Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 20. Den 14 maj 1925 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MISSIONSFÖRBUNDET.
343
Bönen förändrar.
Av J. O.
Bönen är en kristens härdiga förmån, och vid
den äro de mest rika löften fästa. På bönen i
Jesu namn vilar det obegränsade löftet:
Vadhelst I bedjen Fadern i mitt namn, det skall jag
göra.
Bönen förändrar de förhållanden, i vilka vi
stå, men först och främst förändrar den oss
själva. Den förändrar oss så, att vi bli mer
dugliga i hans verk och mer mottagliga för hans
gåvor och kraft.
Fadern skall giva helig ande åt dem, som
bedja, säger Jesus. Vi ha ofta läst och citerat
det ordet så, att han skall giva helig ande åt
dem, som bedja honom därom, men det står,
»åt dem som bedja honom.» Med bedjandet
förändras vi så, att vi bli mottagliga för den Helige
Ande.
Då Jesus ville utvälja apostlar, sade han till
dem. Bedjen skördens Herre, att han utsänder
arbetare i sin skörd. Det var förberedelsen och
snart kom kallelsen till dem själva att gå ut
som Kristi apostlar. Genom bönen hade de
förberetts för kallelsen.
Så har också mången människa förberetts för
Guds kallelse genom att bedja för Herrens verk.
maskinella produkter böra stå i den andliga
odlingens tjänst och den andliga odlingen i sin tur
bör stå i tjänst hos det sedliga personlighetslivet.
Faktum är dock, att det som skulle ha frigjort
människan har bundit henne. Maskinen blev
människans herre i stället för hennes tjänare.
Produktionen har skapat behov — onaturliga
behov. Och följden blev fridlöshet.
Skola vi stoppa produktionen? Nej. Men
kristendomen skall ropa ut: det är abnormt!
Kristendomen måste reducera. Det behövs en balans
i själarna som kontrollerar. Kyrkan måste hålla
livssynen på målet levande.
Produktionsordningar: vi ha tre parter att
räkna med. Kapital, företag och arbete. Kan
kristendomen ha något att säga dessa parter?
Ja, i den mån den vet, vad den vill. Först gäller
det då att rädda personliga värden. Den måste
ta hänsyn till det, som hör framtiden till. Det
gäller att finna en tillgänglig form. Vi ha inte
funnit den än, men kristendomen får inte tröttna
att hålla på för att finna den.
Du har kanske börjat bedja om väckelse i
din trakt. Förut behövde icke hindret alls vara
stort, för att du skulle stanna hemma från
mötet, men sedan du började bedja, blev det
annorlunda, Själv måste du gå till mötet, och då
tillfälle gives, inbjuder du gärna andra att
komma med. Bönen har förändrat dig själv.
Eller du har kanske varit kritisk mot
predikanten och församlingen. Det var just ingenting,
som var riktigt där. Så begynte du bedja för
predikant och församling, och allt blev som nytt.
Ja, du kanske rentav finner orsak litet emellan
att tacka Gud för dem. Vad har skett? Bönen
har förändrat dig själv.
En ung kvinna, som ofta var kritiklysten mot
predikanter, var med om en uppskakande
olyckshändelse, vilken blev till väckelse för henne.
Efter denna händelse yttrade hon en gång så:
»Jag tror, att denna olyckshändelse gjorde
predikanten bättre, ty varje gång efteråt, som jag
hört honom, har han talat med sådan kraft.»
Att hon själv hade förändrats, såg hon icke, men
vi andra sågo det.
Bönen i Jesu namn är ett överlåtande åt den
himmelske Faderns vilja. Det blir denna, som
verkar i oss, och vi bli redskap i Guds hand.
En liten gosse brukade alltid säga, då hans far
frågade honom, vad han önskade, då far skulle
komma hem från staden: »Jag ville nog gärna
hava det, men annars får pappa köpa, vad han
tycker är bäst.» Gossen hade nog önskningar
själv, men annars litade han mer på fars val och
omdöme. Så blir också bedjandet i Jesu namn.
Man kan vid sjukdom bedja Gud, att man
ovillkorligt skall bli frisk, men man kan också
bedja Gud, att man främst må få syn på, vad
han med sjukdomen velat säga, så att hans
fostran blir det viktigaste.
Bönen förändrar förhållanden, i vilka vi
kunna komma och där vi själva stå maktlösa, men
den förändrar först och främst oss själva.
Melanchton klagade en gång, full av missmod,
för Luther: »Jag vet inte, var allt detta skall
sluta.»
Luther genmälde: »Om du visste det, ville jag
inte vara med.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
