- Project Runeberg -  Missionsförbundet : illustrerad veckotidning för Svenska Missionsförbundet / Fyrtiotredje årgången. 1925 /
458

(1925)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 27. Den 2 juli 1925 - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

458

MISSIONSFÖRBUNDET. 458

MISSIONSFÖRSAMLINGARNAS EKONOMI.

Av pastor K. Åström, Sundsvall.

Det var missionsmöte på en plats. Två
pastorer predikade. Den ene av dem betonade i sitt
tal på eftermiddagen, att frälsningen gavs för
intet. När det så kom till kollektupptagningen,
framhöll den andre, att människans frälsning
kostar pengar och mycket pengar. Båda hade
rätt. De betraktade nämligen ämnet från var
sin synpunkt.

Världens frälsning kostade Gud hans
enfödde Son. Kristus utgav sig i döden för allas
frälsning. Åt människan giver Gud frälsningen
av nåd. Alltså får syndaren taga emot den för
intet. Förtjäna den kan ingen.

Syndarens frälsning förutsätter mission. Guds
församling skall göra Kristus känd utöver hela
jorden och göra alla folk till hans lärjungar.
Missionen kräver ej blott personliga krafter utan
också penningmedel.

Kärlekens offerhandling är grunden för Guds
frälsningsråd. Missionens bärande kraft är
densamma. Hur andlig än människan blir, är hon
dock beroende av de jordiska värdena i sitt
missionsarbete. Och sanningen är, att med
tillgångarna av dessa står och faller i viss mån våra
församlingars och samfunds verksamhet.

Missionsmedel skola ej utdebiteras. Kärlekens
oeh trons frivillighet har varit, är ocli förblir en
styrka. Denna frivillighet utesluter dock icke
ett väl ordnat system. Ej heller utesluter ett
systematiskt offrande frivilligheten. Systemet
är formen, frivilligheten bestämmer, hur mycket
som skall läggas däri.

Det är varje familjemedlems förmån att bära
medansvaret för familjens väl. Så är det ock
varje församlingsmedlems förmån att få bära
ansvaret för sin församlings och sitt samfunds
bästa. Vad vore medlemsskap utan medansvar?
Vad medansvarigheten beträffar, går ej det och
skall det ej skiljas mellan det ekonomiska och
det andliga. De höra samman så intimt, att det
ena beror av det andra.

Att taga upp en kollekt eller insamla ett
offer för evangelii befrämjande är lika andligt
som att predika evangelium. Att med gott
hjärta giva ett offer för nämnda ändamål är lika
andligt som att sitta och lyssna till evangelium

och bedja för missionen. Skada blott, att inte
alla troende kristna se det som det är.

Från alla synpunkter sett är offrandet något,
som skall givas en dominerande plats i
gudstjänsterna. Den andlighet, som för att ej stötas,
vill ställa offerkistorna i vestibulerna eller på
trappan till lokalen, då folket går ut därifrån,
är ej värd mycken respekt. Men sättet för
givandet skall hållas i helgd. Mycket har brustit
däri oeh brister än här och var.

Varje församlingsmedlem bör giva sitt offer
utan att med några mer eller mindre konstlade
medel lockas eller lindrigt tvingas därtill.
Därför är clen frivillighet och efter tillgångar
bestämda medlemsavgiften till församlingens
underhåll, på vilket sätt den sedan erlägges, det
mest normala och på samma gång för ett varmt
och sunt trosliv det mest utslagsgivande. Olika
anordningar, värdiga en kristen församling, då
även utomstående beredas tillfälle att deltaga
vid insamling av missionsmedel, om så anses
lämpligt, behöva ej uteslutas fördenskull.

-Men där det förra får delvis eller t. o. m. helt
stå tillbaka för det senare, är det långt ifrån att
vara som sig bör i Guds församling. Så sker
emellertid. För någon tid sedan tillspordes en
församlingsföreståndare: »Praktisera ni i er
församling att lämna medlemsavgifter? — Nej. —
Hava ni offerdagar i stället? — Nej. —
Sparbössor? — Nej. — Hur få ni då in medel? —
Vi hava kaffefester och symöten. — Bekosta då
alla församlingsmedlemmarna var för sig eller
flera tillsammans dylika möten och fester? —
Neej, vi äro bara några få, som göra det, fast de
andra kunna göra det lika väl som vi, om de
bara ville. — Kanske de i stället taga emot
predikanterna? — Nej, det är ingen av dem, som
vill det heller.»

Så är det liär och var. Men så bör det inte
fortgå. Här hava de olika distriktens och
provinsorganisationernas ledning en stor uppgift att
fylla. Den måste ses, och vad som är att göra
måste göras och göras snart.

Det var under en Svenska
Missions-Förbundets böne- och offervecka. Församlingens
ordförande sade en dag till sin pastor: »I kväll

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 17:07:50 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/missio/1925/0496.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free