Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 26. Den 25 juni 1925 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
446
MISSIONSFÖRBUNDET. 446
Inre missionens fest.
Samlade fullt hus.
Den inre missionens fest på torsdagen i
konferensveckan kade samlat fullt hus. De många
deltagarna fingo också förvisso anledning att
glädja sig åt besöket. Högtiden var rik på
uppbyg-gelse och gav med sina skilda punkter ett
mäktigt intryck.
Distriktsföreståndare E. Friman, som med
bibelläsning och bön inledde högtiden, hör nu till
de äldre predikanterna i Förbundet. Vid en
minneshögtid i hans födelsebygd för några år
tillbaka -blev han också av den jämförelsevis unge
predikanten välkomnad hem såsom en av
fäderna. Detta gav honom anledning att då giva uttryck
för en viss vemodig känsla vid tanken på tidens
snabba flykt. Ty det var, förklarade han, som
alldeles nyss, jag blev av fäderna här
välkomnad hem som en av våra gossar.
Om tidens flykt och om förgängligheten av
vårt liv på jorden gav också det minnestal, som
nu vid inre missionens högtid hölls över de
hädangångna av pastor Josef Rydhe, erinran. Det är
förvisso som sig bör och en god anordning att
vid en högtid som den ifrågavarande stanna
inför de hädangångnas minne, erinras om deras
kamp i sin tro och se det slut, som vår Herre
och Frälsare givit dem. Att så sker är också ett
\-ittnesbörd om de heligas gemenskap, vare sig
dessa heliga gått till sin vila i Guds paradis eller
ännu stå kvar i striden härnere. De
hädangångnas minne uppfordrar oss också till uthållighet
i tron och i arbetet för evangelii verk. Och det
var, vilket ledaren av högtiden,
missionssekreteraren Axel Andersson, även tillkännagav, som
om det låge en tanke i att det i programmet
omedelbart’efter detta minnestal oriktigt kommit att
stå: Minnesoffer, då det i stället skulle hava stått
missionsoffer. De hädangångnas minne manar
verkligen till offer.
Om vad Guds vittnen förr fått lida även i vårt
land berättade ledaren av mötet i samband
därmed en tragisk händelse. En kolportör skulle
vägen fram. Ingen fanns, som ville följa honom
om dagen. Ty det ansågs som en skam att
taga någon befattning med en sådan människa.
I en mycket mörk natt företogs färden, och det
hände sig, att vagnen stjälpte i mörkret. Därvid
bröt kolportören sina båda handleder. Ingen
fanns, som var villig att så fort det behövdes
komma hans onda till hjälp. Och hela
livet-igenom fick han sedan gå med förstörda handleder.
Vid högtiden framburos också hälsningar från
systerförbunden i grannländerna och Amerika
av pastorerna Hansen, Johnsson och Eggan och
direktör Gauffin.
Som bekant ingår distriktsföreståndaren J. E.
Jansson, Linköping, i pensionsåldern detta år.
Yttre missionens fest.
En anslående högtid.
Såsom den yttre missionen från början
intagit ett mycket framstående rum i Förbundet, så
hava ock de högtidsstunder, som vid dess
konferenser särskilt ägnats denna mission, i alldeles
särskild grad blivit bemärkta bland
årshögtidernas allmänna sammankomster. Detta är också
lätt förklarligt, då vad som därvid förekommer
på det intimaste berör, vad som ligger vårt
missionsfolk så varmt om hjärtat: Jesu Kristi
missionsbefallning att göra alla folk till hans
lärjungar. Då avskiljas nya arbetare för våra
olika missionsfält, då säga andra, på nytt utresande
missionärer farväl och då bringa nyss från
arbetet i skilda länder hemkomna sändebud
hälsningar från utevarande missionärer och de
infödda kristna — allt av beskaffenhet att göra
yttre missionens fest till en högtidlig
sammankomst i särskild grad. Så var fallet även i år.
Denna högtid gav mäktiga intryck, värmde och
inspirerade de skaror, som till största trängsel
fyllde Immanuelskyrkan.
Efter sång träder missionär M. Lundgren
fram i predikstolen. Honom träffade
referenten i Kongo, just som han stod färdig att
resa till Sverige för vila. Han var då tunn om
sina kinder, och hans ansikte bar den färg,
varmed tropikernas brännande sol bleker europeen.
Vistelsen i hemlandet synes för honom hava
varit särskilt välgörande: en frisk färg syntes i
hans fylligare kinder, och med fast och kraftig
stämma läste han inledningsvis från Johannes
evangelium fjärde kapitlet om fälten som vitna
till skörd. Sedan pastor G. Petersén med varm
känsla föredragit tvenne sångnummer: Ändå,
ändå etc. och: Tillkomme ditt rike, etc., höll
pastor P. M. Mårtensson från Göteborg en kraftig
och värmande predikan med anslutning till Matt.
Till hans efterträdare kallades nu vid
General-konferensen pastor F. A. Larsson, Linköping.
För denna sin nya tjänst avskildes nu denne
under bön och handpåläggning, därvid
missionsföreståndare J. Nyrén, utgående från orden i 2
Tim. 2:1, talade om kallets vikt och om den
förökade nåd, som Herren för dess utförande är
villig och mäktig att giva.
Efter denna akt följde invigning och
presentation av de från missionsskolan i år utgående
elever, som skola ägna sig åt arbetet i hemlandet.
Därvid höll missionsföreståndaren tal och
pastor P. M. Mårtensson ledde i bön.
Båda dessa akter voro stämningsfulla.
Predikantkören ocli pastor G. Petersén gåvo
under högtidstunden flera anslående
sängnummer.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
