Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 19. Den 7 maj 1925 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
3 LO
MISSIONSFÖRBUNDET.
Missionsbilder från Kina.
Ur minnets dagtok.
Av missionär A. P. Tjellström.
Under en fem månaders tid har man på
söndagsmötena sett en blind man regelbundet
intaga sin plats i kapellet. Han är något över 20
år men ger intryck av att vara betydligt äldre.
I går uppmanades han av sin lärare, blinde
Kiang, att läsa Ps. 31. Flera sågo upp, när hans
namn nämndes och undrade, vem som skulle
läsa. Snart är han färdig att, trevande sig fram
med fingrarna, läsa i »Boken». Han börjar med
klar och tydlig stämma. Med lugn fortsätter
han på samma sätt och bereder åhörarna en
angenäm överraskning. Kritiken skulle måhända
vilja säga, att han läste litet för sakta. Han läste
icke blott rätt utan även med känsla ocli
betoning. Glad gick han ned till sin plats efter
detta så väl lyckade läsprov. Vi minnas så väl,
huru missmodig han var kort efter sin ankomst
till Shasi. Han ville ovillkorligen resa hem,
ehuru hemmet ej hade något särskilt att bjuda på.
Hans lärare och andra måste taga i med allvar.
De förmaningar, som han då fick muntligen och
skriftligen, sätter han värde på. Vad har han
lärt sig under dessa månader ? Hela Markus
evangelium och mer än halva Matteus jämte
flera sånger. Skrivkonsten är han nu ej så
främmande för.
En gång i fjol hörde jag på ett
församlingsmöte en medelålders bondhustru tala så varmt
för, att hennes svärmor skulle få döpas i
hemmet. Ålder och tillstötande svår sjukdom
bidrogo till ett jakande svar. Det blev för mig
en minnesvärd stund i den lilla kammaren, då
icke blott svärmodern utan även den gamle
svärfadern, till hälvten blind, mottog det heliga
dopet.
När det före det kinesiska nyåret planerades
för den instundande evangelisationsveckan, bad
nämnda kvinna, att de i hennes hem skulle lia
ett särskilt möte den andra söndagen av denna
vecka. När jag tidigt på den bestämda dagen
kom fram till byn, hälsades jag välkommen av
många, som infunnit sig dagen förut. De gamla,
som jag ej sett sedan dopdagen, hälsade mig
välkommen, men–-. Det var ej lätt för dem
eller för den troende husfadern och mig att till-
Biland kristna kineser.
Från årsmötet i Chongkuani.
Av T). R. Wa]llquist.
Israel hade sina stora högtider. Varmt
skildrar konung David i sina uppgångssånger de
känslor, som fyllde israeliten, då han drog upp
till högtidernas stad, Jerusalem, och fick träda
inom dess portar.
För oss i Missions-Förbundet är
Generalkonferensen och årsmötet årets stora händelse. Knappt
någon torde fullt kunna tolka de känslor, som
gripa en, som komma hjärtats strängar att
vibrera och ögonen att fuktas vid en yttre eller inre
missionens fest. Åtminstone är det för
missionären, som nyss återkommit från missionsfältet
eller just mottagit församlingens kallelse att gå,
en upplevelse av överväldigande art.
Kinesiska Missionsförbundet har sedan några
år tillbaka sin Generalkonferens. Men den är
ännu blott ett möte i miniatyr, ett löfte om
något, som skall komma. Nej, årets stora
upplevelse är årsmötet, distriktets årsmöte. Så är det
för oss i Macheng, och jag tänker, förhållandet
är detsamma inom de andra
huvudstationsdi-strikten.
Årsmötet motses med glädjefyllda
förväntningar. Det är ju vanligen det enda tillfället
under året, då de kristna från hela distriktet få
möta varandra oeh under trenne dagar dela
andliga gåvor och gemensamt höja Guds lov. Som
hedningar deltogo de åtminstone någon gång på
året i avgudafesterna i något tempel, ej sällan
bakahålla tårarna. Husmodern ligger tyst i sin
kista. Ett par dagars sjukdom och så hade hon
gått över gränsen. I hemmet samlades vi inför
honom, som har vårt liv i sin hand. Vid graven
talade flera för en stor skara. Särskilt
gripande och minnesrikt blev det, när en gjorde sig
till tolk för den, som inbjudit till dagens möte.
Litet anade hon, att hon på detta sätt skulle
betjänas i stället för att själv gå omkring och
tjäna. Hon talade på ett alldeles särskilt sätt
till de närvarande. Vi hade hoppats en hel del
av denna intelligenta kvinna, som var
läskun-nig. Ehuru död talar hon till sin omgivning.
Shasi den 9 mars 1925.
Anders Tfjellström.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
