Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 19. Den 7 maj 1925 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
missionens stora, aldrig sinande kraftkälla.
Missionen är hans verk på jorden, och över det vakar
han själv, så att verket en gång skall bliva
fullbordat.
Många och mäktiga hava de krafter varit,
som sökt att hindra Guds verk. Snillrika män,
vars begåvning och lysande talanger väckt
människors förvåning och beundran, hava gått till
storms däremot. Med en krigares frejdade mod
gingo de till storms med tanke på seger.
Gudstron skulle de utplåna, och kristendomens
grundvalar skulle de uppriva. De skulle skapa en ny
tid utan präster och kyrkor, och i sin inbillning
sågo de morgongryningen till denna dag stiga
över bergen. De sågo, huru människorna
hälsade den med glädje. De sågo, huru fjättrarna,
dogmerna, som bundit människorna i
årtusenden, föllo av och huru de befriade med glada
hjärtan tackade — icke himmelens Gud — utan
den nya dagens bärare, som skänkt de
trälbundna andarna frihet.
Allt högre steg den nya dagens sol på fästet.
Blommorna sände sköna och berusande dofter
över det vackra sollysta landskapet. Fåglarna
sjöngo så härligt i de lövklädda lunderna.
Källorna porlade i skogen oeh bäckarna skyndade
glada mot havet. Den nya tidens bärare
jublade. Det nya lyckoriket hade kommit, fortare än
de anat. Men jublet varade icke länge, de
glada frigjorda människorna börja åter grubbla.
Förgängelsens makter härskade ändock bland
dem, och oron därinne växte för varje dag. Den
nya tron kunde icke skänka ro och frid. Det var
en ständig oro därinne. Och den växte, blev
allt starkare i mångas bröst, ja, den blev en
börda, som de icke förmådde bära. De samlades
för att diskutera orsaken till sin oro. Många
glänsande talare hade ordet, men ingen kunde
förklara orsaken. Oeh den nya dagens bärare
stodo rådvilla och blickade på varandra med
förtvivlan.
Det blev så mörkt omkring dem. Solens sken
mattades, och en blygrå skymning sänkte sig
över det förr så ljusa landskapet. Blommorna
slöto sina kalkar och böjde sig djupt emot
jorden. Fågelsången hade tystnat, och ångest och
bävan grepo alla. Det blev allt mörkare och
mörkare, och en hemsk förtvivlan hade gripit
varje hjärta. Och i denna dystra,
fruktansvärda belägenhet fanns icke något hopp, ty
himlen hade rövats ifrån dem.
Men i denna förvirringens stund ropar en
kraftfull stämma: »Se, himmelen rämnar och
ljuset bryter åter fram. Det är den Gud, som
vi i vår inbillade vishet tänkte avsätta, som
sänder oss ljuset. Den gamle av dagar lever
ännu och han skall leva.» En befriande känsla
grep de flesta. Ännu levde Gud, och ännu var
han den kärleksfulle.
De nya ljusbärarna sågo, att de ingenting
förmådde. Maktlösa sjönko de tillsammans,
och deras stolta byggnad blev förvandlad till
grus och spillror. Gudstron kunde man icke
röva från människorna. Den växte sig starkare
än förr, och hoppets stjärna strålade klarare
än förr.
De gudsfientliga makternas angrepp ha icke
fått åsyftad verkan. Mången gång har man
sökt rikta dödsstöten mot kristendomen, men
vapnet var icke tillräckligt skarpt. Det kunde
icke såra, såsom man tänkt. Ofta överskattade
man sin egen förmåga och underskattade den,
mot vilken man upptagit striden, ja, man
förväxlade motståndaren. Man trodde sig kämpa
mot vantro, vidskepelse och fanatism, under det
att man kämpade emot Gud och hans verk.
När det i Indien restes det ena hindret efter
det andra i missionens väg, undrade nog många,
huru det skulle gå. Men ingenting kunde
hindra missionen på dess väg till det indiska folket.
Hinder efter hinder röjdes undan, och
motståndet måste vika. Gud stod bakom sitt verk. Och
han når sitt mål även om människorna söka
att förhindra det. Farao gick under, då han
upptog striden emot Gud.
Kineser och japaner sökte stänga sitt land
för evangelium, men de tillslutna portarna
måste öppnas, och genom dem drogo män och
kvinnor, som brunno av längtan att göra Gud
känd. Inga hinder ansågo de för stora.
Motståndet, som de mötte, eggade dem till ännu
större ansträngningar. Med flammande hjärtan
och stålsatt vilja drogo de ut på sin konungs
bud. De voro en av missionens mäktiga
kraftkällor.
Missionen är i behov av sådana män och
kvinnor, som med helig eld i sina hjärtan gå ut till
hednafolken med sanningens ljus och livets ord.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
