- Project Runeberg -  Missionsförbundet : illustrerad veckotidning för Svenska Missionsförbundet / Fyrtiotredje årgången. 1925 /
313

(1925)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 18. Den 30 april 1925 - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

3 LO MISSIONSFÖRBUNDET.



Den dag som Herren har
gjort.

Inledningsord vid invigningen civ
Missionskyrkan Valhalla.

2 Mos. 15:1, 2, 11, 13, 17.

Av pastor D. Melchersson.

Det är i dag för Stockholms fria
Missionsförsamling en stor och oförgätlig dag, en dag på
vilken många års förhoppningar och böner få
sin uppfyllelse, i det att församlingen får till sitt
heliga ändamål inviga sin nyuppförda kyrka.
Förvisso känner sig församlingen med fullt
hjärta kunna instämma i psalmsångarens ord: Detta
är den dag som Herren har gjort; låtom oss på
den fröjdas och vara glada.

Och då det första ord, som uppläses från
denna predikstol är ett lovets och tacksägelsens ord,
så är jag övertygad om att det är i
överensstämmelse med församlingens innersta känslor.
Såsom ett uttryck för dessa känslor har jag valt
ovan citerade ord.

Liksom Israels barn vid det tillfälle, varom
vi läst, kände behov att sjunga en lovsång till
Herrens cirEi, Sci känner också denna församling
i dag étt sådant behov. Orsaken till
församlingens lovsång måste alltid först och främst såsom
för Israels barn vara den frälsning, som Gud
åt oss berett, och den nåd, varmed han ledsagat
församlingen under dagar som gått. Må den
dag aldrig komma, då detta tacksägelseämne
undanskymmes för något annat. Men vad som
därnäst just denna dag ligger oss närmast är,
att vi med Israels barn kunna säga: Du för dem
in på den plats, som du har gjort till din boning,
i den helgedom, som dina händer hava berett.

Såsom vi äro förvissade om, att det är Herren
allena, som med sin nåd ledsagat oss och givit
oss sin frälsning, så äro vi förvissade om att
det är Herren, som fört oss in på denna plats, att
det är hans händer, som hava berett denna
helgedom, och för detta vilja vi prisa hans heliga
namn.

Det är en de många och länge närda
förhoppningarnas helgedom, som vi i dag gå att inviga
till Herrens ära.

I över tre årtionden har församlingen i sina
förhoppningar och drömmar byggt på denna
kyrka. Vägen till dess fullbordan har varit lång
och mödosam. Ofta ha våra förhoppningar och
drömmar slagit fel, otaliga hinder ha rest sig i
församlingens väg. Aldrig ha dock
förhoppningarna slocknat. De ha hållits vid liv av kärlekens
krafter och i dag ha de nått sin uppfyllelse.

Men våra förhoppningar äro härmed icke slut;
de sträcka sig nu framåt till ett annat mål. Det
är vårt fasta hopp, att den Gud, som fört oss

hit, skall här uppenbara sin nåd till Guds folks
uppbyggelse och till frälsning för många, som
ännu vandra utan Gud och utan hopp i världen.
Att detta hopp icke skall slå fel, därför borgar
Herrens ord, som säger: Den som hoppas på
Herren skall icke komma på skam.

Denna kyrka är också en de många bönernas
helgedom. Många och Varma äro de böner, som
under gångna tiotal av år uppsänts för denna
kyrkas fullbordan. Efter mycken bön sattes
verket i gång, under bön har arbetet på kyrkans
uppförande fortgått, under bön skildes
församlingen från sin gamla lokal och under mycken
bön har församlingens inträde i den nya kyrkan
förberetts. Så må alltfort ett varmt och friskt
böneliv pulsera i denna kyrka. Aldrig tystne här
bönen om syndares frälsning, aldrig tystne bönen
om nåd och kraft till ett heligt liv i Jesu
efterföljd. Ty sker så, vad båtar oss då en vacker
kyrka. Till intet.

Slutligen se vi i denna kyrka också en de
historiska minnenas helgedom.

För missionsvännerna i Stockholm, för att inte
tala om allt Svenska Missions-Förbundets folk
kommer den plats, på vilken denna kyrka är
uppförd, alltid att förbliva en historisk minnesplats.
Här upptogs 1870 den verksamhet, som året
därpå resulterade i bildandet av Lutherska
Missionsföreningen, liär predikade under många år till rik
välsignelse sådana vittnen som pastorerna A.
Lindström, D. A. Ärnström, G. E. Beskow, lektor
Waldenström, sångaren Oskar Ahnfelt, ritläraren
och sångläraren Fr. Engelke, P. A. Hultman,
Carl Andersson m. fi. Här höllos också under
en följd av år Svenska Missions-Förbundets
generalkonferenser och antogs dess första stadgar.
Missionskolans förste föreståndare, sedermera
missionsföreståndaren d:r E. J. Ekman,
avskildes vid en av dess konferenser till sitt
ansvarsfulla kall. Här ha också många under årens
lopp funnit frid med Gud, varför de hålla den
i kärt minne.

Det är nu vår bön, att denna kyrka må få
bliva ett värdigt monument över dessa
historiska minnen, och att den väckelsens, jublets och
segervisshetens ande, som kännetecknat
verksamheten på denna plats under gången tid,
alltfort må vila över verksamheten här.

Att i ödmjuk tillbedjan och tacksägelse träda
inför Herren hälsar jag dig, du kristna
församling, som här kommer att hava ditt andliga hem.
Så hälsar jag ock eder, församlingens gäster
samt alla och envar, som i dag med oss vill
tillbedja och lovsjunga inför Guds ansikte.

Glöm ej

missionssparbössan!

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 17:07:50 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/missio/1925/0351.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free