- Project Runeberg -  Missionsförbundet : illustrerad veckotidning för Svenska Missionsförbundet / Fyrtiotredje årgången. 1925 /
348

(1925)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 20. Den 14 maj 1925 - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

3 ",’2

MISSIONSFÖRBUNDET.

I vilan ingångna.

Charlotta Abrahamsson.j

För en tid sedan avled i
Östersund en äldre
krist-inna, Charlotta
Abrahamsson, som under sitt
långa jordeliv varit till
rik välsignelse för sina
närmaste och sin
omgivning. Hon var vid sin
död 91 år gammal och
hade alltsedan sin
ungdom tillhört Herren.
Själv hade hon en
moder, om vilken det sades, att hon dog som ett
helgon.

För omkring sextio år sedan öppnade hon
söndagsskola i sin hemort i Småland och var
redan då med bland dem, som i all hemlighet
från skilda socknar samlades till firande av
Herrens Nattvard. Om hennes förhållande till
sina egna kan bland annat följande brev,
skrivet till en av sönerna på hans bröllopsdag,
vittna: »Av timliga skatter, silver eller guld, hava
vi icke att sända eder, men vi välsigna eder i
Jesu namn och bedja Gud giva eder av sina
rikedomar ocli skatter.» Hon beskrives som en
bönens kvinna, och med hennes bön var stor kraft
förenad. Sedan trettiofyra år tillbaka var den
gamla bosatt i Östersund. Då hennes stoft
fördes till sitt vilorum, hölls sorgegudstjänst i
stadens missionshus, därvid minnestal höllos av
den avlidnas son, kontorist F. G. A. Holm,
rektor B. Kruse m. fi. Högtiden bar vittne om
huru älskad och värderad den hädangångna var.

A. A. Hultkrantz. || Pastor A. A. Hultkrantz
har avlidit i Björnö, sjuttio år gammal. Den
hädangångne var född i Flisby. Han
genomgick missionsskolan i Kristinehamn 1876—77
och verkade sedan som predikant på flera
platser, bl. a. i Grums, Söderhamn, Uppsala och
Örebro. 1904 flyttade han till Stockholm _ och
ägnade sig en tid åt affärsverksamhet. Även
innehade han under skilda perioder olika
lantegendomar, bl. a. i Västmanland. De senaste 11
à 12 åren var han reseombud för Örebro läns
fria missionsförening. I fjol lämnade han på
grund av sjuklighet denna befattning.

Hultkrantz var en mycket begåvad predikant.
Han nedlade därvid ett gott och av alla
uppskattat arbete. Närmast sörjes han av maka, barn
samt barnbarn.

Sänd edra barn
till söndagsskolan!

Söndagsskolans övre
avdelning.

MOSE KALLELSE.

Text för söndagen den 17 maj: 2 Mos. 3: 1—15.

I förra söndagens text fingo vi läsa om Mose födelse
och uppfostran. I dagens text komma vi fram till den
avgörande händelsen i Mose liv.

I. Mose arbete.

Han vaktade fåren hos sin svärfader i trakten av
Sinai berg. Och till denna fåraherde kom Guds
kallelse. Han skulle bliva en herde för Guds folk. Gud
kallar sina redskap från vardagens enkla arbete. Den
som är trogen i det minsta är ock trogen i det mera
är. Förakta därför icke ditt vardagliga arbete. Slarva
icke där, under det att du går och drömmer om att
få komma på en bättre plats. Gör din plikt just där
du står och du kan komma högre upp.

II. Mose vakenhet.

Mose arbetade, men han arbetade icke som en maskin.
Han var vaken, han tänkte, han följde med sin
tid-Busken brann, det såg han. Han undrade, varför den
icke brann upp. Han gick närmare för att se, huru
saken egentligen förhöll sig. Han var vaken, icke
slö-och likgiltig. Vakenhet borde känneteckna oss alla. Vi
kunna icke bliva till verklig nytta, med mindre vi
äro-vakna. Vi måste lära oss att se, att där städse
händer något underbart runt omkring oss. Vi måste lära
oss att söka förstå det underbara, som upprullas inför
våra blickar. Vi måstet lära oss att gå det underbara
närmare för att söka fatta dess hemlighet. Då
utvecklas vi, då växa vi, då vakna vi. Då kan Gud
tala till oss.

III. Mose kallelse.

Då förnimma vi, huru Gud kallar oss att gå
hans-ärenden. När Gud vill hava något utfört, använder
han sig mestadels av människor, vilka äro villiga att
uträtta hans befallningar. Gud såg Israels betryck i
Egypten och kallade Mose att gå dit och föra folket
ut ur träldomens land. All nöd i världen innebär en
kallelse till oss från Gud att söka gripa in och ställa
saken till rätta. Fattigdomen i världen manar oss
från Gud att göra något, göra vad vi kunna för att.
få en ny tingens ordning. Orättvisorna i världen
utgöra en maning från Gud till- oss att söka föra
rättfärdigheten fram till högsätet. Gud kallar oss sålunda,
på mångahanda sätt. Höra vi hans kallelse? Se vi
bara på huru ondskan härjar, förtrycket utövas, rätten
trampas, det heliga hånas etc. Eller förnimma vi
under allt detta en kallelse från Gud att göra vår insats
för att få ett bättre tillstånd i världen?

Men huru fick Mose den kraft, som behövdes för
att fullgöra sin gärning? »Vår egen kraft ej hjälpa kan,
vi vore snart förströdda, men med oss står den rätte
man, vi stå av honom stödda.» Den som följer Guds
kallelse, går i Guds sällskap.

Minnesvers: Ps. 103: 7. G. Blomberg.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 17:07:50 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/missio/1925/0386.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free