Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 11. Den 12 mars 1925 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
186 MISSIONSFÖRBUNDET.
189
ut till en icke liten skara och att verket som
det utför för Herrens sannings utbredande i
världen tagit större proportioner, än vad fallet
fordom varit. Såsom mångt ocb mycket i vårt
land under våra fäders tid utmärkte sig genom
naiv enkelhet, så var det ock med tron. Man
bad’e i stort sett en kunskapstro; det var allt.
Denna hade givetvis sitt stora värde för
karak-tärsdaningen av vårt folk, men den var ej
stark nog att driva ut arbetare på Herrens
åkertegar eller sätta själar i brand för Gud.
Vi leva i en lycklig tid, trots det myckna av
vrånghet och lögn, som uppenbarar sig även
ibland nutidens folk. Tron växer sig starkare
i de enskilda själarna och är vad den fordom
var, då dess luttring och prövning ej
mycket sattes i fråga. Man läste sin trosbekännelse
och hade samma uppfattning som alla de andra,
•men nådens ocb frälsningens under i själens
djup var rätt okänt. Nu är det så, att tusen
sinom tusen kunna säga med aposteln Paulus:
Jag vet på vem jag tror.
Om det är en sanning, att tron icke är var
mans, d. v. s., att icke var och en omfattat den,
så är det dock så, att den Jean bli var mans.
Här äro inga yttre förutsättningar eller
omständigheter i fråga om rang ooh lärdom
nödvändiga ; blott på det inre i människan beror
det. I samma mån som trons underbara
verklighet får rum i ett folk, går det framåt —
andligt och kulturellt —• men slocknar trons
lampor, gå nationerna sin undergång till mötes.
Rättfärdighet upphöjer ett folk säger en vis
man. Ja, detta gäller i stort om hela släktet; och
i fråga om den enskilde är det också så.
Rättfärdigbeten ocb den sanna tron stå
alltid tillsammans. Så har det varit i det
gångna ; och ända fram till tidsålderns afton
kommer det att så förbliva.
Brevlåda.
»Kongovän» i Trelleborg och »En
missionsvän», ßorås, få senare genom brevlådan
väntade upplysningar.
Botdagen.
Gal. 5:6, 13—15.
Här är, kan man säga, tillståndet i världen
beskrivet: människorna antingen tjäna varandra
genom kärleken eller också bitas de inbördes och
äta på varandra.
Världen är alltså, vad vi själva äro, vad vi
göra den till.
Vi hava sett, huru det är, då människobarnen
bitas inbördes, då medlemmar i en familj, då
kapital och arbete, nationer och folk äta på
varandra. De många olyckliga hemmen, den
hetsiga klasskampen, krigen mellan folken —
vilka vittnesbörd, blodiga vittnesbörd hava vi icke
häri om huru det blir, när den djävulska lusten
att bitas inbördes får makt bland människor!
Och vad mera och sorgligare är: också kristna
trosbröder kunna falla för frestelsen att äta på
varandra. Så var förhållandet bland
galaterna. I stället för att fördraga varandra i kärlek
visa vi varandra tänderna understundom och
båda upp till strid, där vi skulle söka friden och
varandras bästa. Och anledning till sådan kamp
salmas icke för ett köttsligt sinne. Det finnes
mycken brist och ofullkomlighet även i de
troendes krets. Men där sådant sinne får regera,
bliva vi uppätna av varandra.
Men det finnes en annan väg. Till ett annat,
ett fridfullt samliv äro vi kallade: vi skola tjäna
varandra. Och det ligger något särskilt stort och
upphöjt kristligt i apostelns framställning: vi
äro kallade till frihet, just för att vi av fri vilja
skola göra oss själva till varandras tjänare. Här
är det icke slavar, som under vinande piskor
måste bära oket; det är frigjorda män, som av
fri vilja söka att överträffa varandra i inbördes
hedersbevisning.
Huru är nu detta möjligt?
Det är möjligt och sker på grund av och
genom kärleken. Om frihet är, som man brukar
säga, det största ting, är kärleken det största i
denna frihet. En kristen är icke blott fri; han
skall ock vara kärleksfull. Annars är han ingen,
kristen. Salmas kärleken, är friheten till skada.
Ty då tjäna vi icke varandra utan bitas
inbördes. Ocb det var detta, som vi icke skulle göra.
Vari har då denna kärlek sin grund?
I tron. Icke i en formalistisk eller död tro
utan i en sann och levande tro på Kristus, den
tro, som just är verksam genom kärleken. Så
hänger det då allt därpå, att vi hava denna tro,
hänger därpå att vi hava Guds kärlek utgjuten
i våra hjärtan. J■ H-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
