kyrkans högskola i
Taohuakien. Det kändes också mycket mindre
ensamt bland alla de engelska passagerarna,
sedan jag kunde få prata svenska
alltemellanåt.

Naturligtvis rullade vi lite i
Biskayabuk-ten, men det var inte så farligt. Den första
hamn, där vi lade till var Gibraltar. Det
råkade vara just den 11 november, årsdagen av
fredstraktatens undertecknande i Versailles. I
hela det brittiska imperiet råder då två
minuters absolut stillhet och tystnad, räknat från kl.
11 f. m. Det gjorde ett märkligt intryck, men
måste göra det ännu mer till exemepel i
själva London, där ju bullret annars är
intensivare.

Samma dag vi lämnade Marseille, dog en av
passagerarna, som skulle till Egypten för sin
hälsas skull, och följande dag begrovs han. Det
var första gången jag var med om en sådan
begravning, och det kändes underligt. Inte för
att det djupblå vattnet var mer skrämmande
än en grav i den svarta mullen, snarare
tvärtom. Men det var så besynnerligt spårlöst, så
snart maskinen började arbeta igen.
Ingenting tydde på vad som sänkts i djupet.

Efter ett par dagar passerade vi det rykande
Stromboli, som vi sågo i vacker
aftonbelysning, odh kvällen därpå Messinasundet. Det
var som den vackraste illumination att se
ljusen tindra från Messina på den ena sidan och

från flera mindre städer ooh byar på
fastlandet på den andra.

Nästa gång vi kommo i hamn voro vi i Port
Said. Mag. Sköld ooh jag ville gärna se fröken
Maria Erikssons skola för arabbarn, ooh vi
kommo dit ookså, men det var först efter
åtskilligt ’sökande. En poliskonstapel, en
turistförare och en chaufför sl-ogo sina mer eller
mindre kloka huvuden ihop utan
tillfredsställande resultat. Händelsevis gingo vi förbi
Brittiska ooh Utländska Bibelsällskapets
försäljningslokal, och där frågade vi, var skolan
var, och fingo de upplysningar vi behövde. Vi
kommo fram under lektionstid, men ingen såg
besvärad ut eller menade, att vi störde, utan vi
blevo mottagna på det allra vänligaste. Tyvärr
kunde vi inte stanna mer än en åtminstone i
vårt tycke alltför kort stund. Vi besågo dock
alla lokalerna. De äro mycket flera, än man
tror, när man ser huset från gatan. Men så
undervisas där också bortåt 3’0<0 flickor, av
vilka ett 40-tal även bo inom skolan. Ett nytt
hus håller på att byggas på den delen av
tomten, som förut varit skolgård, och när det blir
färdigt, få de ju lite bättre utrymme. Som
bekant underhålles verksamheten genom gåvor
endast från enskilda personer.

Så snart vi kommit in i Böda havet, möttes
vi av värmen. För en, som ej farit vägen förr,
tycktes den rätt försvarlig, åtminstone vissa
dagar då det ej blåste så mycket. Men erfarna
österfarare sade, att det var ovanligt dräglig
temperatur. Jag hoppas, att jag inte behöver
fara där någon gång, när värmen kallas
odräglig ! I Colombo såg jag för första gången
tropisk växtlighet, och det var med en viss känsla
av overklighet, som jag for igenom
palmlun-derna omkring staden. Det var emellertid
ännu yppigare i Penang, vår nästa hamnplats, i
vars botaniska trädgård man kände sig alldeles
överväldigad av såväl de jättelika exemplaren
som av artrikedomen bland) både träd, buskar
odh örter. Ända till Singapore hade vi mycket
lugnt och bra väder, men sedan var det sjö-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 18:36:56 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/missio/1925/0131.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free