Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 12. Den 19 mars 1925 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
■218
MISSIONSFÖRBUNDET.
Vunnen.
Nedanstående berättelse ur min verksamhet
såsom sjukbesökare skäll visa,, att, evangelium är
en Guds kraft till frälsning även på dödsbädden.
Jag blev för några år sedan kallad att besöka
en sjuk teatersångerska. När jag kom i hemmet,
där hon bodde, satt en annan teatersångerska
vid hennes sjukbädd. Den sjukas värdfolk var
ock inne. Kommen in hälsade jag något tyst:
Guds frid! och sade vem jag var och att jag
var ombedd av någon vän till den sjuka att gä
hit och läsa något Guds ord. Yid min fråga om
jag finge göra det, lade den sjuka ihop sina
ögon och svarade intet. Den besökande fröken
vände ryggen åt mig och nästan hånskrattade.
Värdfolket såg förvånat på mig, där . jag stod vid
dörren, nästan med tårfyllda ögon. Ingen bad
mig stiga fram eller sätta mig ned och intet
löfte att få läsa för den sjuka fick jag. Jag
tänkte gå.
Då kom en röst i mitt inre: läs
uppenbarelsebokens sjunde kapitel och bed Gud frälsa den
sjuka. Jag gick fram till sängen och sade: jag
ser att fröken är mycket sjuk och lever nog inte
länge här på jorden. Jag skall läsa om ett hem
i himlarnas rike, som Jesus, vår dyre Frälsare,
genom sitt lidande, sin död och uppståndelse
berett åt alla, som i tron mottagit honom. — Så
läste jag: Sedan fick jag se en stor skara, som
ingen kunde räkna, en skara ur alla folkslag och
stammar och folk och tungomål stå inför tronen
och inför Lammet, och de voro klädda i vita,
fotsida kläder och hade palmer i sina händer. Och
de ropade med hög röst och sade: Frälsningen
tillhör vår Gud, honom som sitter på tronen, och
Lammet. — Om nu fröken är beredd för detta
saliga hem, när hon slutar sitt liv på jorden, då
får hon i evighet stå med i denna skara och
lova Gud. Och om dem som stodo där frälsta,
heter det: Dessa äro de, som komma ur den stora
bedrövelsen och som hava tvagit sina kläder och
gjort dem vita i Lammets blod. Därför stå de
inför Guds tron.
När jag gick, förklarade jag mig villig att
återkomma om så önskades. Och jag gav henne
min adress. Hennes ögon voro hela tiden slutna.
Efter tre dagar får jag bud att så fort jag
kunde besöka den sjuka kvinnan. Hon ville tala
vid mig om sin själs frälsning. O, huru glad
jag blev däröver! Jag förstod, att Guds verk
begynt i hennes hjärta. När jag kom, såg hon på
mig med frågande blickar. »Vill predikanten nu
Den 8 april 1909 ingick hon äktenskap med vår
missionär Karl Nelton och övergick då i Svenska
Missions-Förbundets tjänst. Till Sverige ankom
hon med sin man våren 1923.
.hålla samma predikan för mig, som då ban var
här för några dagar sedan?» var hennes fråga.
Nu var hennes hjärta öppet. Hon hade vaknat
till besinning, sett sin synd och ångrat den. Hon
ville bli frälst och komma hem till Gud.
Jag läste samma bibelord och talade om
blodet, som renar från alla synder, huru Gud
förlåter, så att’ han aldrig kommer ihåg våra
synder. Och ljuset strömmade in i hennes själ. Hon
fick frid med Gud och visshet om sitt barnaskap.
För alla, som besökte henne, vittnade hon om
den lycka, som hon nu vunnit och att hon snart
skulle få gå till sin Frälsare. Hon levde
omkring fem veckor efter mitt första besök. Jag
besökte henne ofta under denna tid. Vid mitt,
som jag trodde, sista besök en lördagsafton
sjöng jag denna sång: En morgon utan synd
jag vakna får, En morgon glad hos Frälsaren
därhemma, Får se förklarade hans dyra sår Och
höra ljudet av hans kära stämma etc. Hon
instämde och sjöng med. Jag tog nu farväl och
sade: nu skiljas vi åt för detta livet. Men vi få
mötas hemma hos Jesus. Hon tackade mig så
hjärtligt, att jag besökt henne och framburit
frälsningens budskap. Innan jag gick för att
predika på söndagen gjorde jag henne åter ett
besök. Jag trodde, att hon redan var död. Men
hon levde ännu. Hon hade slumrat som i en
dvala på natten. Husfolket trodde, att hon var
död och så trodde även jag. Men som jag satt
och talade vid husfolket om hennes saliga
hemförlovning, slog hon upp sina glädjestrålande
ögon och sade till mig: nu har jag varit i
himmelen och sett Jesus, och nu kommer han snart
och hämtar mig hem. Och samma afton dog hon
i frid.
På måndagen kom mannen, i vars hem hon
bott, med underrättelsen att hon var död, och
han tackade mig för det goda jag gjort även
honom under mina besök. »Vad har jag gjort Er
för gott?» frågade jag. »Jo», sade han, »jag
har blivit frälst från dryckenskapen och är nu
nykter. Och jag vill nog också bli lika lycklig
som fröken blev, innan jag dör.» Jag hoppas
han blev det. Jag fick sedermera liöra, att den
döda genom sin bekännelse blivit medel till en
kvinnas frälsning.
O, vad jag tackade Gud, att jag fick mod att
läsa Guds ord för den sjuka. Jag tänkte första
gången att gå utan att läsa något, då jag
bemöttes på det sätt som ovan nämnts.
Måtte denna lilla berättelse få inge någon liten
frimodighet både hos predikanter och andra
troende att besöka sjuka och döende för att bringa
dem det glada budskapet, att Jesus Kristus är
kommen i världen att frälsa syndare.
C. J. Johansson.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
