Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 23. Den 4 juni 1925 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MISSIONSFÖRBUNDET.
393
Tröst och löfte.
Luk. 12:32.
Jag tänker, att det var allvarsamma tider för
Guds folk, som Kristus tänkte på, då lian
uttalade de ord, som utgöra den ovan angivna
texten. De heliga orden bryta så hoppingivande
och tröstefullt mot tanken på den hopplösa
situationen med den lilla hjorden mot en
anstormande värld. Men låt oss tänka på, att Gud alltid
arbetat med små pålitliga grupper. De jordiska
furstarna bruka samla omkring sig en skara av
utvalda och modiga män, som med sina liv måste
svara för furstens liv. Dessa få kanske också
göra tjänst som en kärntrupp, om fursten
tilläventyrs skulle komma i strid med
utomlands-fiender. Det är med en viss hänförelse man
läser om David, konungen i Israel, och hans
trogna gittitiska garde om 600 man. Det var i
sanning en bekymmersam natt för honom, då han
fick meddelande om, att Absalom, hans egen
son, och hela Israel satt sig i rörelse för att med
våld taga kronan från honom. Då David kommit
ned från borgen under den nattliga flykten, får
han se, att stigen myllrar av beväpnade hjältar.
Det var det gittitiska gardet, som till trots av
att de voro av ett främmande folk, stodo honom
trogna enligt den ed, som de svurit. Det är
också både imponerande och hänförande, då man
får läsa om händelsen utanför Mahanaims stad,
då David mönstrar sina trogna. Då man ser de
tre allvarliga hjältarne, Zerujas två söner, Joab
och Abisai och gittiten Ittai kasta sig i sadeln
på sina eldiga stridshästar och ser gardet sprida
sig under ekarna på Efraims höjder, känner
man, som om man ville på förhand utropa:
Stackars den hårfagre Absalom och allt hans
avfälliga folk!
När Gideon skulle försvara sitt land och folk mot
att vi tjäna en barmhärtig Gud. Hon bar redan
en liten skara sådana små värnlösa omkring sig.
Vem går nu att uppta hennes mantel, då hon om
en kort tid måste resa hem?
Ack, skörden är mycken, men arbetarna äro
få. Beror detta månne därpå, att ännu allt för
många i de kristna länderna tänka: Vartill denna
förspillning?
Brazzaville den 16 mars 1925.
Maria Södergren.
Frälsning ur den största
själafara.
Av K. D. Augustsson.
Mina bröder, om någon bland eder har farit
vilse från sanningen, och någon omvänder
honom, så mån I veta, att den, som omvänder en
syndare från hans villoväg, han frälsar hans
själ från döden och överskyler en myckenhet av
synder. Joh. 5:19, 20.
Villfarelse och synd äro i dessa Herrens ord
genom aposteln Jakob likvärdiga begrepp. Att
fara vilse från sanningen innebär ett lösslitande
från Kristus, ett uppgivande av sanningens väg
och ett hängivande åt det, som strider emot Guds
vilja.
Världen är full av människor, som farit vilse
från sanningen och vilka därigenom råkat i den
allra största själafara. Dessa människor äro
de stora skaror av krigiska inkräktare, som gång
på gång anföllo, måste han ur sin här på 32,000
man utgallra den lilla skara av 300, som skulle
göra fiendernas planer om intet. Hananja,
Misa-el, Asarja och Daniel, de fyra fångna
ynglingarna från Jerusalem, måste uppehålla och försvara
Jehova-namnet mot en värld, och de gjorde det
med sådan ståndaktighet, att inte allenast det
stolta Babylon utan hela världen häpnade.
Det är Faderns behag att giva oss riket. Vi
kunna vara säkra på, att när Gud tager sig en
sak före, kommer han att fullfölja sitt beslut.
När han beslöt att föra Israels släkt från
Egyptens träldom till Kanan och frihet, då blev det
så. Faraonen med hela sin stab av myndigheter
och andebesvärjare voro emot en sådan Guds
plan, men Jehova lät dem se så mycket av sin
makt, att de måste utropa i korus: »Detta är
Guds finger!» Men då de ändå förhärdade sig,
gick hela hopen till undergång. Man kunde
ju både le och gråta, då man läser om Mose
födelse och Guds plan i att låta faraonen kosta på
hans uppfostran, som skulle bryta faraos makt
och frigöra Guds utvalda.
Därför — om det ser hopplöst ut mången gång
och på mången ort, må vi inte förtvivla.
Herren skall föra sitt verk till seger.
G. D :son Bloom.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
