Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 23. Den 4 juni 1925 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
3 ",’2
MISSIONSFÖRBUNDET.
MÅSTE DET GÅ SÅ?
Av O. W. G—r.
Då jag tog del av det finansiella läget inom
Sv. Missions-Förbundet och såg, att även under
förra året utgifterna överstego inkomsterna med
tå stora summor, syntes det mig belt naturligt,
att Styrelsen på sitt senaste sammanträde
allvarligt dryftade frågan om indragningar i
verksamheten såväl här hemma som på den yttre
missionens fält. Men djupt vemod fyllde mitt
sinne, då jag fick del härav, och jag är
övertygad, att samma känsla förnams hos tusenden
av våra missionsvänner.
Den frågan trängde sig på mig: Behöver det
gå så, att indragningar måste göras? Att de
måste göras nu, då kassan ter sig i det skick den
gör, är väl nödvändigt, ty att draga växlar på
framtiden kan ha sina risker även för trons folk.
Men det borde icke få förekomma mer än endast
tillfälligtvis.’
Jag vågar ock säga, att det icke heller är
nödvändigt. Naturigtvis känner även jag till de
svåra ekonomiska tiderna ocli visst har även jag
gjort erfarenheter av penningeknappheten både
på landsbygden och i industrisamhällen, men
likväl måste jag säga, att det icke är nödvändigt
att vandra på indragningarnas stråt.
Vi ha ju över 100,000 medlemmar inom
Svenska Missions-Förbundet. Det behövdes icke mer
än två kronor från varje medlem, och saken
vore ordnad.
Men det kan vara svårt för många att lämna
även denna ringa summa på en gång. Jag ville
därför lägga det gamla beprövade sättet att
samla in missionsmedel, nämligen genom våra
sparbössor, på missionsvännernas hjärtan. Stora
summor ha genom dessa våra sparbössor tillförts
vår mission ’. Men ofta är det så, att
missionsvännerna försumma att under årets lopp
nedlägga något i dessa sparbössor, utan vänta därmed
tills dagen för sparbösstömningen är inne. Då
har julen kommit ocli gjort rent hus i kassan,
så att många icke ha mycket att giva. Det är
oc-k svårare för litet var att giva en större slant
på en gång, än litet i sänder.
Det finns även många missionsvänner som
inga sparbössor ha.
Jag vill därför uppmana missionsvännerna
att:
1) Just nu skaffa sig sparbössor.
Församlingarna landet runt må se till att så många
sparbössor finnas hemma, som det finns
medlemmar i församlingen, samt även att genom
kretstjänarna eller eljest utdela dem till samtliga
medlemmar, så att ingen blir utan.
I regel utlämnas sparbössor endast vid festen
Annandag Jul. De som då icke äro närvarande
bli oftast utan. Därför böra de utdelas till alla.
2) Inför missionens Herre komma överens att
varje vecka lägga åtminstone 10 öre mer för
missionen, än vi bruka giva. Det torde icke finnas
många, som ej kunna offra en så liten penning.
Oeh så finns det ju många, som kunna giva mer.
Det måste bliva en hjärteangelägenhet att
nedlägga denna slant varje vecka, så att vi ej
samla oss skulder, som sedan bliva svåra eller
omöjliga att betala.
Huru litet detta belopp än är, så skulle det
under det halvår, som återstår till
sparbösstöm-ningsfesten inbringa ej mindre än 250,000 kr.
extra, om alla vore med. Men om vi än icke
få med mer än hälvten, så blir det ändå ett stort
extra tillskott till kassan. Och detta utan någon
kännbar uppoffring för någon. Vilken högtid
skulle det ej bliva nästa sparbösstömningsfest,
om hela församlingen komme med, varje medlem
med sin sparbössa! Det skulle belt visst bli en
glädjefest efter stora mått, då resultatet av
insamlingen bleve känt.
Vänner, skola vi taga i tu med detta ? Låt det
bli allvar av, och ingen skall ångra sig, men alla
få anledning att glädjas.
En kristens trygghet beror därpå, att han vet
sig vara under Guds ögon. Den ogudaktige åter
känner sig aldrig trygg utan förskräckes, då han
tänker, att Guds ögon vila på honom. »Ju
närmare Gud, dess tryggare, dess lyckligare»,
säger den troende själen. Hon vet, att Gud är god,
ocli har sin ro och vila i hans närhet under
skuggan av hans vingar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
