Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 24. Den 11 juni 1925 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MISSIONSFÖRBUNDET.
411
TILL HÄRLIGHET OCH ÄRA.
Joh. 20:17.
Av pastor A. Forsman.
De underbara ord, som möta oss i senare
delen av denna vers, talade Jesus, vår Frälsare,
efter sin uppståndelse från de döda. De gingo i
bokstavlig uppfyllelse den dag, då han i sina
lärjungars åsyn uppfor till himmelen. Innan
han gick in i sitt djupa marterlidande, bad han:
»Fader, förhärliga du mig hos dig själv med den
härlighet, som jag hade hos dig, förrän världen
var till.» Denna bön gick snart i fullbordan.
Hans lidande på jorden hade en början, men det
nådde också sitt slut. I och med uppståndelsen
och himmelsfärden började hans eviga
förhärligande. Från Gud utgick han och kom i
världen, åter lämnade han världen och gick till
Gud.
»Jag far upp», säger Frälsaren. Det tyder på
seger oeh ära. Men innebär icke detta ord, att
han förut hade farit hit ned till vår jord? »Den
som for ned, han är ock den, som for upp över
alla himlar, för att han skulle uppfylla allt.»
Ef. 4:9, 10. Från syndens och dödens djupaste
djup har Jesus Kristus uppfarit till himmelens
högsta höjd. I lidande och förnedring steg han
djupare ned än någon annan. Men han har
också uppstigit högre än alla andra väsen, ty han
har satt sig på högra sidan av Guds tron, och
honom är given all makt i himmelen och på
jorden. Denne segerherre är din oeh min Frälsare,
ja, vad ännu mer är, din och min broder, ty han
säger: »Jag far upp till min Fader och eder
Fader.» Giv akt på den innerliga likställighet med
sina lärjungar inför sin Fader, som Jesus här
uppenbarar. Han vill vara så ett med dem, att
han gör dem till sina bröder och tröstar dem
med, att han går till sin och deras Fader. Och
dessa underbara ord talade han endast några
dagar, efter det de alla av fruktan övergivit och
flytt ifrån honom och Petrus t. o. m. fegt
förnekat honom. Hade Jesus någonsin haft anledning
att tala hårda och förebrående ord till
lärjungarna, så var det nu. Men då talar han i stället
mildare och ljuvligare än någonsin förut. Är
icke detta ägnat att visa oss, huru fullt av
medlidande och trofast kärlek Jesu hjärta är till
dem, som vilja höra honom till.
Då är frågan: Vill du tillhöra Jesus, vara en
av hans sanna och verkliga lärjungar? Vill du
detta, då bliva dessa Jesu ord av outsägligt
värde för ditt hjärta. Vad är allt annat värt i
jämförelse med att vara Jesu broder och medarvinge
och att hava barnarätt i Guds rike? Och Jesu
tillhörighet får du vara, fastän du känner dig
arm och svag i dig själv. Ja, när du är svag i
tron och ej kan leva för Jesus så helt och fullt
som du ville, så är dock saken lika sann, som
vi sjunga i Lina Sandells sång: »Fast jag aldrig
tror det, som jag ville, är dock saken alltid lika
sann.» etc.
Lektor Waldenström säger om denna härliga
sak: »Tror du på Herren Jesus, så skall han
räkna även dig för sin broder. Är du ock den
allra ovärdigaste broder och syster, så skall han
ändå räkna dig för sin broder och syster. O,
du som tror på Jesus, glöm icke att du är Jesu
broder. Du är fattig, ja då är du en fattig
broder. Du är sjuk, ja då är du en sjuk broder. Du
är ovärdig och eländig. Men broder är du. i alla
fall.»
Vägen till himlen är öppnad och invigd. Den
väg Jesus gick står öppen för hans folk. Döden
har förlorat sitt härskarevälde över dem.
Materien kan icke behålla dem. I sällskap med sin
förhärligade Frälsare skola de uppfara till det
eviga fadershemmet.
Då Alexander den store drog till Indien för
att underkuva det, kom Texiles, en av Indiens
konungar, emot honom och sade: »Varför skola
vi väl vidare vara fiender och ligga i krig med
varandra? Anser du att jag är rikare än du,
så vill jag gärna dela med mig, men är du rikare
än jag, så vill jag utan att känna mig
förnärmad, mottaga dina gåvor?» Detta tal behagade
Alexander så väl, att han föll Texiles om halsen
och sade: »Nå väl, min broder, så vilja vi då
strida med varandra med välgärningar och
skänker, få se vem är den frikostigaste av oss!»
Det är en ädel konst att genom saktmod och
välvilja bryta och förvandla en fiendes hjärta!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
