- Project Runeberg -  Missionsförbundet : illustrerad veckotidning för Svenska Missionsförbundet / Fyrtiotredje årgången. 1925 /
132

(1925)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 8. Den 19 februari 1925 - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

132

MISSIONSFÖRBUNDET.

Allmän översikt av svensk lekmannapredikan,
begränsad från mitten av förra århundradet
intill nu — med parallelllöpande översikt av
troslivet under samma tid — gav tydligt vid handen,
att den svenska lekmannapredikan var och är en
frukt av de väckelser, som förekommit i vårt
land, på samma gång den varit och är bärare
av sådana. Med talrika exempel från skilda
tider påvisades huru denna predikan och troslivet
ömsesidigt påverkat varandra, och huru sålunda
till väckelse och det kristliga livets stärkande
olika sanningar tid efter tid fått sitt beaktande
och sin betoning.

Om utrymmet tillåtit det, hade ett utförligt
referat av dessa ypperliga föredrag här varit på
sin plats.

Kristi övervälde och hans sändebud var
ämnet för ett föredrag av missionär E. John
Larsson. Utgående från Kristi ord: Mig är given all
makt i himmelen och på jorden, gån fördenskull
ut och gören alla folk till lärjungar etc. talade
han om Kristi majestät, först sådant det
framträder i hans födelse, liv, ord, gärningar, död,
uppståndelse och himmelsfärd och sedan under
alla tider i det gångna och nuvarande genom
det verk, som utföres genom hans Ande i
missionsvärlden. Belysande exempel från
missionens historia och från erfarenheter i arbetet
visade, huru alltjämt inför Kristi övervälde andra
religioner och deras stiftare måste böja sig. Att
vara Guds ambassadörer i världen är det största,
som kan tänkas. Må ingen falla för frestelsen
att anse något annat uppdrag, hur högt det än
måtte vara, värt att jämföras därmed. Hävda din
ställning som sådan och uppträd resolut,
manade den gamle missionsveteranen. Och det
kändes att såsom han hade grepp om ämnet,
hade det gripit honom och varit den kraft, som ställt
honom i missionärernas led.

Helgelsen, dess innebörrd och vild — över detta
ämne förekom ett längre samtal, som inleddes
med föredrag av distriktsförest. O. W. Genander.
Helgelsens väsen är att avskilja och rena. Den
är liktydig med andlig tillväxt, ty utan helgelse
kan ingen tillväxt ske. Den är betingelsen för
vår egen frälsning. Utan helgelse kan ingen
se Herren. Så ock är den villkoret att kunna
fylla vår kallelse som föredöme för de troende
och att vara världens samvete — ett Kristi brev,
känt och läst av alla människor. Helgelsen är en
kristens behov och får ej försummas. Den är ej
av lagens gärning. Den är Guds verk. Fridens
Gud själv helge eder. All frälsning utgår från
Gud genom Kristus, men den måste mottagas
av människan. Guds nåd är det. Den lär oss
att säga nej — och att säga ja. Helgelsen skall
omfatta kroppen, själen och anden.

Ett längre samtal förekom dessutom över Jesu
ord i Matt. 5:17—19: »I skolen icke mena, att

Pastorer!

Våren vänliga att i edra församlingar
påminna om prenumeration för detta år på

MISSIONSFÖRBUNDET

Böri och bönhörelse.

Pastor Palmberg berättade i en predikan
följande:

Då jag för någon tid sedan gjorde en
predikoresa i södra Sverige, kom jag en dag till en
plats, där en fiskare bodde, och han skjutsade
mig på en sparkstötting över en sjövik. Under
det vi ilade fram över isen, stämde fiskaren upp
och sjöng en glad andlig sång.

Jag började samtala med honom och fick då
veta, att ingen mer i fiskarens familj än han
själv var troende.

» Men hur kan ni då sjunga och vara så glad ?»
sade jag. Fiskaren svarade:

»Jag har lagt dem alla vid Jesu fötter och jag
tror att Gud skall frälsa dem alla».

När femton år hade gått, kom jag tillbaka och
predikade i kyrkan. Då jag kom ut ur kyrkan,
frågade jag efter fiskaren och hans familj. Det
var då någon, som pekade på en gravkulle och
sade: »Där vilar han nu efter striden här i
främlingslandet».

»Men hans hustru och barn då», sade jag.

»Jo, hans hustru dog i tron på Herren även
hon, och hans barn skall du få hälsa på i afton.
De komma med på predikan i missionshuset.»

Och efter predikan i missionshuset kommo
alla sex barnen fram och hälsade på mig. Jag
grät glädjetårar, ty de voro alla frälsta.

(H. V.) N. A. Johansson.

jag har kommit för att upplösa lagen eller
profeterna. Jag har icke kommit för att upplösa
utan för att fullborda».

Första kvällen -under mötet hade Karlstads
missionsförsamling och ungdomsförening
anordnat en välkomstfest för predikanterna, då
förutom sång av blandad kör och manskör gästerna
bjödos på supé. Vid tillfället framburos ock
hälsningar från Kongo och Kina av
missionärerna A. G. Hult och Ivan Ehne.

På övriga kvällar höllos offentliga möten, då
Betlehemskyrkan var till trängsel fullsatt av
åhörare. Korta väckande predikningar, mycken
sång jämte strängmusik upptog då programmet.
En kraftig väckelsens ande förspordes och några
böjde sig för Kristus. John Blomqvist.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 17:07:50 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/missio/1925/0138.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free