Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 15. Den 9 april 1925 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
186 MISSIONSFÖRBUNDET.
263
Betydelsen av Jesu död
och uppståndelse.
Av E. Sjöberg.
II.
Bevekelsegrunder!, till Jesu död är Guds och
Kristi kärlek. Så älskade Gud världen, att han
gav henne sin enfödde Son, så att ingen, som
vill tro på honom, skall behöva förgås (Joh.
3:16). Detta är Jesu egen förklaring. Och
Paulus säger, att Gud bevisar sin kärlek till
oss däri, att Kristus dog för oss, medan vi
ännu voro syndare (Rom. 5:8). Således
vittnar Sonens givande åt världen till en
Frälsare, vilket ledde till lians död, mer än allt
annat om Guds stora kärlek till mänskligheten.
Därom säger ock Johannes: Guds kärlek har
uppenbarats bland oss därigenom, att han sänt
sin Son i världen för att försona våra synder
(1 Joh. 4:9, 10).
Men i Jesu död uppenbaras också syndens
förskräcklighet. Synden måste vara en farlig
mald; över människan, då Gud ansåg sig böra
bringa ett så stort offer som enfödde Sonen för
att frälsa oss därifrån. Synden vänder
människans sinne från Gud, gör henne blind och slö
rörande dess följder eller t. o. m. trotsig i
själva döden, så att hon icke ens då känner behov
av sinnesändring. Den obotfärdige rövaren
visar, vart synden kan leda i detta avseende. Men
Gud har för att frälsa oss från denna
för-därvbringande makt icke skonat sin egen Son
utan utgivit honom för oss alla (Rom. 8: 32).
Därigenom hava vi lärt känna kärleken, att
han givit sitt liv för oss (1 Joh. 3:16). Guds
nåd oeh villighet att frälsa syndare gjorde, att
ban ej skonade sin Son från att smaka döden
(Hebr. 2:9). Korsfästelsen visar människors
syndafördärv, som bryter fram i bat mot oeh
dråp på Guds enfödde Son (Matt. 21:37—39).
Men att Gud tillåter, att Jesu dör på sådant
sätt grundar sig på hans nådefulla vilja och
beslut att frälsa oss (Rom. 5:10). I denna
mening skedde Jesu död, enligt vad Gud i sitt
rådslut och sin försyn hade bestämt (Apg.
2:23).
Genom Kristus och lians verk gjordes icke
Gud nådig mot oss utan därigenom lät han sin
nåd ocli sin sanning träda fram och bliva för-
nimbara för oss såsom aldrig förr (Joh. 1:17).
Därför rämnade förlåten i templet till ett
tecken, att Gud genom Jesus ocli lians verk såsom
aldrig förr trätt fram ur sin fördolda
helgedom och uppenbarat sin nåd ocli sanning. Det
är Jesu kärlek in i döden, som mer än annat är
ägnad att bryta människans fiendskap oeh
verka sinnesändring, så att hon låter försona sig
med Gud (Rom. 5:10). Hedningar tro, att Gud
behöver offer för att blidkas och bli vänligt
sinnad mot dem. Men Bibeln lär, att Gud
uppoffrade t. o. m. sin Son för att göra människor
vänligt sinnade mot honom, så att han skall få
frigöra dem från synden och göra dem
passande för sin himmel.
Ändamålet och betydelsen av Jesu död är
alltså, att Gud vill återvinna sina förlorade
barn och att Jesus vill föra oss till honom.
Petrus säger, att Jesus led en gång döden för
synder, på det att han skulle föra oss till Gud
(1 Petr. 3:18). Han har ock för våra synder
uthärdat lidande ända till döden på korset, för
att vi skulle dö bort från livet i synden och
inviga vårt liv för rättfärdigheten, säger även
Petrus (1 Petr. 2:24). Allt detta har skett,
för att vi skola leva genom Kristus (1 Joh. 4:9,
10) och räddas från den närvarande onda
tidsåldern och dess dom (Gal. 1:4). Kan man
tänka sig ett härligare syftemål med Jesu lidande
och död? Och då Bibeln säger så, då må vi tro
det och förbliva därvid.
Vad Jesu uppståndelse innebär, skola vi nu
visa. Hans uppståndelse var ett Guds verk.
Apostlarna framställa förloppet på följande
sätt: Gud utgav Sonen, fienderna dräpte
honom, Gud uppväckte honom, han återvände till
Fadern. Så här säga de: Denne Jesus, som I
haven korsfäst, honom har Gud gjort både till
Herre och till Messias (Apg. 2:36). Livets
furste dräpten I, men Gud uppväckte honom från
de döda (3:15). I haven korsfäst honom, men
Gud har uppväckt honom från de döda (4:10).
Våra fäders Gud har uppväckt Jesus, som I
haven upphängt på trä och dödat. Och Gud
har med sin högra liand upphöjt lionom till en
hövding och Frälsare (5:30, 31; se ock 10:39
—43; 13:28—39; 2:22—33). Världen tänkte
ont mot Jesus. Men Gud har genom hans
uppväckande vänt allt till godo för att få frälsa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
