Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 24. Den 11 juni 1925 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
410
MISSIONSFÖRBUNDET. 410
DE MINDRE FÖRSAMLINGARNA.
Ett ord om deras ställning.
För framgången av församlingarnas arbete i
evangelium är det av största vikt, att de bästa
anordningar träffas. Och framför allt är det
därvid av nöden, att enheten och helheten få
komma till klart uttryck. Ombesörjandet av
arbetets skilda grenar skall ske med fäst
avseende icke minst på detta. I mångfalden skall
enheten råda. Därav befordras också bäst de
olika verksamhetsgrenarna.
De offentliga sammankomsterna med ordets
predikan till människors omvändelse och
frälsning böra sålunda ■— för att taga ett exempel
-— med all omsorg vårdas. De äro till sin
karaktär ett samlat uttryck för den kristna
församlingens mission i världen. Och de böra i
enlighet därmed även ifråga om yttre anordningar
ägnas all nödig omsorg, så att denna karaktär
må bibehållas. Söndagen oeh särskilt söndagens
förmiddag erbjuda sig mera än andra tider för
en allmän samling. Att en församling äger två
eller flera bönehus kan väl vara gott och väl och
i vissa fall behövligt. Men om detta, såsom dock
kan vara fallet, får vara hindrande för ett
allmänt sammankommande särskilt på söndagen,
skall församlingens fasthet och styrka
därigenom icke befordras. För övrigt är det en icke
sällan gjord erfarenhet särskilt i mindre
församlingar på landsbygden, att sammankomsterna
på söndagens förmiddag äro de minst besökta.
Och det händer både här och där, att den tiden
användes för till exempel hållande av
söndagsskola eller att söndagsskola hålles på en plats i
närheten samtidigt med den allmänna
sammankomsten. Det behöver, synes det, ske ett
uppvaknande härutinnan, så att den styrka, som
ligger i församlingens eniga och allmänna
sammankommande på allt sätt får göra sig gällande.
Det gäller i denna tid att tillvarataga varje
tillfälle, som erbjuder sig, för att hålla evangelii
verk uppe och befordra dess framgång. Det har
påpekats, att särskilt de mindre församlingarna
under den sista tiden här oeh där visat tecken
på stillastående eller tillbakagång, då däremot
större församlingar glädjande nog tillväxa. Och
det talas mycket om vikten av att komma dessa
små och tynande församlingar till hjälp. Men
en liten församling behöver icke för sin
litenhets skull också vara tynande och i tillbakagång.
Om den behöver sin uppmuntran och hjälp av
andra eller utifrån, må den icke försumma att
tillvarataga sina egna resurser. Och till detta
bör, att de åtminstone en gång på söndagen
komma tillsammans. Finns ingen, som predikar
ordet, behöver detta icke hindra. Man kan då med
fördel läsa en predikan, bedja och sjunga till
sin uppbyggelse. Kan församlingen icke ensam
hava en predikant, torde den kanske vara i stånd
därtill tillsammans med en annan närliggande
församling. Och om två församlingar icke se
sig kunna det, må tre eller än flera församlingar
gemensamt kalla predikant. Mycket skulle
förvisso vinnas, om här berörda förhållanden mera
allmänt beaktades, på samma gång som dessa
mindre församlingar därigenom skulle hava
tillfredsställelsen att icke alltför mycket bero av
andra. Och däri ligger en icke liten styrka. Den
självständiga och oberoende ställning, som från
början kännetecknat de fria kristna
församlingarna i landet, må därför ifråga även om dessa
ting så långt möjligt är uppehållas.
Därvid må icke förgätas, att evangeliskt
arbete skall omhänderhavas såsom ett trons verk.
Väl är det av vikt att i varje fall beräkna
kostnaden, men denna beräkning får icke utesluta
men väl inrymma och vara grundad på tron.
Och med denna tro förstås icke egentligen var
och en enskilds tro till frälsning utan den
särskilda församlingens nådegåva, som Paulus
kallar gåvan av tro i samma Ande. Vi skulle
kunna benämna den som den hoppfulla och
erövrande, allt betvingande tron för evangelii
utbredande. Av denna tro voro den fria missionens
förtrupper i vårt land starkt besjälade. Med
små resurser och ofta under starkt motstånd
grepo de sig verket an och trodde nog mera än
de efter vanliga sätt beräknade. Evangelii verk
är Guds. Dess anhängare hava rätt att tro på
Guds bistånd och att han öppnar möjligheter,
som ligga utom vår för tillfället gjorda
beräkning.
Det är denna tro, som behöver vara levande
och stark i församlingarna även i våra dagar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
