Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 20. Den 14 maj 1925 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MISSIONSFÖRBUNDET.
347
vilken ställning vi skola intaga till denna. Huru
vårt folk i Förbundets första tid skulle liava
ställt sig till detta spörsmål, kan man sålunda
icke säga, även om man kan tänka sig det att
döma av deras samvetsgranna angelägenhet att
bygga upp allt på skriften och av deras
obetingade tro över huvud på dess gudomliga
auktoritet. Lektor Waldenströms ställning till
frågan, då den sedermera blev aktuell i vårt land,
är allom "bekant och huru han därvid gjorde en
bestämd skillnad mellan textkritik och
bibelkritik.
Och med detta har jag kommit till vad jag
här egentligen vill säga. Och det må tillåtas
mig att få börja med vad jag skulle kunna
kalla en deklaration: bekänna min stora
obenägenhet, ja ovilja för diskussioner om huru vi
skola betrakta den heliga skrift. Jag har
förmenat, att vår ställning till skriften skulle vara
klar och given och höra till de stycken, om vilka
man icke debatterar eller rådslår om vilken
ståndpunkt man skall intaga. En sådan
uppfattning skall kanske ogillas och av både den
ena och andra riktningens förespråkare anses
som oriktig. Tiden får väl utvisa, vad som även
i detta fall är det bästa.
Men även denna sak har sin praktiska sida.
Vi kunna gärna lämna vår oro för bibeln. Den
skall förvisso bestå provet och utan sår gå
igenom även den historisk-kritiska forskningens
skärseld, såsom den bestått provet inför den
rena förnekelsen och ej blivit om intet inför
naturvetenskapens och den religionshistoriska
forskningens resultat. Men en annan sak är
huru det vid en fortsatt och kanske än mera
utökad diskussion om denna sak kan gå för oss
själva och för Förbundet, som våra fäder
lämnat oss i arv att förvalta.
Bortsett från det enligt min mening olämpliga i
att diskutera frågan, huru vi skola betrakta
bibeln, är tidsläget nu icke lämpligt för strid.
Och för den stora reformationens arvtagare, till
vilka även väckelsens folk i vårt land hör, är en
sådan diskussion icke minst nu, även om den
sker i bästa avsikt, en vansklig och för vår
evangeliska frihet en farlig sak. I vår tid med sina
religiösa ytterlighetsriktningar på såväl tankens
som känslans område behöver icke minst
Förbundets folk stå enigt och samlat för att vårda
fromhetslivet och den man kan säga klassiskt
sunda, evangeliska kristendomen från Rosenii
och Waldenströms dagar.
Men den här berörda diskussionen skall
förvisso icke bidraga till att stärka samhörigheten
i våra led, elda nitet för vår Herres ära eller
medverka till vår ro och glädje i arbetet. Faran
är alls icke utesluten, att klyftor, som bliva
svåra att fylla, uppstå mellan bröder och att vi, för
att tala med en stor apostel, ktuina taga oss till
att bitas inbördes och äta på varandra, då vi i
stället skulle tjäna varandra i kärleken. Det
största i vår gemenskap är livet i Guds Sons
tro, är det inbördes förtroendet, är aktningen
för varandra och kärleken. Och däri ligger vår
styrka, vår enda styrka. Om vi i vår iver att
förfäkta den ena eller andra meningen somna
in häröver, så vakar vår fiende ocli skall icke
försumma tillfället att på våra tegar utså
misstänksamhetens och kärlekslöshetens ogräs.
Det är med fäst avseende på detta, som vi här
i all broderlighet vilja säga till oss alla, vilken
ståndpunkt vi än må företräda, att vara på vår
vakt, så att vi i frid må leva och vandra
tillsammans, söka varandras bästa, och, för att
använda ett gammalt gott ord: tänka och tala väl
om varandra. Detta må vi göra, vare sig man
finner för gott att fortsätta eller sluta
diskussionen ifråga. J. II.
Predikantkåren.
Följande elever vid Missionsskolan, Lidingö,
hava antagit kallelse:
Eclvin Boberg till Sannahed och Byrsta
missionsförsamlingar ;
Fridolf Säving till Eds kristna friförsamling;
Axel W. Lindqvist till Strömsbruks, Stocka,
Sågtäektens och Norrdalens församlingar.
Paul Johansson, Älvkarleö, ingår den 30 maj
äktenskap med fröken Paulina Andersson,
Arvika. Vigseln äger rum i Mötterud, Arvika.
Den rätta blicken, vinkar och råd om hur
man skall föra ett segerrikt liv, av Ernst
Moder-sohn, »har en förunderligt djup och evangelisk
grundton. Det är så tryggt, så välsignat, så
sant, ty det är upplevt, det som står i denna
bok». (Rob. Fur i Jönk.-Posten.) Pris 1:25.
Lindblads Förlag, Uppsala.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
