Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 10. Den 5 mars 1925 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
170
MISSIONSFÖRBUNDET. 170
"Kom snart tillbaka."
»Endast för dövstumma» stod det på en
pappbit, som hängde vid ingången. Det var
måhända därför, som några hörande, vilka dristat sig
innanför dörren, sågo så ytterst försagda ut.
Men då de hälsades välkomna med orden: Stig
in och sitt ned! samt tillika hugnades med
budskapet: Ni få deltaga i kollekten, lyste de upp
som inför en särskild god nyhet.
Det var meningen att under fyra kvällar å
rad dels predika och dels visa något i ord och
film från Missions-Förbundets arbete i Kongo
oeh Kina för stadens dövstumma. Dessa hade
också med glädje mottagit inbjudan, så att c:a
150 dövstumma deltogo i mötena.
Första kvällen höll magister Blomberg föredrag
om sina resor till Palestina. Magister B. var
ingen främling för publiken. För några år
sedan höll han i en annan av stadens
missionskyrkor en livlig och medryckande predikan för
en samling av över hundra dövstumma. I sin
predikan då talade han om en mor, som mitt
under en fältmanöver trängde sig in i
soldatledet med ett smörgåspaket, vilket hon
triumferande räckte sin värnpliktige son. Berättelsen
mottogs med jubel. Predikan hölls också
under kristiden, då tanken på ett paket med goda
smörgåsar väckte både glada och vemodiga
känslor.
Magister B. tog sin tysta publik med storm
även denna gång. Livligt intresserade voro alla,
då talaren skildrade den storartade hyllning
han från väldiga folkskaror fick mottaga vid
varje station på en tågresa genom Egypten. Att
de dock visste, att det var svenskens 35-årsdag!
Och djup besvikelse lästes i åskådarnas ögon,
då magister B. meddelade sin upptäckt, att det
ej var honom, hyllningen gällde, utan våra
dagars Farao, vilken stod i en annan kupé och
bugade sig lika djupt som främlingen från
Norden.
Då talaren skildrade sin färd förbi
Zueskana-len, där de tusen ljusen från stränderna runt
omkring glimmade, eller då han berättade om
arabens klagan, att en hjärtans kär kostade 600
kr. — då började man diskutera i bänkarna om
Österlandet eller Sverige var den hästa
hemorten.
Färden slutade i Betlehem, varifrån många
vackra bilder visades. Och då magister B. på
Betlehemsängen — just där herdarna hörde
änglasången — sade farväl till kvällens ressällskap,
hade han blivit allas favorit.
Nästa kväll visade missionär Engdahl bilder
från Central-Afrika samt från
Missions-Förbundets kongomission. Naturen, djurlivet,
människorna med deras seder och bruk samt
missionens framgång intresserade samtliga livligt. Lika
stor hänförelse rådde kvällen därpå, då samma
föreläsare förde de närvarande på en rundtur
till S. M. F:s missionsstationer i Kina.
Förvåningen över det myckna goda missionen fått
utföra var allmän och tacksamheten till
missionär Engdahl, som gratis bjöd på resan till
missionsfälten, var stor. Enär de dövstumma äro
stora humorister, tyckte de nog att den bild,
som bar till överskrift: »Männens vanligaste
sysselsättning», var den bästa. Bilden visade en
neger, som mitt på solblanka dagen slumrade
djupt på sitt sovbräde.
Men då kollektboxen gick runt i bänkarna, var
det ingen, som ville följa negerns exempel. I
stället voro alla så ivriga att vara med, att
insamlingen för mötesomkostnaderna steg över 40
kronor.
Sista kvällen bjöd kyrkans ungdomsförening
på kaffe. Korta, allvarliga predikningar höllos
om vikten av att i ett kristet land bliva en
verklig kristen.
Det var vid sista mötets avslutning som
hundrade fingrar samtidigt tecknade: Kom snart
tillbaka! B. G. W—r.
Frivilliga krafter.
»Göteborgs Frivilliga Sjömansmission», som
består av några och fyrtio kommitterade från
församlingarna och ungdomsföreningarna
därstädes, hade under helgen sedvanlig julfest i
Betlehemskyrkan för cirka 300 sjömän. Jag
var inbjuden att närvara. Någon dag senare
hade jag även tillfälle att sammanträffa med en
del av i den missionen deltagande bröder. Det
var så varmt och uppfriskande att se och höra
dessa ivriga och hängivna unga män, som voro
redo icke blott att giva en slant i kollekten för
sjömansmissionen utan som i ädel uppoffring
nästan tävlade om att gå om bord i fartygen
med fridens evangelium. Hela hamnområdet är
uppdelat i distrikt, och varje kommitté har sitt
och verkar inom det. Och det arbete, som nu
frivilligt utföres, skulle väl knappast två
missionärer gå i land med. De tvingas att bedja
såsom David, då han gick att möta Goliat.
Däri ligger nog ock hemligheten till det vackra
resultat, som deras gärning framvisar. Och
detta fält och dessa möjligheter förefinnas varhelst
svenska fartyg lossa eller lasta från Kalix i
norr och runt Skåne i söder till Strömstad i
väster. Henning O. Sjögren.
Låna tidningen
till grannar och bekanta och
uppmana dem att prenumerera.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
