- Project Runeberg -  Missionsförbundet : illustrerad veckotidning för Svenska Missionsförbundet / Fyrtiotredje årgången. 1925 /
309

(1925)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 18. Den 30 april 1925 - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

3 LO MISSIONSFÖRBUNDET.



DÄR STORMEN ÄR ÖVER,

Bilder från Musana i Kongo.
Av missionär C. Palmkvist.

Kära missionsvänner. Frid.

Under loppet av två à tre år har det kommit
många rapporter från Musana missionsstation,
vilkas innehåll varit av allt annat än glädjande
art. Under denna långa tid har hopplösheten
legat som ett tungt sorgedok över det andliga
arbetet på denna station. Då nu
förföljelsestormarna börjat bedarra och lugnare tider så
småningom inträda, är det oss en angenäm plikt att
för eder konstatera detta glädjande faktum.

Förra årets sex första månader utgöra
förvisso kulmen av de sorgliga förhållanden, som
varit rådande här en längre tid. Under denna
prövningstid såg det ut ibland, som om- »vägen
varit igenmurad med huggen sten», varvid
sömnen vek och endast Gud och nattens svinnande
väkter kände den nästan till kval gränsande oro,
som understundom ville gripa oss fatt.

Kort sagt var förhållandet följande:
Julmorgonen 1923 greps en mängd av våra kristna,
tillhörande bakongostammen, av en
oemotståndlig önskan att samlas för att begrunda julens
stora’ firningsämne. Därom skulle under
normala förhållanden ej annat än gott sägas. Men
som de voro förbjudna att ha möte, utom då en
missionär är närvarande, var det trots allt
olydnad att samlas till julotta.

Före jul tillsade vi dem tydligt, att kunde de

ej komma till den fyra à fem svenska mil
avlägsna missionsstationen, så vore deras hopp om
julotta grusat, ty då kolonialregeringen
förbjudit evangeliska mötens hållande, med mindre än
en missionär är närvarande, så måste vi finna
oss däri och lyda. Därvid påpekades, att var
och en, som ville ha Bibeln till sitt rättesnöré,
måste anse som sin plikt att vara »underdånig
den överhet, som han har över sig». Vi sade dem
ock, att förbudet ej var permanent utan endast
av tillfällig natur men att det gällde att
obrottsligt hålla det, så länge det hade gällande kraft.

Trots allt samlades de. Profetrörelsens
ledande män äro behärskade av en otillbörlig
självständighet med åtföljande isoleringssträvanden.
Även om ej utvecklad ngounzism finnes här, har
dock denna egendomliga rörelse sina
förespråkare, vilka i regel äro personer i ledareställning.
En mängd av församlingsmedlemmarna torde
ej vara med om denna rörelse, men folket
kommer ingen vart mot ledarne, som i detta land
vila på uråldriga traditioner om rätt att gå vart
de vilja med massan. Sällan träffar man någon,
som är så rakryggad, att han vågar gå emot en
stark opinionsström.

Följden av deras julotta blev en
ohygglig-räfst, som här omöjligen kan beskrivas mera än
som ett allmänt omnämnande av att hundratals

sionären, när kineserna så taga hand om allting ?
Går han bara omkring som en inspektör och
kontrollerar? Är han inte annars ganska
överflödig?

Jag skulle vilja säga, att bland det som slagit
mig mest, sedan jag kom hit ut, det är det stora
behovet av nitiska, andefyllda, kunniga,
finkänsliga och tålmodiga missionärer. Det är gott och
glädjande att se kineserna själva övertaga
arbete och ansvar — men nog behövs det ännu
länge, länge dem vid deras sida, som kunna med
Guds hjälp egga sina kinesiska vänner till
fördjupat andligt liv och giva dem exempel i
andlig initiativkraft. Annars blir det så lätt bara
slentrian och välgörande föreningsväsen, i bästa
fall laggärningsfromhet.

Kravet är stort och överväldigande på oss
unga. Missionssituationen har ju i mycket
oerhört förändrats. Men innerst inne är kravet på
oss unga i grunden det samma som låg på-de
gamla, vördade banbrytarne. Där är ett innerst
rent andligt krav och kan endast mötas genom
användande av samma vapen som de använde:
bekännandet av ögen svaghet och oförmåga, djup
andelängtan och innerlig bönekamp fram till
fördjupat andligt liv genom Guds kärlek i Jesus
Kristus.

Kära vänner! Glöm inte att innerligt bedja
också för oss unga, att vi må få nåd att värdigt
ingå i våra föregångares arbete och föra det
vidare i segrande tro, hopp och kärlek.

Med hjärtlig fridshälsning! Sam. Sköld.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 17:07:50 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/missio/1925/0347.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free