Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 24. Den 11 juni 1925 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
420
MISSIONSFÖRBUNDET. 420
Juniorföreningarna 22 med 577 medlemmar.
Bibelskolorna ha varit 3 med 39 elever. Alla dessa
siffror gälla året 1924.
På flera platser har under den gångna
vintern mycket goda andliga väckelser förekommit.
På samma gång som verksamheten manar till
tacksamhet, kräver den också ofantligt mycket
av sina utövare. Den ställer på dessa stora
fordringar till fortsatt kamp, arbete och offer.
Framför allt kräver den innerlig gudsfruktan och ett
målmedvetet arbete för Guds rike under bön,
tro, enhet och kärlek. Ofantligt mycket
återstår ännu att göra.
Den på redogörelsen följande diskussionen
kom att röra sig omkring huru vi skola kunna
bereda väg för evangelium till dessa stora
folk-. centras människor och samla dem. alla under
dess inflytande. Dessa samtal röjde en verklig
längtan — ja nöd hos alla talare för detta
problems lösande. Många och goda voro ock de
synpunkter som påpekades.
Efter en hel del övriga verksamhetsfrågors
avgörande avslöts det allvarliga mötet med bön
och tacksägelse. Vid aftonens offentliga möte
talade Axel Andersson över ämnet: Vår tro, och
Olovsson över ämnet: Den kristna församlingen
i sin kallelse.
Söndagens möten voro fulltaligt besökta.
Predikan hölls av ovan nämnda talare samt Th.
Nordstrand och D. Hällström. Vid aftonens
missionshögtid talade O. Olovsson över: Vår
verksamhet bland barn och ungdom, samt Ax.
Andersson över: Kristi missionsbefallning.
Till örnsköldsviks Missionsförsamling som på
ett storslaget och kärleksfullt sätt mottagit och
sörjt för mötet samt till de många hemmen i
staden, som villigt härbärgerat ombud och
predikanter, uttalade Th. Nordstrand å mötets
vägnar ett varmt och hjärtligt tack. O. B—n.
Halmstad. || Söndagen den 24 maj avslutades
årets bibelskola med en offentlig högtidsstund i
Immanuelskyrkan. Skolans lärare, pastor G.
"Wirén, höll därvid lektion med eleverna, varjämte
korta tal höllos av fyrmästare A. Lindberg och
gårdsägare Aug. Bengtsson. Kyrkans
musikförening bidrog med sång och musik. Skolan, som
pågått sedan den 15 mars har haft 25 elever.
Medlemmarna i
Predikanternas studiekrets
kallas till årsmöte tisdagen den 9 juni kl. 11.15 f. ni.
i Betesdakyrkan, Stockholm. Nya medlemmar vinna
inträde.
Harald Lundgren.
Söndagsskolans övre
avdelning.
Ett dukat bord i ödemarken.
Text för söndagen den 14 juni: 2 Mos. 16: 4—18.
Efter övergången av Röda havet drog Israels folk
söderut mot Sinaihalvöns berg. Nu började nya
upplevelser för folket.
I. ödemarkens falk.
Vandringen gick genom ödemarker. Stor och ödslig
är ökenterrängen. Sand och skarpkantiga stenar, en
brännande sol om dagen och kyla om natten. Inga
vat-tubäckar, inga floder, inga palmdungar. Dag efter dag
samma enformiga landskap. Hur ofta gingo icke
tankarna tillbaka till landet utmed Nilflodens strand, det
bördiga landet Gösen med dess rika skördar, dess många
kanaler, där fisken lekte och boskapen kom för att
stilla sin törst. Snart glömde man förtrycket, som man
där utstod och tänkte endast på fördelarna av att bo i
ett dylikt land. Ja, varför skulle man uti denna öken
för att dö. Då kunde man ju lika så gärna sVàpa sig
till döds i trälarbete i Egyptens land. Så knorrade man
mot Mose och mot Israels Gud.
Efter underbara upplevelser komma vardagligheterna
ånyo. Det är inte varje dag, som man får se Guds
underbara ingripande. Livet går i sina gamla gängor. Man
glömmer så lätt de svårigheter, ur vilka man räddats.
Dagens besvärligheter tilldraga sig all ens
uppmärksamhet. Så börjar man att knorra mot både
människor ocli Gud. Äro vi dylika knorrande människor?
Hava vi endast ögonen öppna för det, som vi sakna,
men som vi förr ägde? Äro vi surmulna, gnatiga och
elaka? Vilket intryck få människorna av kristendomen,
när de lära känna oss?
II. Härlighetens Gud.
Ödemarkens folk hade en underbart rik Gud. Han ej
blott hörde folkets knorrande. Han hade ock makt att
kunna hjälpa dem i deras nöd. Så fingo de vaktlar och
manna, var och en fick så mycket som han behövde,
varken mer eller mindre.
Om människor äro fattiga, är förhållandet det
motsatta med Gud. Han är rik. Han förfogar över allting.
Allt står till hans disposition för att av honom
användas så som han finner för gott. Genom jordiska medel
bringar han hjälp till folket. Så hjälper Gud än i dag
i de allra flesta fall. Han sänder oss goda och
hjälpsamma människor. Han giver oss hälsa och kraft, så
att vi kunna genom arbete skaffa oss, vad vi behöva.
Han skänker oss förstånd, så att vi kunna utnyttja
naturens krafter, vattnet, vinden, elden ec. Alla dessa
gåvor, som vi så erhålla, äro icke till för att i själviskt
syfte användas. Vi skola sätta in våra krafter till det
allmännas bästa. Lindra nöden, hjälpa de fattiga och
sjuka, de svaga och efterblivna. Ej leva för oss själva
blott utan även för andra. Ej samla på hög och låta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
