- Project Runeberg -  Missionsförbundet : illustrerad veckotidning för Svenska Missionsförbundet / Fyrtiotredje årgången. 1925 /
186

(1925)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 11. Den 12 mars 1925 - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

186

MISSIONSFÖRBUNDET. 186

ÄTEN ICKE PÅ VARANDRA.

–-—— Till l)otdagens ämne.

Det är övermåttan allvarliga ord, som
botda-gens evangelium riktar särskilt till alla Jesu
lärjungar. Med utgångspunkt från striden
rörande omskärelsen i församlingarna i Galatien
giver aposteln denna kristliga regel: tjänen
varandra genom kärleken.

Dessa ord äro ej mindre värda att beaktas av
Herrens menighet i våra dagar. Det förbliver
alltid och under alla förhållanden så: störst är
kärleken, ocli i allt inbördes förhållande mellan
kristna är det störst, att de tjäna varandra i
denna kärlek. Att i allt sitt förhållande till sin
broder och till Jesu Kristi församling låta sig
ledas av Guds kärlek är det väsentliga, allt
avgörande i de heligas gemenskap, utan vilket ock
allt, som vi taga oss före, vilar på en oriktig
förutsättning eller grund och är till skada.
Också är våra själars fiende om ingenting så mån
ifråga om de troende, som just därom att de,
för att uttrycka det med apostelns ord, bitas
inbördes och äta på varandra. Ty även han vet,
att Jesu vänner då stå i fara att bliva uppätna
av varandra.

Så länge brist oeh ofullkomlighet äro för
handen oeh så länge vi i många stycken se så olika
och hava skilda uppfattningar, är maningen att
tjäna varandra i kärlek också av nöden. Väl
förekommer icke bland oss olika meningar ifråga
om omskärelsen, såsom fallet var i Galatien, ej
heller tvistas det nu om ätandet av offerkött,
som de kristna i Korint gjorde. Men såsom
varje tid har sina brister och sina särskilda
spörsmål, som kunna giva människans syndiga
kött anledning till uppväckande av tvist och
oenighet, så är detta fallet även med vår tid oeh
ibland vår tids kristna. Och var en av oss må
här rannsaka sitt eget väsen, sitt eget motiv
ifråga om vår kamp för vad vi anse vara rätt
och ifråga om huru vi föra striden. Vi äro på
avvägar, om vi därvid befinnas strida för
stridens egen skull, för att skada vår broder eller

för egna själviska syften. Får däremot det
tjänande sinne, som har sin grund i Guds kärlek,
vara vägledande, skola vi som bröder leva i frid
och ljuvlighet och även finna oss till rätta i
sådant, varom olika tankar kunna råda.

Om vi härifrån låta vår blick gå nt över det
allmänna livet, sådant detta ter sig i hem oeh
samhälle och stat, skola vi nogsamt märka, att
just detta inbördes tjänande i kärlek även där
är det vänsentligaste för ett rätt och för alla
nyttigt tillstånd. Alla behöva vi, säger ett
gammalt ord, varandras hjälp. Ju högre någon står
i kretsen av större eller mindre hopar av det
ena eller andra slaget, desto större är faran att
vilja härska, att till egen fördel göra sitt
inflytande gällande och att sålunda glömma, att vi
skola tjäna varandra och tjäna varandra genom
kärleken, på vilken plats vi än äro satta i livet.
Vår gudomlige Herre och Mästare tvådde
lärjungarnas fötter just i medvetandet av att all
makt var honom given. Han har ock sagt, att
den är störst, som tjänar.

Detta tjänande sinne, som sålunda skall vara
vägledande i vårt förhållande såväl till våra
bröder i tron som till människor i allmänhet, tillhör
oss icke av naturen eller efter köttet. Det är en
frukt av tron, av tron på Jesus Kristus.
Behöva vi därför göra bot härutinnan, bot till
förbättring, hava vi icke att blott se på oss själva
och vår brist utan även och framför allt att i
tron vända våra blickar till honom, som sade sig
vara kommen i världen icke för att bliva
betjänad utan för att tjäna, tjäna ända därtill att
ban gav sitt liv och gav det för sina ovänner.
Människors sammanlevnad i rättfärdighet och
frid och världens verkliga lyekliggörande beror
alltså därpå att Jesu Kristi sinne får komma till
herravälde. Och detta är den kristna trons verk.
Också är det med avseende härpå, som vi manas
att vara så till sinnes som Jesus Kristus var.

Give då Gud oss alla detta sinne! J. H.

Bären varandras bördor, så uppfyllen I Kristi lag.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 17:07:50 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/missio/1925/0208.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free