- Project Runeberg -  Missionsförbundet : illustrerad veckotidning för Svenska Missionsförbundet / Fyrtiotredje årgången. 1925 /
308

(1925)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 18. Den 30 april 1925 - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

3 LO

MISSIONSFÖRBUNDET.

Det var för mig att efter bästa förmåga hälsa
hemifrån, redogöra för hur föräldrar oeh syskon
mådde, oeh svara på alla möjliga "frågor, främst
om de snart skulle komma ut igen. Så jag hade
orsak att vara glad över att jag passat på att
uppliva barndomsspråket en smula, innan jag
for ut.

Därför var det också så särdeles högtidligt
och glädjande att kunna innerligt följa med
jul-firandet inom de olika arbetsgrenarna, oeh söka
sätta sig in i det myckna arbete, som här genom
Guds nåd utförts och utvidgas allt mer. För en
alldeles nykommen kan kanske resultaten inte
synas så jättelika, men för den som minns hur
det var i gamla dagar är det underbart att se
skillnaden. Särskilt slående och glädjande var
att se och höra kinesernas egen insats, ty det
är ju ändå ytterst dem det gäller. Att höra en
sådan andans man som pastor Hsü predika kan
inte annat än fröjda den nyutkomne
missionären, mitt uppe i alla nedslående iakttagelser över
hur verkligt få de ändå äro, som gripits av
Kristus, i förhållande till den överväldigande
massan av ovetande, likgiltiga eller fientliga.

Det är svårt att förklara, hur stämningsfullt
och eggande det var att fira jul i gamla
Wu-chang. Bara något så otroligt som att se så
många församlas i arla julmorgonen att fira
julotta under sann glädjestämning, det kan inte
beskrivas. Stort var ock att få vara med när ett
tiotal nya medlemmar döptes och upptogos i
församlingen. Dophandlingen förrättades av
pastor Hsü, och så firades nattvard under
ledning av missionär Fredén.

Gott var det att få vara med om
församlingens årsmöte och höra dem planera sitt arbete
under det nya året och efteråt få deltaga i det
enlda samkvämet, dricka kinesté och knapra
kineskakor under ivrig och animerad
konversation.

Jag skulle velat tala utförligt om mycket. Om
bibelkvinnoskolan, som nyligen fått
nyreparera-de, ljusare lokaler, och om det duktiga och
betydelsefulla arbete, som där uträttas under
ledning av fru Björkdahl och lärarinnan Chang.
Jag vet, att det arbetet ligger min mamma varmt
om hjärtat och det förvånar mig inte, ty att
nå de stora massorna av Kinas kvinnor är ett
arbete, som fordrar särskild förberedelse och

särskilt tålamod. Att det är av särdeles stor vikt
är självklart, ty mödrarna äro ju de, som giva
nya släkten den grundläggande uppfostran —
eller brist på uppfostran.

Om de olika goss- och flickskolorna skulle jag
ock vilja tala och om det grundliga arbete, som
där uträttas under ledning av missionär och fru
Björkdahl. Nu är det också planerat att
utvidga gosskolan till mellanskola, sedan ett nytt
område därför inköpts genom privat initiativ från
missionärers och församlingsmedlemmars sida.

Särskilt vill jag tala om den skolverksamhet,
som bedrives i fabriksförstaden Sinho, bland
fabriksarbeterskor oeh deras barn. Att vara
med på deras julfest var i sanning en stor
förmån. Detta var människor, som sannerligen inte
voro bortskämda med att folk intresserade sig
för dem, och deras glädje var också stor över
allt som erbjöds, både andligen oeh lekamligen.
Över huvud taget slog det mig, hur hjärteglada
barnen voro. När man såg på dem, med deras
ofta lillkloka ansikten och kinesiskt värdiga
rörelser, hur de deltogo i allt med liv och lust, då
kunde man inte annat än glädjas över att något
göres att bereda dem tillfälle till fostran, så de
slippa springa kring på gator och gränder,
medan mödrarna arbeta i. fabrik. Jag lovade tant
Fredén, som har denna verksamhet särskilt på
hjärtat, att skriva lite om den extra, och det
hade jag ändå tänkt göra. Men jag önskar bara,
att jag hade kunnat i stället taga er alla, som
läser det här med dit ut, så skulle ni, liksom jag,
glädjas över det arbete, som där uträttas, och
inte kunna låta bli att vilja särskilt stödja det
på alla sätt.

Nu undrar någon kanske till sist: men
missionärerna själva, hur firade de jul, då? Åjo,
även det var som i gamla dagar, bara att man
var flera nu, helst som ovanligt många, på
grund av olika omständigheter, voro församlade
i Wuchang denna jul. Vi samlades på
julaftonen till julhögtid och julklappsutdelning och
sedan under helgen flera gånger i cle olika
hemmen. Allt naturligtvis nu så svenskt som
möjligt och fullt av minnen och tankar på nära
och kära i fjärran.

Kanske någon efter att ha läst en del som
skrives om missionssituationen i Kina skulle
komma att undra och tänka: Men vad gör mis-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 17:07:50 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/missio/1925/0346.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free