Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 19. Den 7 maj 1925 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
3 LO MISSIONSFÖRBUNDET.
Väckelsetid på nytt över
Åmål.
Av pastor John Blomqvist.
En Andens vind går på nytt fram över Åmål.
Det är nu fjärde året i följd väckelsens anda
gjort sig märkbar i staden och bygden
däromkring. För tre år sedan bildades en
missionskrets, utgörande staden och närliggande socknar.
Denna krets kallade evangelisten Daniel Thordin
till sin predikant. Och Thordins verksamhet har
krönts med framgång, så att i socknarna runt
omkring ha ej få människor kommit till levande
tro på Gud. I en till Åmåls Missionsförsamling
hörande utpost hade vi för tre år sedan en
mycket god väckelse. Pastor Knut Eklund bistod oss
då i arbetet. Året därpå, då vi med förenade
krafter — alliansmöten — och med pastor O.
Hall som ledare hade evangeliska möten i den
gamla dalslandsstaden, blev resultatet storartat.
I fjol gjordes ännu ett par församlingens utposter
till särskilt föremål för väckelsearbete, och under
medverkan av pastor A. Liljestrand lyckades
det, så att även då böjde sig åtskilliga för Kristus.
I år började vi på samma sätt som i förfjol
med alliansmöten. Dessa blevo mycket välsignade
och till stor nytta särskilt för de troende. Och
ledarna och alla sammansmälte i anden till ett
behov och en längtan — själars frälsning. Av
nåd förläne Gud i fortsättningen vårt samarbete
denna anda. Och Gud välsigne kamrater i
arbetet, som vilja låta sig besjälas av vidhjärtenhet
och tro!
Först hade vi möten i de olika
organisationernas lokaler. Men dessa blevo snart alla för små.
Då hade vi intet annat att göra än att förlägga
mötena huvudsakligen till den ena, den största
vi hade att tillgå, nämligen
missionsförsamlingens, ehuru också den för liten.
Till hjälp i arbetet kom då också pastor Elmer
Sjögren från U. S. A., en man av tro och helig
Ande. Pastor Sjögren är född i Amerika av
svenska föräldrar. Han har blivit omvänd i
pastor Gust. F. Johnssons tabernakel i Minneapolis,
har andeligen uppfostrats under hans ledning
och tillhör ännu den församlingen. Han har
studerat vid Moodyskolan i Chicago och därefter
varit dels stationerad predikant och dels verkat
som evangelist. Under kriget deltog han på den
franska sidan i den amerikanska arméns
sjukvård. Förra hösten kom pastor S. hit till Sverige
för att se sina fäders land. En hans kamrat från
samma församling och från kriget och från
evangeliskt arbete i U. S. A., pastor A. Beckman,
gjorde honom då sällskap. Båda två ha fått vara
till stor välsignelse i värmländska bygder. Av
Guds ledning kom Sjögren hit till Åmål, och till
sist även Beckman.
Jag skattar det som en förmån att ha fått lära
känna dessa bröder och att ha fått stå sida vid
sida med dem i arbetet.
I två månader har Sjögren varit hos oss, och
under denna tid ha vi dagligen haft
väckelsemöten. Vår kyrka blev snart så alldeles för
liten, att det varit bra, om den kunnat rymma
dubbelt så många. Ofta måste dörrarna stängas,
och stora skaror fingo vända om, därför att ej
plats kunde beredas dem. Det har mer än en
gång känts riktigt beklämmande, att man på
detta sätt måste stänga ute människor, men på
samma gång har det varit glädjande att bevittna
deras iver att vara med.
Det har icke heller stannat vid blott detta. När
detta skrives, ha vi fått bedja med omkring ett
hundratal. Det mest beaktansvärda i denna
väckelse har varit, att de nöjeslystna skarorna —
biograf- och teaterbesökare och sådana som förut
vänt religiösa samlingslokaler ryggen — nu
kommit. Och det har inträffat, att på grund av dessa
möten ha nöjeslokalerna fått inställa av brist
på folk.
Det problem, som vi i andlig verksamhet
numera överallt få brottas med: huru kunna nå
massorna? löstes nu som i ett trollslag. Och
det har givit mig mycket att tänka på, som jag
nog sysslat med förut och delvis förstått men nu
ser klarna. Jag skall återkomma till detta i
annat sammanhang.
Denna tid har ock på ett enastående sätt varit
en väckelse tillbaka till Bibeln. Detta har ock
tydligen mest berott på pastor Sjögrens sätt att
predika. Ty för sina åhörare läser han
huvudsakligen blott Bibeln innantill och sammanställer
mycket praktiskt bibelordet med
tidsförhållandena. Gamla biblar ha i hemmen plockats fram
ur gömmorna för att tagas i bruk och nya ha i
stort antal anskaffats. Hur står det skrivet?
har blivit en fråga för dagen. Såsom man fordom
i Berea dagligen rannsakade i skrifterna, så gör
man nu i Åmål. En härlig företeelse i sanning!
Ännu ett, som mycket utmärkt denna väckelse,
det är, att den varit fri från det avgudande av
ledaren, vilket ej sällan annars hör till en
väckelses skuggsida.
Förövrigt har den varit rik på gripande bilder
av bön och bönhörelse, av ordets och Andens
makt över sinnena till ånger och frälsningsbehov.
Några små detaljer ur detta heliga minnesfack
må här tillåtas.
Där till exempel beder en ung kvinna om att
på femårsdagen, som det nu var, efter hennes
omvändelse, någon skulle vid aftonens möte
komma till avgörelse inför Gud (detta hände i början
av väckelsen). Innan mötet var slut, hade hon
fått bönhörelsen så, alt en hennes egen syster
hade lämnat sig åt Gud. Kunde det bli annat än
jublande tack!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
