Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 21. Den 20 maj 1925 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
354 MISSIONSFÖRBUNDET.
________________
PRAKTISKA GÅVOR I FÖRSAMLINGENS TJÄNST.
Stefanus.
Av J. Nyrén.
Kärleken är den dolda, bärande kraften i
frälsnings- och missionsverket, Guds kärlek
uppenbarad i Kristus, Gud kärlek, utgjuten i alla
deras hjärtan, som tro.
Kärlek är till sitt väsen självutgivande.
Därför blir den ock alltid offer oeh lidande. Så
älskade Gud världen, att han utgav sin enfödde
Son. Jesus betygar nödvändigheten av, att han
utgav sitt liv i döden, då han sade: Om icke
vetekornet faller i jorden och dör, så blir det ett
ensamt korn, men om det dör, bär det mycken
frukt. Samma lag gäller ock för alla, som vilja
följa Jesus och tjäna honom. Därför heter det:
Den som älskar sitt liv, han mister det, men den
som hatar sitt liv i denna världen, han skall
behålla det och skall hava evigt liv.
Det är evangeliets starka spänning.
Konstnären band symboliskt krubban vid korset som
bakgrund. Juldagens bild är Betlehemsstallet
med barnet i krubban. Annandagens bild,
Stefanus, låter oss finna, att de båda höra
oskilj-aktligt tillsammans. Den självutgivande
kärleken är alltjämt verksam. Den gav oss barnet i
krubban och Jesus på korset, den gav oss ock
blodsvittnet Stefanus och sedan martyrernas
hela skara. Den giver oss alltjämt dessa trogna
Jesu efterföljare, vilka världen icke aktar
värdiga ett rum men som tåligt och med glädje
bära den korsmärkta dräkten.
Vem var då denne Stefanus, som går i spetsen
av blodsvittnenas skara? Han var av
församlingen i Jerusalem utsedd att tjäna med vid
borden, d. v. s. fått förtroende att handhava
församlingens praktiska angelägenheter. Han var
för församlingen en mycket värdefull gåva ej
blott för det arbete han utförde utan ock
därför, att han jämte andra befriade apostlarna
från dessa bekymmer, så att de fingo odelat
ägna sig åt ordet och bönen.
Gud vare tack för alla dessa praktiska gåvor
i församlingens tjänst! Utan dem skulle vi icke
komma långt någonstädes. De värderas högt av
Herren för sitt arbetes skull, och de böra ock
så bliva av församlingen.
Församlingen är som ett hem, en enda stor fa-
milj, där en mångfald av praktiska ting
förekommer. Och i den mån allt blir utfört väl och
i rätt tid, har hela familjen gagn och glädje
därav. Så är det ock med missionen i sin
helhet på ett missionsfält. Där kräves, att
missionären griper sig an med det, som blir honom
ombetrott, det må sedan vara ett rent andligt
arbete eller ett praktiskt som läkarens,
sjuksköterskans, byggmästarens, odlarens,
hantverkarens eller kokerskans. Alla samverka till det
helas fromma, till församlingens uppbyggelse
och förkovran. Svårt kan det stundom vara att
se det så, men Stefanus kan hjälpa oss därtill.
Stefanus var förvisso icke någon i andligt
avseende undermålig personlighet. Han var
tvärtom en vis man, uppfylld med den Helige Ande.
Och just detta gjorde, att församlingen lade
sina ekonomiska och praktiska angelägenheter i
hans hand. Han hade därvid lika fullt sin
frihet att deltaga i den andliga striden, vilket han
ock gjorde som den främste mannen i ledet.
Han vävde in Kristi bild i allt sitt arbete oeh
nedslog fiendernas spetsfundigheter med
kraften av den vishets ande, som vilade över honom.
Det fordras visdom och andekraft även hos
dem, som skola handhava församlingens
praktiska angelägenheter. Därtill fordras ock
särskilda gåvor var och en på sin plats.
Ej sällan händer det, att predikanter glömma
denna sak. Vi komma lätt till den
föreställningen, att då vi äga begåvning för studier och för
evangelii förkunnelse, vi därmed kunna vara
skickade för nästan vilken annan uppgift i
livet som helst. Många ha ock misstagit sig
grundligt här, och först då de övergivit sin
kallelse, kommit till insikt om sin begränsning.
Andra torde stundom ej vara vuxna vår
uppgift, men vi äro ej heller alltid skickade att
kläda oss i deras mantel. Var och en har fått sitt
pund att förvalta.
Stefanus kunde lida för sin Herre och
Mästare. De hotfulla orden och det våldsamma
anfallet mot honom förändrade icke hans hållning
i striden. Med frimodighet bekände han sin
Frälsare inför höga rådet. Mot himmelen lyfte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
