- Project Runeberg -  Missionsförbundet : illustrerad veckotidning för Svenska Missionsförbundet / Fyrtiotredje årgången. 1925 /
165

(1925)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 10. Den 5 mars 1925 - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

MISSIONSFÖRBUNDET.

148

FRÅN KASHGAR I OS T-T URKESTAN.
Vårt arbete där fortgår i lugn.

Kära missionsvänner! Nåd odh frid!

För litet sedan lät en vän i ett brev till mig
förråda sin besvikelse över att vi missionärer
så sällan skriva i Missionsförbundet. Jag
finner denna Käns erinran välbefogad, isynnerhet
när jag jämför vår missionstidning med de
andra sällskapens, ooh jag har för min del ofta
känt det svårt, att jag ej oftare kunnat sända
något till vår tidning.

Det har under den gångna sommaren och
hösten varit en sådan jäktande tid för oss, att
brevskrivning måst så gott som alldeles läggas
å sido. Vi ha på denna station varit endast tre
missionärer — O. Hermansson, min hustru ooh
jag. Vi båda sistnämnda ha måst ägna vår
mesta tid åt sjukhuset, där vi dagligen haft
30—SO patienter i kliniken oeh flera
starrpatienter och andra inneliggande att sköta om.
Hermansson har därför haft både tryckeriet,,
skolan ooh de upptagna barnen. Han har
verkligen fått vara mångsysslare. Våra olika
arbeten ha fått pågå under yttre lugn, om vi än fått
påminnelser om att våra fiender äro
verksamma. I sjukvården få vi dagligen de mest
uppmuntrande bevis för folkets tacksamhet och
odelade förtroende för vårt arbete. Jag har mer
än en gång undrat, om det kan givas ett
tacksammare fält för läkaremissionen än denna
plats. Åtminstone har jag fått det intrycket,
att samma arbete ibland kineserna måste vara
många gånger mera tålamodsprövande. Dock är
det ju icke därpå arbetet skall bero.

Fru Palmberg och lilla Ruth utanför stationen i
Kaschgar.

Angående det rent andliga arbetet finns
naturligtvis åtskilligt övrigt att önska. Vi ha
dodk orsak att tacka Gud för vad vi hava. Våra
troende äro oss övervägande till glädje och
hjälp i arbetet, och då och då spåra vi även det
andliga livets frukter hos dem. En sådan frukt
är deras känsla för det orätta oeh deras behov
av att göra upp med varandra eller annars få
sina felsteg rättade och förlåtna. De förklara
själva, att detta är något nytt, som givits dem
genom deras nya religion.

Jag såg härom kvällen ett sådant bevis som
gladde mig. Ett par av våra kristna hade ett
par dagar förut blivit oense och gingo utan att
tala till varandra. Kär jag på kvällen kom ut,
var det ljust i vår kyrka, och nyfikenheten
drev mig att se efter vad som försiggick där
så sent. Där såg jag genom fönstret dessa båda
ligga på knä framme vid predikstolen, och av
deras bön kunde jag uppfatta, att det rörde sig
om förlåtelse och anropande om hjälp att
övervinna sig själva och bliva bättre kristna.

Av de fyra, som förra året sutto fängslade
för sin tro, komma tre ofta till våra möten oöh
förklara sig alltjämt vilja vara kristna. Vi
tro också, att den fjärde, som en lång tid av
sjukdom förhindrats att komma, även har
samma önskan odh uppsåt.

I början av november blev missionärernas
antal mer än fördubblat här, i det att av de
utkommande fyra placerades hit.
Förstärkningen blev ju i verkligheten ej så stor, då
endast Hanna Andersson för språkets skull
kunde taga sin del av arbetet. Men det var
uppfriskande för oss att få så många kamrater
med varma fläktar från hemlandet, så mycket
mer värderade som de alla givit intryck av att
de behärskas av verklig kamratanda. Broder
Norstedt och Adelia Forsman knoga jämna
steg med -språket. Så gör också vår engelska
syster miss Wingate, som på egen sold kommit
hit’ och förenat sig med oss i vår strävan att
bringa evangelium till Ost-Turkestans folk.
Iion kom ej blott som främling till ett
främmande folk utan även som främling ibland oss
missionärer. Men detta främlingskap blev, tadk va-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 18:36:56 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/missio/1925/0187.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free