Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 15. Den 9 april 1925 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
■258
MISSIONSFÖRBUNDET.
glädje. Stanna ëj vid de yttre företeelserna,
ondskans makt och djävulens spel! Träng
igenom mörkret och dimmorna fram till
ljuset i Guds ansikte! Du behöver upplysas av
denna gudomliga strålglans, värmas i ditt
sinne av denna kärlek och uppfyllas av
denna kraft, àtt icke denna världens ondska
griper ditt hjärta och förgiftar din själ.
»Gol-gata-kärlekens» kraft gör livet ljust och
segerrikt.
Människosonen måste överlämnas i
syndiga människors händer och korsfästas. Vår
frälsning och förlossning ur syndens, dödens
och djävulens välde krävde det. Endast i och
genom sin död kunde Människosonen utföra
detta verk. Djävulen måste nedslås med alla
sina gärningar och hans välde krossas i hans
eget fäste. Annorledes skulle segern icke hava
blivit fullkomlig. Men nu blev den det, ty i
sin död nedlade Jesus honom, som hade
döden i sitt våld, det är djävulen. Hans välde
är krossat, och Kristus är Herre. Vi hava
förlossningen genom hans blod, syndernas
förlåtelse. Lyser icke även här morgonsolens
glans dig till mötes, som med sina strålar
skingrar det svarta mörkret kring Golgata?
Och ännu mer gives dig, allt eftersom
denna stora högtid skrider framåt.
Människosonen måste på tredje dagen uppstå igen.
»Måste», ty Gud kunde icke tillstädja, att
hans Helige skulle se förgängelse. »Måste»,
ty döden kunde icke behålla honom. Han var
för döden ett gift och för dödsriket en plåga.
Själv tog han maktens nycklar till denna av
alla andra ointagliga borg. Han hade makt
att giva sitt liv, han hade ock makt att taga
det igen. Den makten hade han fått av sin
Fader. Allt går tillbaka till Gud. Förrän
världens grund var lagd, utvalde han oss i Jesus
Kristus till att vara heliga och ostraffliga
inför sig.. I tidens fullbordan sände Gud sin Son
för att frälsa världen. Han utgav honom i
korsets död. Han uppväckte honom på tredje
dagen enligt skrifterna. Allt är av Gud.
För vår rättfärdiggörelses skull är Kristus
uppväckt ifrån de döda. Han lever, vi skola
ock leva. I ljuset har han framburit liv och
oförgänglighet genom sitt evangelium. Den
söm tror på honom skall hava evigt liv. Rätt-
färdiggjorda bliva vi i och genom hans blod,
vi skola ock genom honom bliva frälsta från
vredesdomen. Ty, när vi, medan vi ännu
voro Guds ovänner, blevo försonade med honom
genom hans Sons död, så skola vi, sedan vi
blivit försonade, ännu mycket mer bliva frälsta
i och genom hans liv. Rom. 5: 9, 10. Det verk
Herren börjat skall han ock fullborda intill
Kristi dag. Vi hava en levande Frälsare, en
stor överstepräst, en god herde, som ej skall
borttappa någon av alla dem, som
överlämnats i hans vård. Och fridens Gud, som från
de döda har återfört vår Herre Jesus, vilken
genom ett evigt förbunds blod är den store
herden för fåren, han skall fullkomna oss i
allt vad gott är, så att vi göra hans vilja; han
skall verka i oss, vad som är välbehagligt
inför honom, genom Jesus Kristus.
Jag är uppståndelsen och livet, sade Jesus,
då han stod inför Lasari grav. Han är Livets
furste, dödens besegrare. Ännu i dag följer
han oss till gravarna, där vi gömma våra
kära, och fyller vår själ med uppståndelsens
hopp. Vad som sker i en sådan dyster och
tung stund är ej det sista. Uppståndelsen
kommer och återseendet står kvar. Kristus
har uppstått såsom förstling, och vid hans
tillkommelse skola vi uppstå med honom och
mottaga vår arvedel. Kristi tomma grav
säger oss alltså, att även vår grav en dag skall
stå tom. Vi skola leva med honom i
oförgänglighet.
Gud vare tack, som giver oss segern genom
vår Herre Jesus Kristus!
Den som lärt sig livets gåta —-.
Konsten att sig själv ge at
Älska, lida och förlåta
När en härlighet till siat,
Aldrig anad av de själar,
Vilka lyda Mammons bud,
Ej av egenviljans trälar,
Dyrkande sitt jag som Gud.
L E. H-b-g.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
